Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Ökad kunskap behövs om Newcastlesjuka

Återigen har en svensk värphönsbesättning drabbats av Newcastlesjuka (ND). Det virus som orsakar ND är aviärt avulavirus 1 (AAvV-1) vilket tidigare benämndes aviärt paramyxovirus typ 1 (APMV-1). Virus finns i flera genotyper/stammar och med olika sjukdomsframkallande förmåga.

Foto: iStock Photo

När fjäderfä och andra fåglar i fångenskap, till exempel hägnad viltfågel, infekteras med varianter av AAvV-1 med en viss grad av sjukdomsframkallande förmåga, klassas det som ND. Avulavirus förekommer hos vilda fåglar och orsakar emellanåt utbrott hos duvor och benämns då duvpest.

Den drabbade besättningen, som finns i Östergötland, konstaterades i mitten av oktober vara smittad. Tidigare under hösten drabbades en annan värphönsbesättning i Småland, men de två besättningarna har ingen inbördes kontakt utan det rör sig om två separata utbrott. I båda de senaste fallen, liksom i utbrotten 2016 och 2014, iakttogs inga kliniska sjukdomssymptom, eller någon dödlighet på djuren, utan enbart en produktionsnedgång i antal ägg samt skalförändringar (pigmentförlust på bruna ägg och ägg utan skal, så kallade skinn- eller hinnägg).

Sverige är ett av få länder inom EU som inte vaccinerar mot ND. För- och nackdelar med en sådan strategi har diskuterats mellan myndigheter och näring under många år och nyligen utreddes frågan ur ett kostnadsperspektiv av Jordbruksverket. Slutsatsen var att dagens strategi är ekonomiskt fördelaktig . Samtidigt säger Jordbruksverket att vaccination kan bli motiverad i framtiden om förutsättningarna förändras så att ND-utbrotten blir mer frekventa eller omfattande.

Under de senaste tolv månaderna har den svenska värphönsnäringen drabbats av tre ND-utbrott. Utbrotten har alla varit begränsade, såväl beträffande sjuklighet som omfattning. Däremot har hanterings- och handelsrelaterade kostnader för drabbade djurägare, näring och stat varit betydande. För att kunna bibehålla Sveriges nuvarande ND-strategi måste vi bli bättre på att förebygga denna typ av utbrott.

Den enskilt viktigaste åtgärden för att förebygga utbrott är att säkerställa goda smittskyddsrutiner i samtliga besättningar.

Vi behöver också få en bättre förståelse för vilka yttre faktorer som påverkar risken för utbrott, och då i synnerhet den roll som spelas av vilda fåglar. Att avulavirus cirkulerar bland vilda fåglar i Sverige vet vi, men det behövs ytterligare kunskap om i vilken utsträckning. Vi behöver också bättre kunskap om hur direkta eller indirekta kontakter mellan fjäderfä och vilda fåglar ser ut, inklusive hur smittskyddet fungerar till vardags i olika produktionssystem – detta för att förstå hur virus (eller andra patogener) som cirkulerar hos vilda fåglar kan ta sig in i svenska fjäderfäbesättningar. Implementering av redan känd kunskap om biosäkerhet och ytterligare kunskapsuppbyggnad är avgörande för att minska risken för framtida utbrott.

Läs mer

Newcastlesjuka

Läs mer hos andra

Jordbruksverkets rapport "Vaccinera fjäderfä mot Newcastlesjuka?"

Två nya fall av avmagringssjuka (CWD) i Norge

I förra veckan meddelade norska myndigheter att två nya fall av avmagringssjuka (Chronic Wasting Disease = CWD) på hjortdjur konstaterats i landet.

