Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Kan schmallenbergvirus dyka upp igen?

Efter några års tystnad verkar det som om smittspridningen av schmallenbergvirus i Europa fått lite ny fart. Från Tyskland, Belgien, Holland, Storbritannien och Irland har man under de senaste månaderna rapporterat om fall av aborter, missbildningar eller positiva övervakningsprover från får och nöt. Detta tyder på att viruset under sommaren och hösten åter cirkulerat och spridits med infekterade svidknott, om än i begränsad omfattning. Det kan inte uteslutas att smittan också nått Sverige.

Foto: iStock Photo

Schmallenbergviruset drabbar främst idisslare och dök första gången upp 2011 i norra Tyskland, Nederländerna och Belgien. Ett år senare var det spritt över stora delar av Europa, inklusive Sverige. Korna som drabbats hade inga eller lindriga symtom såsom snabbt övergående feber, nedsatt foderlust, diarré och sänkt mjölkproduktion.

Flera månader efter de först observerade sjukdomsutbrotten rapporterades ett onormalt högt antal missbildningar på lamm, kalvar och killingar. Missbildningarna sattes i samband med de tidigare sjukdomsfallen och tester visade att de missbildade fostren var positiva för schmallenbergvirus.

Svidknott sprider viruset

Till Sverige kom smittan sannolikt med infekterade svidknott, som fungerar som så kallade vektorer för smittan och som färdas med vindströmmar. De första svidknotten som var infekterade med schmallenbergvirus nådde sannolikt Sverige redan på hösten 2011, följt av en större invasion med spridning av viruset under insektssäsongen 2012.

Infektion med schmallenbergvirus hos vuxna djur ger endast lindrig sjukdom som i många fall förblir oupptäckt. Endast ett fåtal rapporter finns om symtom hos vuxna får. Men om moderdjur infekteras i tidig dräktighet – till och med månad tre för får och månad fem för nöt – kan grava skador uppkomma på fostren. Djuren är ofta fullgångna men dödfödda, eller dör strax efter födseln och har varierande grader av missbildningar.


Såvitt man vet ger infektion upphov till livslång immunitet vilket leder till att sjukdomsutbrott kan förväntas komma i vågor, med några års intervall. Efter ett större utbrott har en stor del av nöt- och fårpopulationen utvecklat en skyddande immunitet vilket innebär att möjligheten för viruset att spridas och orsaka sjukdom begränsas. Allt eftersom nya djur, som inte exponerats för viruset, föds och växer upp minskar dock detta skydd i populationen. Den skyddande immuniteten hos svenska får och nötkreatur är således i dagsläget sannolikt mycket begränsad, vilket ökar risken för att nya fall ska uppstå ifall viruset åter introduceras.

Vid abort är det alltid viktigt att obducera foster och fosterhinnor eftersom abort kan ha många orsaker. Infektion med schmallenbergvirus misstänks främst vid missbildningar hos fostret i kombination med att moderdjuret exponerats för svidknott under tidig dräktighet. Kontakta statsveterinär Karin Persson Waller på SVA om du har frågor om infektion av schmallenbergvirus.

Läs mer

Schmallenbergvirus hos idisslare

Schmallenbergvirus i Svavet nr 1 2013 (pdf)

Fågelinfluensa H5N8 cirkulerar i Europa

Fågelinfluensa av typen H5N8 har återigen börjat cirkulera i Europa. Under en dryg vecka har smittan spridit sig över stora delar av norra och centrala Europa, med ett antal fall de senaste dagarna i Sveriges absoluta närområde. Det finns inga rapporterade fall där människor smittats med H5N8. 

Foto: iStock Photo

I en rapport från den 20 september 2016 uppmanade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, veterinära myndigheter i Centralasien, Mellanöstern och Europa till ökad beredskap för introduktion av högpatogen (sjukdomsframkallande) fågelinfluensa via vilda fåglar. Bakgrunden var fynd av högpatogen fågelinfluensa av typen H5N8 hos långdistansflygande flyttfåglar som provtagits vid sjön Ubsu-Nur i den ryska republiken Tyva. Ubsu-Nur ligger i ett våtmarksområde som gränsar till Mongoliet och används som vilo- eller häckningsplats av stora mängder flyttfåglar längs de så kallade centralasiatiska flygvägarna. Högpatogen fågelinfluensavirus har vid ett antal tillfällen under det senaste decenniet spridits med vilda fåglar från infekterade områden i Sydostasien via dessa flyttvägar, bland annat till Europa, och introducerats såväl till nya populationer av vildfågel som till fjäderfä med betydande ekonomiska konsekvenser.

