Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Förändrade spridningsmönster för mul-och klövsjuka

Ett utbrott av mul- och klövsjuka pågår sedan juni 2018 i Nordafrika. Algeriet var först att rapportera fall av sjukdomen men utbrottet omfattar nu också Marocko och Tunisien. Nordafrika har drabbats av flera introduktioner av mul- och klövsjukevirus sedan 2013 och spridningsvägarna verkar vara längre än vad man sett tidigare.

Foto: iStock

Mellan 1999 och 2013 rapporterades inga utbrott av mul- och klövsjuka från Marocko, Algeriet eller Tunisien men utvecklingen sedan dess är oroande för Europa. Mul- och klövsjuka är oerhört smittsamt och viruset kan överleva i flera veckor på till exempel kläder, skor, redskap och bildäck. Smittan kan även spridas via livsmedel och därför måste fria länder tillämpa strikta regler och kontroller för att förhindra införsel av den här typen av produkter.

Karta över rapporterade fall av mul- och klövsjuka i Nordafrika 2018-2019. Röda punkter är pågående utbrott och blå punkter är avslutade. Källa: Världsorganisationen för djurhälsa (OIE)
Karta över rapporterade fall av mul- och klövsjuka i Nordafrika 2018-2019. Röda punkter är pågående utbrott och blå punkter är avslutade. Källa: Världsorganisationen för djurhälsa (OIE)

Förekomsten av mul- och klövsjuka globalt brukar delas in i sju olika regionala så kallade viruspooler. Inom dessa geografiskt avgränsade områden har man sett att virusstammar sprids till exempel genom vissa kända djurförflyttningsmönster, eller från vilda djur som utgör en reservoar för sjukdomen. Se karta.

Karta för mul- och klövsjuka, viruspooler: Global utbredning baserat på serotyp 2014-2018. Källa: EuFMD, European Commission for the Control of Foot-and-Mouth Disease, Food and Agriculture Organization of the United Nations.
Karta för mul- och klövsjuka, viruspooler: Global utbredning baserat på serotyp 2014-2018. Källa: EuFMD, European Commission for the Control of Foot-and-Mouth Disease, Food and Agriculture Organization of the United Nations

Indelningen i viruspooler baseras på en kartläggning där virus karakteriseras i detalj med molekylärbiologiska metoder för att på så sätt identifiera närbesläktade virus och spridningsmönster.

Världsreferenslaboratoriet för mul- och klövsjuka vid Pirbright-institutet i Storbritannien har de senaste åren noterat flera exempel på virusstammar, så kallade topotyper, som spridits utanför viruspoolerna där de cirkulerar endemiskt och till och med fått global spridning. Spridningsvägarna i de här fallen är inte kända i detalj eftersom sjukdomsrapporteringen från många länder är bristfällig, men illegal handel och förflyttningar av djur och djurprodukter förekommer sannolikt.

Det var den här typen av långväga spridning som drabbade Nordafrika 2013 när de fick in en topotyp av serotyp O med ursprung i viruspool 2 (Indien). Topotypen av serotyp O som nu orsakar utbrott i Nordafrika är också exotisk för regionen. Den benämns O/EA-3 och har sitt ursprung i östra Afrika men karakteriseringen av viruset visar att den sannolikt har spridits från länder i västra Afrika (de nu aktuella virusstammarna som cirkulerar i Nordafrika är närmast besläktade med stammar från Nigeria). Experter från Pirbright-institutet drar även paralleller med en introduktion av mul-och klövsjuka till Algeriet i maj 2017. Då orsakades utbrotten av en topotyp av serotyp A som också haft stor spridning globalt. Saharaöknen har tidigare ansetts vara en barriär som förhindrar spridning av mul-och klövsjuka till Nordafrika men eventuellt har förflyttningar av både djur och människor den här vägen ökat till följd att konflikter, svält och politisk oro.

Utvecklingen i Marocko, Algeriet och Tunisien är av särskilt intresse för länder i Sydeuropa. Mul- och klövsjukevirus kan vid vissa väderförhållanden spridas luftburet med vinden över relativt långa avstånd om spridningen sker över vatten. Risken för vindspridning diskuteras framförallt vid utbrott i stora grisbesättningar, eftersom grisar utsöndrar stora mängder virus och det scenariot är osannolikt i den nu drabbade regionen. En annan spridningsväg som diskuteras är lastbilstransporter som färdas med färjor mellan Spanien, Frankrike eller Italien och Nordafrika. EU-kommissionen har tidigare uppmanat länderna att ha noggranna kontroller för att säkerställa att återvändande fordon är väl rengjorda och desinficerade.