Foto: Jan Vidar Akselberg

Det första fallet gäller ytterligare en vildren från Nordfjella, samma område som smittade renar tidigare kommit från. Det andra fallet är en älg i kommunen Lierne, som gränsar till Sverige i höjd med Jämtland. Lierne ligger en bit norrut från området Selbu där de tidigare två fallen på älg i Norge hittades försommaren 2016. Den aktuella älgen befann sig endast ett par mil från den svenska gränsen. Älgarna i området är att betrakta som en population som rör sig fritt mellan Norge och Sverige.

Händelseutvecklingen aktualiserar behovet av att snarast påbörja en mer omfattande övervakning i Sverige. Sedan 2016 tas prover på självdöda eller till synes sjuka djur, men det är inte tillräckligt för att kunna påvisa en låg förekomst av CWD i Sverige, vilket är det sannolika scenariot i ett tidigt skede. Fler djur behöver undersökas och med fördel från de områden som angränsar till Norge. SVA har påbörjat förberedelser av en kommande övervakning, men avvaktar besked och finansiering från Jordbruksverket. EU väntas under denna höst besluta om miniminivån och hur övervakningen av CWD bland utvalda medlemsstater, bland annat Sverige, ska utformas. Troligen kommer EU-reglerad övervakning påbörjas 2018.

Läs mer

Transmissibla Spongiforma Encefalopatier (TSE) och prioner

CWD-övervakning i Sverige

Läs mer hos andra

Norska Veterinaerinstituttet

Chronic Wasting Disease

Två nya fall av avmagringssjuka

Norska Mattillsynet

Avmagringssjuka: CWD

Två nya fall av avmagringssjuka

Två bekräftade fall av afrikansk svinpest rapporterade från Tjeckien

Tjeckiska myndigheter rapporterade 27 juni två bekräftade fall av afrikansk svinpest (ASF) på vildsvin i Zlin i östra Tjeckien.

Detta innebär fortsatt spridning av ASF som sedan 2014 förekommer inom EU. Smittan är numera etablerad i vildsvinspopulationen i de baltiska länderna och förekommer också bland vildsvin i östra Polen. ASF har också påvisats i småskaliga grisbesättningar och i några kommersiella grisbesättningar i dessa länder. ASF introducerades till Georgien 2007 och spreds sedan till flera länder i Kaukasus och i Europa utanför EU har ASF har rapporterats från Ukraina, Moldavien och Ryssland.

Tidigare under 2017 har en anhopning av utbrott bland tama grisar i de sedan tidigare smittade baltiska länderna noterats. Denna trend med en påtaglig anhopning av utbrott under sommarmånaderna har setts under tidigare år och är mest påtaglig för tama grisar men gäller i viss mån även för utbrott på vildsvin.

Utbrottet i Tjeckien innebär en plötslig och påtaglig förflyttning av smittan mer än 400 kilometer västerut. Hittills har inga rapporter om utbrott på vildsvin kommit från områden mellan de nu rapporterade fallen och de områden i Polen och Ukraina som man vet är smittade.

De nya fallen ökar inte sannolikheten att Sverige drabbas

För svenskt vidkommande är bedömningen att de nya fallen inte ökar sannolikheten att Sverige drabbas ytterligare men att sannolikheten fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen i Europa. Ur ett större EU-perspektiv däremot är dock utvecklingen mycket oroande, såväl för grisproduktionen som för jaktindustrin, eftersom helt nya områden med stora och täta vildsvinspopulationer i Centraleuropa (Slovakien, Österrike, södra Polen) nu är i farozonen.

Oklart hur sjukdomen spridits till Tjecken

Det är i dagsläget oklart hur sjukdomen spridits till Tjeckien. De mest närbelägna områden från vilka ASF tidigare rapporteras ligger i västra Ukraina (cirka 400 kilometer bort) och östra Polen (mer än 500 kilometer bort). Med tanke på att den naturliga spridningshastigheten med vildsvin uppskattas till 12 kilometer per månad, så är naturlig spridning via vildsvin därför osannolik. Historiskt har spridning över längre avstånd av ASF snarare förknippats med människor som transporterat smittade djur och/eller djurprodukter.