Den 3 november bekräftades FAO:s farhågor då ungerska myndigheter rapporterade ett utbrott av H5N8 i en kalkonbesättning. Vilda fåglar ansågs utgöra smittkällan eftersom utbrottet hade föregåtts av fynd av H5N8 hos en knölsvan som hittats död cirka 50 km från den drabbade besättningen bara några dagar tidigare.

Den 7 november 2016 rapporterades nästa fall av H5N8, nu hos döda sjöfåglar funna i nordvästra Polen. Påföljande dagar rapporteras liknande utbrott av dödlighet hos sjöfågel orsakat av H5N8 från nordvästra Tyskland, sedan från södra Österrike, Schweiz, Kroatien, Holland och Danmark. Den 11 november rapporterades dessutom ytterligare två utbrott av H5N8 på fjäderfä: ett i en mindre besättning med ca 100 fåglar, belägen i närheten av Lübeck i Tyskland ej långt ifrån den plats där de döda sjöfåglarna påträffats, och ett i en besättning med 1500 utegående kalkoner i Bregenz i Österrike.

Under den senaste veckan har således fall av fågelinfluensa rapporterats från sju olika europeiska länder i Central- och Nordeuropa. Det spridningsmönster man ser med sporadiska utbrott över ett stort geografiskt område antyder att H5N8 är vida spritt i sjöfågelpopulationen. De tre utbrott som hittills (11 november) påvisats på fjäderfä visar dessutom tydligt vilken risk detta utgör för europeiska fjäderfäproducenter. Med anledning av detta uppmanar därför EU-kommissionen i ett brev till de europeiska chefsveterinärerna till höjd beredskap, ökad vaksamhet och åtgärder för förbättrad biosäkerhet på gårdsnivå.

För svenskt vidkommande har SVA idag värderat risken för introduktion av H5N8 till den svenska fjäderfäpopulationen som följd av ovanstående utbrott. Risken för smittspridning och introduktion via infekterade fjäderfä eller ägg från de områden där utbrott påvisats hos fjäderfä bedöms som försumbar. Samtidigt innebär den sannolikt relativt vitt spridda smittan bland vattenlevande fåglar i stora delar av Europa, inklusive vårt direkta närområde i Östersjön, att risken för spridning och introduktion via vattenlevande fåglar bedöms som kraftigt förhöjd.

För att minska risken för smittspridning mellan vilda fåglar och fjäderfä gäller sedan 2007 skyddsnivå 1 för hela Sverige. Nivån innebär att fjäderfä får gå ut, men att foder och vatten ska ges under tak eller under ett skydd utomhus. Det är som alltid också viktigt med goda löpande biosäkerhetsrutiner i enlighet med Jordbruksverkets och branschens riktlinjer.

H5N8 orsakade flera utbrott under säsongen 2014-2015. Smitta sågs då både hos vilda fåglar och i olika typer av fjäderfäbesättningar och andra fåglar i fångenskap. De virus som hittills har sekvenserats i årets utbrott av H5N8 i EU skiljer sig dock en del från de virus som orsakade utbrotten under 2014-2015. Däremot är de mycket lika virus som isolerades vid sjön Ubsu-Nur i Tyva, Ryssland under sommaren 2016, vilket återigen visar att vilda fåglar under vissa omständigheter kan fungera som långväga spridare av högpatogena fågelinfluensavirus.

I likhet med de flesta andra Europeiska länder, och i enlighet med EU:s lagstiftning, har Sverige övervakning av fågelinfluensa hos såväl tamfåglar som vilda fåglar. Programmet för vilda fåglar innebär att SVA rutinmässigt provtar döda vilda fåglar som inkommer för obduktion till SVA. För att säkerställa tidig upptäckt av en eventuell introduktion av H5N8 till Sverige bör ansamlingar av död sjöfågel därför rapporteras till SVA på 018-674000.