SVA:s bedömning

SVA följer utvecklingen och bedömer i dagsläget inte att mul- och klövsjuka utgör ett direkt hot för svenska nötkreatur. Ingen livdjurshandel förekommer med de drabbade områdena och andra spridningsvägar bedöms som mindre sannolika. Trots detta är det av högsta betydelse att det finns en medvetenhet om sjukdomen hos djurägare och veterinärer så att symptom hos klövbärande djur, som skulle kunna tyda på mul- och klövsjuka, uppmärksammas och omgående rapporteras. Förebyggande smittskydd på gårdsnivå är ett kraftfullt verktyg för att hålla mul-och klövsjuka och andra smittsamma djursjukdomar borta. För att förhindra spridning av mul- och klövsjuka är det särskilt viktigt att idisslare eller grisar inte utfodras med matavfall, och att matavfall inte heller hamnar i naturen där det kan smitta vilda djur.

Läs mer

Om mul-och klövsjuka på epiwebb.se

Om mul- och klövsjuka på sva.se

Statsepizootologen kommenterar: Mul-och klövsjuka i Europas närområde oroar

Outbreak assessment: Foot and mouth disease in North Africa, Department for Environment, Food and Rural Affairs, DEFRA, Storbritannien

The European Commission for the control of Foot-and-Mouth disease (EuFMD)

Många fynd i landet av virus som orsakar duvpest och newcastlesjuka

Under sensommaren och hösten 2018 har sjuklighet och ökad dödlighet hos vilda duvor observerats, först i västra Sverige och senare även i Stockholm och Enköpingstrakten. För att klarlägga bakomliggande orsaker har döda duvor fortlöpande undersökts inom ramen för SVA:s viltsjukdomsövervakning.

Foto: ALOM

SVA har med molekylärbiologiska analyser kunnat visa att duvorna varit infekterade med en virulent form av aviärt avulavirus typ 1 (AAvV-1). Viruset som påvisats tillhör en genotyp inom AAvV-1 som är anpassad till duvor (pAAvV1), och som i dagliga tal kallas för duvpest. Förhöjd sjuklighet och dödlighet hos duvor har även rapporterats från delar av Skåne och från Kalmartrakten. Även där kan duvpest misstänkas.

Flera undervarianter av duvpest förekommer

Duvpest påvisades första gången i slutet på 1970-talet i Mellanöstern och spreds ganska snabbt till Europa under början av 1980-talet. Första gången viruset påvisades i Sverige var 1983, och vid mitten på 80-talet nåddes en global spridning. Sedan början av 00-talet har sporadiska utbrott inträffat bland vilda duvor i olika delar av landet. Med åren har virusets arvsmassa förändrats successivt, vilket har lett till att det idag förkommer flera undervarianter av duvpest. Under 2017 rapporterades fall av duvpest från 15 EU länder, däribland Sverige.

Fjäderfä drabbade av newcastlesjuka nära område där duvpest konstaterats

Viruset som ger upphov till duvpest, pAAvV1, är virulent även för fjäderfä och ger då upphov till newcastlesjuka (Newcaste disease, ND). ND lyder under epizootilagen och bekämpningen styrs av EU-direktiv, där åtgärderna är desamma oavsett om det är klassisk ND, förorsakad av AAvV-1, eller om det är pAAvV1 som är orsak till utbrotten. Under det senaste decenniet har det varit åtta utbrott av ND, varav tre under 2017. Den senaste gången som utbrott hos fjäderfä orsakades av duvpest var dock 2011.

Just detta hände i slutet på oktober, då en värphönsbesättning med 5 000 djur drabbades av ND. Besättningen är belägen i närheten av det område där duvpest tidigare hade konstaterats bland vilda duvor. Hönsen skickades till SVA för obduktion, och molekylärbiologiska och virologiska undersökningar visade att de var smittade med pAAvV-1. Analys av delar av virusets arvsmassa visar att det virus som påvisades hos värphönsen är mycket likt det virus som just nu orsakar sjuklighet och ökat dödlighet hos vilda duvor.