Införsel till Sverige av vissa produkter inte tillåten

Kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och grisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige bedöms vara den största smittrisken för svenska grisar och vildsvin. Införsel av sådana produkter från smittade områden är därför inte tillåten.

God efterlevnad av detta förbud, i kombination med goda smittskyddsrutiner som omfattar minimerad direkt eller indirekt kontakt med vildsvin i våra grisbesättningar, ger förutsättningar att hålla Sverige fritt från afrikansk svinpest.

 

Den geografiska platsen för det bekräftade fallen av afrikansk svinpest på vildsvin i Tjeckien (gul pil) visat i förhållande till övriga fall i Europa under 2017. Blå prickar representerar fall på vildsvin och röda prickar utbrott hos gris. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Den geografiska platsen för det bekräftade fallen av afrikansk svinpest på vildsvin i Tjeckien (gul pil) visat i förhållande till övriga fall i Europa under 2017. Blå prickar representerar fall på vildsvin och röda prickar utbrott hos gris. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS

 

Antalet fall av afrikansk svinpest på vildsvin över tid i Baltikum, Polen och Tjeckien sedan sjukdomen introducerades 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Antalet fall av afrikansk svinpest på vildsvin över tid i Baltikum, Polen och Tjeckien sedan sjukdomen introducerades 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Antalet fall av afrikansk svinpest på gris över tid i Baltikum och Polen sedan sjukdomen introducerades 2014. Inga fall på gris har rapporterats från Tjeckien. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Antalet fall av afrikansk svinpest på gris över tid i Baltikum och Polen sedan sjukdomen introducerades 2014. Inga fall på gris har rapporterats från Tjeckien. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS

Snabb riskvärdering

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska djurpopulationen utsätts för smitta med afrikansk svinpest till följd av situationen i Europa med spridning till vildsvin i Tjeckien (pdf)

Förutsättningar för och konsekvenser av att vaccinera fjäderfä mot Newcastlesjuka

Svenska fjäderfän ska inte börja vaccineras mot Newcastlesjuka (ND). Den slutsatsen drar Jordbruksverket i en nyligen publicerad rapport kring samhällsekonomiska konsekvenser av en möjlig framtida övergång till att vaccinera fjäderfä mot ND. Samtidigt säger Jordbruksverket att vaccination kan bli motiverad i framtiden om förutsättningarna förändras.

Som en del av rapporten ombads SVA att yttra sig om hur ett eventuellt framtida vaccinationsprogram mot ND skulle kunna utformas och vilka konsekvenser det skulle få. I det underlag som tagits fram beskrivs Danmarks vaccinationsprogram som ett exempel på ett klassiskt vaccinationsprogram för att möjliggöra kostnadsberäkningar. För- och nackdelar med vaccination, samt förutsättningar för ett eventuellt införande av ett program och huruvida det skulle vara frivilligt eller obligatoriskt för olika djurkategorier, diskuterade ur såväl smittskydds- som djurhälsoperspektiv. Vidare beskrivs skillnader i diagnostik och övervakning i en icke-vaccinerad population jämfört med en vaccinerad population.

Utbrott även i vaccinerade flockar

De flesta länder inom EU vaccinerar mot ND. Utbrott sker dock också i flera av dessa vaccinerande länder, såväl i vaccinerade som icke-vaccinerade flockar. Vaccination mot ND skyddar inte djuren mot infektion utan mot kliniska symptom. Skyddet är beroende av att vaccinationen genomförts korrekt, att djuren har ett tillräckligt immunologiskt svar och att vaccinstammen skyddar mot den stam av ND-virus som introducerats.