Det finns inga rapporterade fall där människor smittats med H5N8. Dock anses högpatogena fågelinfluensavirus alltid ha en zoonotisk potential, varför risken för smitta till människa också med H5N8 inte helt kan försummas. Vid hantering av vilda döda fåglar bör man därför använda handskar och iaktta god handhygien.

Karta: Rapporterade utbrott av fågelinfluensa H5N8 hos vilda fåglar (i rött) och fjäderfä (i blått) mellan 3-11 november 2016. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringsdatabas ADNS
Karta: Rapporterade utbrott av fågelinfluensa H5N8 hos vilda fåglar (i rött) och fjäderfä (i blått) mellan 3-11 november 2016. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringsdatabas ADNS

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska fjäderfäpopulationen utsätts för smitta med aviär influensa till följd av pågåense utbrott i EU (pdf)

Mjältbrandsutbrottet på Omberg

Mjältbrand konstaterades först hos en tjur som dött på bete på Omberg den 7 juli. Sedan dess har mjältbrandsorsakade dödsfall bekräftats hos ytterligare nio nötkreatur, ett får och en häst. Dessutom har en död älg som påträffats i området visat sig vara smittad. När detta skrivs, 9 augusti, är sex besättningar drabbade, inom ett område som utgår från Omberg och sträcker sig till Ödeshög i söder och Tåkern i öster.

Foto: iStock

Samtliga kadaver har destruerats och de platser där kadaver legat har sanerats. För att minska risken för ytterligare fall och således undvika ytterligare kontamination av miljön har Jordbruksverket fattat beslut om att nötkreatur och får i ett område som sträcker sig cirka fem kilometer från varje bekräftat fall ska vaccineras. Dessutom tillåts vaccination av hästar och getter i samma område. 

Det pågående utbrottet skiljer sig i karaktär från tidigare utbrott som utretts i modern tid i Sverige. Utbrotten 2008, 2011 och 2013 drabbade enskilda besättningar i begränsade geografiska områden, och utredningarna som följde kunde identifiera sannolika smittkällor. I Ombergsutbrottet har en mer omfattande smittspridning skett och avstånden mellan på varandra följande fall har varit betydande (som längst cirka 10 kilometer). I skrivande stund har inga kända kopplingar mellan de sex drabbade besättningarna kunnat identifieras som kan förklara smittspridningen. 

Men Ombergsutbrottets karaktär är inte okänd från ett internationellt perspektiv; snarare följer det ett relativt välbeskrivet mönster från områden med historisk förekomst av mjältbrand. Historien visar att sporadiska utbrott med mer omfattande spridning kan uppstå under särskilt gynnsamma förhållanden. Exakt vilka dessa faktorer är och hur de påverkar mjältbrandsekologin är dock inte helt klarlagt.

Att mjältbrand förekommit historiskt runt Omberg är väl känt och finns dokumenterat i historiska källor. Efter utbrottet i Örebro 2011 gjorde SVA en kartläggning av besättningar som spärrats för mjältbrand 1916–1961, och i detta material nämns ett antal platser som finns belägna i anslutning till det drabbade området. Vid den tiden grävdes döda djur ned i närheten av den plats där de dött. Det exakta läget dokumenterades emellertid aldrig men vi kan utifrån historiken härleda att ett flertal äldre mjältbrandsgravar finns i området.

Det finns också omständigheter i den lokala miljön, bland annat kalkrika jordar och kärr, som är gynnsamma för mjältbrandsöverlevnad. Även om inga mjältbrandsfall rapporterats i modern tid, kan man inte utesluta att enstaka mjältbrandsorsakade dödsfall förekommit också under senare år, hos vilt såväl som hos tamboskap, utan att orsaken utretts. Sådana enstaka dödsfall kan ha bidragit till att en låggradig mjältbrandskontaminering av naturbetesområden på Omberg förelegat inför betessläppet 2016. 

Sommaren 2016 på Omberg har varit torr och varm. Naturbetena är kraftigt nedbetade och djuren betar nära marken, vilket ökar risken för att de ska få i sig eventuella mjältbrandssporer som kan finnas i jorden. Magra beten innebär dessutom en potentiell stress för djuren vilken gör dem mindre motståndskraftiga för infektioner som mjältbrand. 