Extra fokus på goda hygienrutiner krävs

De många fynden i viltövervakningen tyder på en omfattande cirkulation av viruset bland vilda duvor, och med detta ett generellt högre smittryck bland vilda fåglar. Av tidigare erfarenhet är det också känt att hösten och vintern är den period då vi kan förvänta oss att fågelinfluensa återigen introduceras och sprids hos vilda fåglar i landet. För att förebygga introduktion av allvarliga virusinfektioner i fjäderfäbesättningar krävs nu därför extra fokus på goda hygienrutiner under de kommande månaderna, så att direkta och indirekta kontakter mellan tamfåglar och vilda fåglar undviks. Produktionsformer där djuren hålls under en längre tid, så som fallet är med värphöns, löper särskild risk.

Afrikansk svinpest i Belgien

När belgiska myndigheter den 13 september 2018 rapporterade att afrikansk svinpest (ASF) bekräftats på vildsvin i orten Etalle i provinsen Luxembourg, i sydöstra Belgien, cirka 10 km från franska gränsen, var det första gången på över 30 år som sjukdomen påträffats i Västeuropa. De smittade vildsvinen hittades i närheten av en betydande huvudtransportled (E25), nästan 100 mil från närmast tidigare drabbat område.

Foto: Shutterstock

Detta antyder att smittan transporterats i bil eller lastbil, till exempel i form av kontaminerade fläsk- eller vildsvinsprodukter med ursprung i tidigare smittat område, och som genom otur eller oaktsamhet hamnat i miljön åtkomliga för belgiska vildsvin. Detta skulle i sådana fall också antyda att EU:s lagstiftning, som genom att förbjuda eller begränsa utförsel av, och handel med, gris, fläsk- och vildsvinsprodukter från smittade områden, ska förhindra denna typ av smittspridning, inte alltid rår på den mänskliga faktorn.

Att smittan dök upp just i Belgien var oväntat och visar tydligt att sjukdomsspridning med människans hjälp kan ta vägar som inte går att förutspå. När smittan väl är på plats däremot, i ett område som det omfattande skogsområde där de smittade vildsvinen påträffades med relativt tät vildsvinsstam, kan smittspridningen enklare förutsägas. Skogsområdet angränsar såväl till Frankrike som Luxemburg och ligger inte långt från tyska gränsen och risken är därför uppenbar att ytterligare länder drabbas.

Belgien blev det åttonde landet i EU, efter Polen, Litauen, Lettland, Estland, Tjeckien, Rumänien, Ungern och Bulgarien som drabbades av sjukdomen under det utbrott, eller den epizooti, som pågått i EU sedan 2014. Smittan finns främst i vildsvinspopulationen i drabbade länder men har också rapporterats från framför allt småskaliga grisbesättningar och enstaka, om än ökande antal, kommersiella besättningar. Rumänien har dock en smittspridning som skiljer sig från övriga drabbade länder inom EU. Sedan juni 2018 har nästan 1 000 utbrott hos gris rapporterats och endast sporadiska fall bland vildsvin. Småskaliga besättningar med mycket låg biosäkerhetsnivå har dominerat rapporteringen även där, men smittan har också konstaterats i ett flertal stora kommersiella grisbesättningar, bland annat i tre anläggningar som tillsammans utgör EU:s näst största grisföretag med totalt 140 000 djur. Dessutom har infekterade grisar påvisats på ett slakteri, vilket visar att virus kan ha tagit sig in den kommersiella kedjan. Detta är särskilt oroande och är något som sannolikt inte skett tidigare inom EU under den aktuella epizootin.

ASF sprider sig även utanför Europas gränser och i början av augusti i år rapporterades det första fallet av sjukdomen i Kina, från en grisbesättning i Liaoningregionen i nordöstra delarna av landet. Viruset är av samma typ som det som cirkulerar i Europa, och det ligger närmast till hand att tro att smittspridningen också här har skett med människans hjälp via kontaminerat fläskkött. Sedan denna första rapport har ytterligare ett 15-tal utbrott rapporterats från ett flertal olika delar av landet, och sjukdomens geografiska utbredning i Kina är redan väldigt omfattande. Kina härbärgerar knappt 50% av världens grisar och en stor andel av dessa hålls i småskaliga anläggningar med mycket låg biosäkerhet. Risken för ytterligare spridning såväl inom Kina som till angränsande länder, som även de har väldigt betydande grisproduktion, är uppenbar. En sådan utveckling kommer sannolikt få ekonomiska följder av global omfattning.