Sverige har sedan år 1995 rapporterat ett tiotal utbrott av ND, varav de flesta endast drabbat enskilda besättningar. Det har alltså inte varit fråga om omfattande spridning mellan besättningar vid utbrott, utan i de flesta fall om separata introduktioner av ND. Med tanke på detta har utgångspunkten i SVA:s resonemang varit att målet med ett eventuellt vaccinationsprogram i Sverige måste vara att i möjligaste mån förhindra utbrott för att undvika omfattande bekämpningsåtgärder och handelsrestriktioner, snarare än att minska kliniska symptom i besättningen och vidare smittspridning. För att uppnå detta krävs hög vaccinationsgrad i samtliga mottagliga kategorier av djur, och SVA:s bedömning är att om ett vaccinationsprogram blir aktuellt är ett obligatorium en förutsättning. Att uppnå ett fullständigt skydd är emellertid inte möjligt på grund av vaccinernas beskaffenhet, och man kan förvänta att se utbrott även i en vaccinerad population.

Fjäderfäregister saknas idag

För att undvika utbrott krävs ett detaljerat, väl fungerande och kontinuerligt uppdaterat fjäderfäregister som garanterar ett optimalt genomförande av vaccination och för att uppnå immunitet. Detta saknas idag. I den vaccinerade populationen övergår ND-övervakningen vidare från att säkerställa frånvaron av ND till att säkerställa immunitet. Idag sker den aktiva övervakningen med regelbunden provtagning endast av avelsflockar. Vid en övergång till vaccination utökas den till att omfatta samtliga flockar av fjäderfä som vaccineras. Diagnostiken behöver då anpassas, både till metod och volym.

Sverige har ett mycket gynnsamt sjukdomsläge på fjäderfäsidan. Sannolikt är detta delvis en följd av vår status som ND-fritt land, vilket gör det svårt att i stor volym handla med fjäderfä ur en population som är mindre kontrollerad än avelsledet, vilket är en subpopulation under mycket hård hälsokontroll. Ett införande av vaccination mot ND kan som konsekvens ge en ökad handel med fjäderfä till produktionsledet, till exempel unghöns för äggproduktion, en population med fler vaccinationer och större omfattning av andra sjukdomar än den topp av avelspyramiden vi handlar med idag.

Frågan om icke-vaccination eller vaccination är således mycket komplex, och det är många faktorer som måste tas hänsyn till. Att en återgång till status som icke-vaccinerande land, när väl ett vaccinationsprogram implementerats, inte är praktiskt genomförbar bör också beaktas.

Ökad förekomst av campylobacter

Campylobakterios är den mest rapporterade zoonosen på människa i ett flertal länder, inklusive Sverige. Antalet rapporterade fall har ökat de senaste åren i såväl Sverige som EU i sin helhet. Under 2016 rapporterades 11 021 fall av campylobakterios i Sverige, vilket är flera än någonsin sedan campylobakterios blev anmälningspliktigt. Andelen inhemska fall har ökat kraftigt. Tidigare år har cirka 30–40 procent av fallen smittats i Sverige men ifjol angavs 6 903 (62,6 procent) av fallen vara inhemskt smittade.

Det finns en tydlig säsongsvariation med fler rapporterade fall under sommar och tidig höst. Under de senaste tre åren (2014–2016) har dock fler fall än normalt rapporterats under vinterperioden. Under motsvarande perioder har också campylobacter påvisats hos en större andel kycklingflockar jämfört med tidigare år. Sedan sommaren 2016 har förekomsten av campylobacter bland slaktkycklingar varit högre än under tidigare år, men förekomsten varierar kraftigt mellan slakterier.

Ett urval av campylobacterisolat från människor och kycklingar från vinterperioderna 2014–2016 har helgenomsekvenserats och typningsresultaten pekar på en gemensam källa, liksom typningen av humanisolat från mars i år. I maj 2017 meddelade Folkhälsomyndigheten att det fortsatt är flera rapporterade humanfall än under tidigare år.

Kyckling främsta smittkälla

Det finns flera kända smittkällor till campylobakterios hos människa, men kött av fjäderfä, framför allt kyckling, anses vara den viktigaste vilket stöds av ett flertal studier. Fjäderfä är också den viktigaste reservoaren för campylobacter som smittar människor, där smittvägen förutom intag av livsmedel kan vara exponering via miljön.