Den torra, varma sommaren har också varit gynnsam för insekter. Insekter, i synnerhet spyflugor och bromsar, har från andra länder rapporterats kunna spela en roll för smittspridning mellan djur i samband med mjältbrandsutbrott. Hypotesen är att spyflugor kan spela en roll för lokal spridning och uppförökning av smitta (inom ett bete eller mellan närliggande beten), medan broms under vissa förutsättningar skulle kunna sprida smittan över längre sträckor, till nya besättningar. Det är emellertid mycket svårt att i praktiken fastlägga den typen av samband vetenskapligt.

Att den vilda faunan utgör en bit i pusslet är klart i och med fyndet av den mjältbrandspositiva älgen. Studier i nationalparker i Afrika visar på artspecifika skillnader i känslighet för mjältbrand där det huvudsakliga mönstret är att gräsätare, i synnerhet idisslare, är mest mottagliga. Omnivorer som svin, är mindre känsliga och karnivorer, till exempel lejon och hyenor kan vara förhållandevis motståndskraftiga. 

Klart är att den passiva övervakningen – rapportering baserad på observationer i fält – sannolikt ger en skev bild av smittans natur. Genom att göra serologiska undersökningar riktade mot flera djurslag i ekosystemet kan en mer fullständig bild fås av hur exponeringen egentligen ser ut. SVA försöker nu att säkra sådant material i utbrottsområdet för att öka vår kunskap om sjukdomens epidemiologi.

Ombergsutbrottets ursprung är fortfarande okänt, och smittvägar mellan besättningar och enskilda dödsfall är inte fastlagda. Flera nyckelfaktorer har däremot identifierats som bidragit till de gynnsamma förutsättningar som rått på Omberg under sommaren 2016, och som förklarar utbrottets mönster och karaktär. Detta är i dagsläget tillräckligt för att kunna rekommendera nödvändiga hanteringsåtgärder. Vidare utrednings- och forskningsarbete kommer dock behövas under kommande månader och år för att fördjupa förståelsen av utbrottet och bygga upp kunskap kring mjältbrand och dess ekologi. Detta för att vi i framtiden bättre ska kunna förutsäga och förebygga liknande händelser.

Den älg som konstaterades ha dött i mjältbrand. Foto: Anna-Maria Erixson
Den älg som konstaterades ha dött i mjältbrand. Foto: Anna-Maria Erixson

Aktuellt smittläge i EU och risken för Sverige – afrikansk svinpest och bluetongue

Smittläget inom EU vad gäller ett flertal allvarliga epizootisjukdomar är fortsatt problematiskt.

Foto: iStock Photo

Fågelinfluensalumpy skin diseaseafrikansk svinpest och bluetongue är sjukdomar som har varit i fokus under det gångna året, och kommenterats på denna plats. Nya fall har rapporteras regelbundet under våren och smittspridningen har fortsatt, i vissa fall till nya områden. SVA följer läget noggrant. Korta sammanfattningar av senaste utvecklingen för afrikansk svinpest och bluetongue ges här.

Afrikansk svinpest i Baltikum och Polen

Under 2014 drabbades Estland, Lettland, Litauen och Polen av afrikansk svinpest, och över 300 utbrott rapporterades officiellt under året. Sjukdomen introducerades från smittade områden i Ryssland och Vitryssland, sannolikt via infekterade vildsvin. Under 2015 fortsatte sjukdomen att breda ut sig, med över 40 rapporterades utbrott hos gris och drygt 1 600 fall hos vildsvin.

De drabbade länderna vidtog långtgående smittskyddsåtgärder i enlighet med EU:s lagstiftning för att kontrollera utbrotten och för att förebygga vidare smittspridning. Rapporter om utbrott har dock fortsatt under 2016, och uppgår till nästan 1000 fall hos vildsvin under årets sex första månader. Situationen bland vildsvin är således inte alls under kontroll, vilket är oroande.