De nya fallen ökar inte sannolikheten att Sverige drabbas

För svenskt vidkommande är bedömningen att fallen i Belgien, utvecklingen i Rumänien och utbrotten i Kina inte nämnvärt påverkar sannolikheten att Sverige drabbas ytterligare, men att denna fortsatt är förhöjd p.g.a den rådande situationen. Det krävs en kedja av händelser för att smittan ska nå svenska djur, och ju längre tid som går med fortsatt smittspridning, och ju fler områden och länder som är drabbade, desto högre är sannolikheten att denna kedja av händelser som krävs till slut inträffar.

Införsel till Sverige av vissa produkter inte tillåten

Kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och grisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige bedöms vara den största smittrisken för svenska grisar och vildsvin. Införsel av sådana produkter från smittade områden är därför inte tillåten. God efterlevnad av detta förbud, i kombination med goda smittskyddsrutiner som omfattar minimerad direkt eller indirekt kontakt med vildsvin i våra grisbesättningar, ger förutsättningar att hålla Sverige fritt från afrikansk svinpest.

 

Karta över rapporterade fall av afrikansk svinpest hos vildsvin (blå prickar) och utbrott hos gris (röda prickar) inom EU och Ukraina under 2018. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Karta över rapporterade fall av afrikansk svinpest hos vildsvin (blå prickar) och utbrott hos gris (röda prickar) inom EU och Ukraina under 2018. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS

Läs mer

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska djurpopulationen utsätts för smitta med afrikansk svinpest till följd av situationen i Europa med spridning till i Rumänien och spridning till vildsvin i Belgien

Smittskyddsrekommendationer till jägare och andra som vistas i skog och mark utomlands

Nyhet 2018-09-20: Så stoppar vi afrikansk svinpest från att nå Sverige

Läs mer hos andra

Epiwebb: Afrikansk svinpest

EFSA: African swine fever: sharing best practices is critical to stop spread

EFSA: African swine fever spreading slowly, says report

Jordbruksverket: Svinpest

Film från EFSA

EFSA: African Swine Fever, how to stay one steap ahead

Afrikansk svinpest – risk med foderimport?

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har i samband med torkan fått många frågor om risken för att afrikansk svinpest ska följa med importerat foder till Sverige.

Foto: iStock

Afrikansk svinpest (ASF) fortsätter att breda ut sig inom EU; främst hos vildsvin, men i vissa områden också hos tamgris. Under 2018 har rapporter om sjukdomsutbrott i de drabbade länderna (se karta) fortsatt att öka i antal. Till i mitten av juli 2018 har totalt 3 400 fall hos vildsvin och 481 utbrott hos tamgris rapporterats. Den stora majoriteten utbrott hos tamgris härrör från Rumänien. Under motsvarande period 2017 rapporterades totalt 1 516 fall hos vildsvin och 62 utbrott hos tamgris. Den dramatiska ökningen speglar dels en större geografisk utbredning, men är också ett resultat av ökade övervakningsinsatser.

De åtgärder som vidtagits i enlighet med EU:s lagstiftning och den nya strategi som utvecklats specifikt för att bekämpa sjukdomen i den vilda faunan har ännu inte gett tillräckliga resultat. Det är också tydligt att de åtgärder som satts in för att stärka biosäkerheten hos grisproducenter i drabbade länder inte räckt för att förebygga spridning av ASF till denna sektor. Vi saknar idag tillräcklig kunskap om hur denna smittspridning från vildsvin till tamgris sker. För spridning mellan länder, eller över längre distanser inom länder, utgör kontaminerade fläskprodukter fortfarande den största faran.

I områden i Europa som drabbats av afrikansk svinpest och har en infekterad vildsvinsstam betraktas närmiljön som smittad. Att använda lokalt nyskördat hö, halm och spannmål anses därför utgöra en stor risk för smittspridning. EU:s regelverk kräver därför att dessa grödor måste behandlas mot eventuell förekomst av ASF-virus, alternativt lagras utom räckhåll för vildsvin. För hö och spannmål gäller skyddad lagring under 30 dagar och för halm 90 dagar innan det får användas till foder. När det gäller kommersiellt producerade produkter av denna typ anses dock sannolikheten låg idag för att dessa ska innehålla virus av afrikansk svinpest. Detta är bakgrunden till att handel med hö, halm och spannmål från drabbade områden trots allt inte regleras.