Den svenska produktionen och konsumtionen av kycklingkött har ökat. Under 2016 slaktades 101 miljoner slaktkycklingar vilket är 25 miljoner fler än för tio år sedan. För att möta en större efterfrågan på kycklingkött har nya djurstallar byggts och eftersom det kan ta lång tid att få tillstånd till nya stallbyggen har en del slakteriföretag ökat produktionen genom att minska tomtider mellan djuromgångar, börjat med delad slakt (alla djur i en flock skickas inte samtidigt till slakt) samt gått över till att slakta i flera skift. Dessa ändringar har lett till en större press i produktionen och till en större risk att föra in smittan med campylobacter.

Även importen har ökat

Inte bara den inhemska produktionen utan även importen av kycklingkött har ökat. Även försäljningen av ekologisk kyckling har ökat. Campylobacter förekommer ofta hos kycklingar som fötts upp ekologiskt, eller med tillgång till utevistelse.

De senaste åren har även försäljningen av färsk kyckling ökat jämfört med försäljningen av fryst kyckling. Campylobacter är känsliga för frysning och upptining vilket innebär att det är mer sannolikt att färsk kyckling är kontaminerad med campylobacter än djupfryst kyckling. Campylobacter dör vid upphettning, men korskontamination sker lätt vid bristande hygienrutiner i köket.

I Sverige finns sedan 1991 ett övervakningsprogram för campylobacter hos svensk kyckling, med Svensk Fågel som huvudman och med syftet att minska förekomsten av smittan. Alla medlemsländer i EU behöver enligt zoonosdirektivet övervaka förekomsten av campylobacter, men annars är campylobacter inte särskild reglerat. De centrala myndigheterna har fört samtal med branschen för att se över biosäkerhetsrutiner samt diskutera vilka åtgärder som borde vidtas för att minska smittan i kycklingkött. Berörda slakteriföretag har vidtagit vissa åtgärder. Fjäderfäbranschen har de senaste månaderna jobbat med att vända den negativa trenden och har gjort en hel del insatser i både besättningar och slakterier som ökad tomtid mellan omgångar, bättre hygienrutiner vid tvätt av transportlådor och höga hygienkrav vid delad slakt. Det tar tid att se effekterna av dessa åtgärder.

Det är viktigt att bryta den ökande incidensen av campylobacterinfektion. I arbetet med minskningen av smitta behövs insatser från alla parter i kedjan från jord till bord.

Fakta

Förekomst

Infektion med campylobacter förekommer i hela världen. Det är den vanligaste bakteriella orsaken till tarmsjukdom hos människa i Sverige. I vårt land har ett övervakningsprogram för campylobacter bedrivits sedan 1991. Andelen smittade slaktkycklingflockar minskade från cirka 20 procent 2002 till 9 procent under 2012–2013, men har ökat till 15,4 procent under 2016.

Campylobakterios hos människa är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Campylobacterförekomst (termofila Campylobacter spp.) hos slaktfjäderfä är anmälningspliktig.

Symtom hos människa

Akuta symtom: diarré, kräkningar, buksmärtor, feber och illamående. Komplikationer och följdsjukdomar förekommer, såsom irritabel tarm, reaktiv artrit, Guillain-Barrés syndrom.

Sjukdomsstatistik

Under 2016 ökade antalet människor i Sverige som insjuknat i campylobacterinfektion kraftigt, och totalt rapporterades över 11 000 fall. De senaste åren har annars mellan ca 8 000 och 9 500 fall rapporterats årligen. Mörkertalet är stort och det verkliga antalet bedöms vara mer än tio gånger större. Under 2016 rapporterades över 60 procent av dem som insjuknade vara smittade i Sverige, medan övriga är utlandsresenärer som smittats till exempel under semester i Europa eller Sydostasien.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.