Däremot verkade det länge som om de bekämpningsåtgärder som införts hindrar eller starkt begränsar risken att afrikansk svinpest sprids vidare till grisbesättningar trots att sjukdomen är etablerad i vildsvinsstammen. Inga utbrott hade nämligen rapporterats hos gris fram till 22 juni. Utbrotten på gris har dock tidigare år varit starkt koncentrerade till sommarmånaderna (se figur a), och fem utbrott i mindre grisbesättningar som rapporterats den senaste veckan (ett i Polen, två i Estland och två i Litauen) antyder att denna trend fortsätter i år. Utvecklingen under de närmaste månaderna blir dock avgörande för vilka slutsatser man kan dra kring hur effektiva vidtagna smittskyddsåtgärder varit för att minska smittsamma kontakter mellan vildsvin och gris.

Utanför EU fortsätter Ryssland att rapportera fall av afrikansk svinpest både på gris och vildsvin och situationen i Vitryssland är oklar. Dessutom har Ukraina en oroande situation med spridning både hos vildsvin och gris sedan 2013, och med rapporterade utbrott ända ner mot gränsen till Moldavien och Rumänien.

För svenskt vidkommande bedöms risken för att smittan ska drabba vildsvin, i första hand, men även grisar som förhöjd. Kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och grisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige innebär därför en risk för att svenska vildsvin eller grisar smittas. Införsel av sådana produkter från smittade områden är därför inte tillåten. Efterlevnaden av detta förbud, i kombination med goda smittskyddsrutiner i våra grisbesättningar, är en förutsättning för att hålla Sverige fritt från afrikansk svinpest.

a) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos gris i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
a) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos gris i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
b) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos vildsvin i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
b) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos vildsvin i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Rapporterade fall av afrikansk svinpest hos gris och vildsvin i östra Europa under 2016. Källa FAO-EMPRES
Rapporterade fall av afrikansk svinpest hos gris och vildsvin i östra Europa under 2016. Källa FAO-EMPRES

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska djurpopulationen utsätts för smitta med afrikansk svinpest till följd av situationen i östra Europa (pdf)

Bluetongue serotyp 8 i Frankrike

Sedan mitten av september 2015, då det första fallet av det pågående utbrottet av bluetongue serotyp 8 rapporterades från Frankrike, har ytterligare över 250 fall påvisats, varav 136 i år. Det stora flertalet av dessa fall har drabbat nötkreatur och de flesta har upptäckts i samband med utökad sjukdomsövervakning (totalt har nästan 80 000 djur, främst nötkreatur, testats). I 570 besättningar har sjukdomsutredningar gjorts på grund av misstanke om bluetongue, men endast i 13 fall har misstanken kunnat bekräftas. I dessa fall har det rört sig om enstaka smittade djur i de drabbade besättningarna.

Det första fallet av bluetongue konstaterades i en besättning i regionen Allier i centrala Frankrike, och merparten av efterföljande fall har också drabbat de centrala delarna av landet. Bluetongue-positiva besättningar har dock påvisats också i andra delar av landet, med enstaka positiva besättningar nära schweiziska gränsen i öster och spanska gränsen i söder. Ännu har dock inga fall rapporterats från dessa länder. Kring de drabbade områden har smittskyddsbekämpande åtgärder i form av vaccination och djurförflyttningsrestriktioner vidtagits för att minska risk för vidare spridning.

Bluetongue sprids med blodsugande insekter, svidknott. Huvuddelen av de franska fallen har upptäckts under vintern och våren då svidknottsaktiviteten normalt är mycket låg varför omfattande spridning under denna period sannolikt inte skett. Man har inte heller rapporterat fler utbrott nu under försommaren än man påvisat tidigare under året vilket, tillsammans med avsaknaden av rapporter från omkringliggande länder, tyder på fortsatt begränsad spridning. Svidknotten förväntas dock öka sin aktivitet under sommarmånaderna varför utvecklingen under de närmaste månaderna blir avgörande för vilka slutsatser man kan dra kring hur väl man lyckat förhindra spridning genom de åtgärder som vidtagits.

Erfarenheter från det omfattande utbrottet av BTV-8 i Europa 20062008 visar att spridningshastigheten för smittade svidknott över land är i storleksordningen mindre än 10 kilometer per vecka, varför en relativt långsam spridning norrut är att förvänta. För svenskt vidkommande bedöms risken för att svenska djur ska drabbas under kommande månader därför som försumbar.