ASF-virus beskrivs ofta som ett motståndskraftigt virus med god överlevnadsförmåga, men då krävs en skyddande miljö i form av kött eller blod. Torr miljö sänker virusöverlevnaden och i direkt solljus avdödas det på ett par dagar. Lågt pH (<4) avdödar också virus mycket snabbt (inom minuter). Tillräckligt lågt pH för att så snabbt avdöda ASF virus uppnås sannolikt dock inte i ensilage utan tillsatsmedel, eller i stråfoder som konserveras genom gastät lagring (hösilage/inplastat ensilage/hö).

För väl torkat hö och halm, av god hygienisk kvalitet, anses sannolikheten för överföring av afrikansk svinpest via fodret som mycket låg. Även för ensilage och inplastat stråfoder bedöms risken som låg, även om en större osäkerhet i bedömningen råder för sådana fodermedel beroende på bland annat varierande pH och torrsubstans.

Rapporter om utbrott av afrikansk svinpest under 2018. Röda prickar = fall hos vildsvin. Blå prickar = utbrott hos tamsvin. Röda områden = områden med fall hos vildsvin. Lila områden = områden med fall hos vildsvin och tamsvin. Blå områden = områden med fall hos tamsvin. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Rapporter om utbrott av afrikansk svinpest under 2018. Röda prickar = fall hos vildsvin. Blå prickar = utbrott hos tamsvin. Röda områden = områden med fall hos vildsvin. Lila områden = områden med fall hos vildsvin och tamsvin. Blå områden = områden med fall hos tamsvin. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS

Peste des petits ruminants (PPR) i Bulgarien

Nyligen rapporterades ett bekräftat utbrott av peste des petits ruminants (PPR) i tre får- och getbesättningar som betat i nära kontakt med varandra i sydöstra delen av Bulgarien vid gränsen till Turkiet, där sjukdomen förekommer sedan flera år. Detta är det första utbrottet av sjukdomen inom EU.

Foto: iStock

 

På bilden syns en get med PPR frånSierra Leone. Första gången virusetbekräftades i Sierra Leone var 2009. Foto: Karl Ståhl/SVA
På bilden syns en get med PPR frånSierra Leone. Första gången virusetbekräftades i Sierra Leone var 2009. Foto: Karl Ståhl/SVA

 

Bekämpningsåtgärder har vidtagits och man intensifierar också övervakningen längs gränsen. Det finns i dagsläget ingen säker information om ursprunget till introduktionen in i EU.

Introduktionen av PPR är en utmaning för EU och följer på de introduktioner av flera exotiska sjukdomar till EU som skett under senare år, t ex afrikansk svinpest, lumpy skin disease, får- och getkoppor och bluetongue. Händelsen är dock inte helt oväntad med tanke på sjukdomssituationen i Turkiet. Det drabbade området är gränsnära och har en tät och stor get- och fårpopulation, sannolikt småskalig.

Förutom i Turkiet förekommer PPR i Mellanöstern, på den afrikanska kontinenten och i Indien.

PPR-virus sprids huvudsakligen genom direktkontakt mellan djur och sprids till nya områden genom förflyttning av infekterade djur.

Infekterade djur får feber, nos- och ögonflöde samt efter några dagar sår i mun, näshåla och ibland i ögonen. Hosta och andningssvårigheter till följd av lunginflammation är vanligt. De flesta djuren drabbas också av en våldsam diarré som leder till att djuret kollapsar och dör till följd av uttorkning. Getter får allvarligare symtom än får.

För Sveriges del bedöms risken för att sjukdomen ska introduceras som försumbar i dagsläget. Sverige har ingen handel med djur från det aktuella området. PPR regleras i Sverige av epizootilagen och djurägare som misstänker sjukdomen ska omgående anmäla detta till en veterinär. Veterinärer, i sin tur, anmäler misstanken skyndsamt till Jordbruksverket och länsstyrelsen. SVA:s epizootijour kan alltid kontaktas för att diskutera eventuella misstankar och få råd avseende vidare handläggning.

Läs mer om PPR

Riskvärdering. Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska får- och getpopulationen utsätts för smitta med peste des petits ruminants (PPR) till följd av utbrott i Bulgarien.

Symtom, smittvägar och diagnos vid peste des petits ruminants (PPR)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.