Rapporterade fall av bluetongue per månad i Frankrike sedan det första utbrottet i september 2015. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Rapporterade fall av bluetongue per månad i Frankrike sedan det första utbrottet i september 2015. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Rapporterade fall av bluetongue hos nötkreatur och får i Frankrike mellan september 2015 och juli 2016. Källa: FAO-EMPRES
Rapporterade fall av bluetongue hos nötkreatur och får i Frankrike mellan september 2015 och juli 2016. Källa: FAO-EMPRES

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska idisslarpopulationen utsätts för smitta med bluetonguevirus serotyp-8 till följd av situationen i Frankrike (pdf)

Aktuellt smittläge i EU och risken för Sverige – fågelinfluensa och lumpy skin disease

Smittläget inom EU vad gäller ett flertal allvarliga epizootisjukdomar är fortsatt problematiskt.

Foto: iStock Photo

Fågelinfluensalumpy skin diseaseafrikansk svinpest och bluetongue är sjukdomar som har varit i fokus under det gångna året, och kommenterats på denna plats. Nya fall har rapporteras regelbundet under våren och smittspridningen har fortsatt, i vissa fall till nya områden. SVA följer läget noggrant. Korta sammanfattningar av senaste utvecklingen för de två förstnämnda sjukdomarna ges här. Uppdatering av läget för afrikansk svinpest och bluetongue kommer härnäst.

Fågelinfluensa i Frankrike och Italien

Den 25 november 2015 informerades EU-kommissionen av franska myndigheter om ett bekräftat utbrott av högpatogen (”aggressiv”) fågelinfluensa i en hobbyfjäderfäflock i Biras, Dordogne, Frankrike. Sedan dess har ytterligare 77 bekräftade fall av rapporterats. Dessutom har 15 relaterade utbrott av lågpatogen (”mild”) fågelinfluensa (LPAI) förekommit. Samtliga utbrott har rapporterats från de sydvästra delarna av landet, och är orsakade av ett flertal subtyper av fågelinfluensavirus (H5N1, H5N2 och H5N9). Utbrotten har främst drabbat ankor och gäss, men fall hos höns har även rapporterats. Under 2016 har antalet rapporterade utbrott minskat kontinuerligt, och inga fall har påvisats efter den 18 april (se figur nedan). Omfattande bekämpnings- och saneringsåtgärder har genomförts, och förhoppningen är nu att smittspridningen är under kontroll.

Under 2016 har antalet rapporterade utbrott av fågelinfluensa minskat kontinuerligt, och inga fall har påvisats efter den 18 april.
Under 2016 har antalet rapporterade utbrott av fågelinfluensa minskat kontinuerligt, och inga fall har påvisats efter den 18 april.

Fågelinfluensavirusen i det franska utbrottet visar stor överensstämmelse med lågpatogena virus som tidigare påvisats i Europa. Sannolikt har de sitt ursprung hos vilda fåglar, men den omfattande utbredning som setts i det affekterade området antyder att de cirkulerat oupptäckta i fjäderfäpopulationen en tid. Det är välkänt att lågpatogena H5-virus kan omvandlas till högpatogena virus när de cirkulerar bland fjäderfä. Däremot finns inget släktskap med de H5N1 virus av asiatiskt ursprung som orsakade omfattande utbrott i Europa inklusive Sverige 2005/2006 och som också orsakat mindre utbrott i östra Europa under 2014/2015.

Förutom de franska utbrotten har fyra fågelinfluensafall nyligen rapporterats från Italien. Två av dessa var orsakade av högpatogena fågelinfluensavirus och två av lågpatogena. Fallen är inte relaterade till utbrotten i Frankrike, utan är sannolikt orsakade av nyintroduktion av virus från vilda fåglar.

Med anledning av den aktuella fågelinfluensasituationen i EU har SVA uppdaterat sin tidigare värdering avseende sannolikheten för introduktion av fågelinfluensa till svenska fjäderfä (pdf) som följd av de pågående utbrotten, och gjort bedömningen att sannolikheten i dagsläget är försumbar. 

Karta över smittförklarade områden med hög- och lågpatogen fågelinfluensa i Frankrike och Italien. Fallen i Italien är inte relaterade till utbrotten i Frankrike, utan sannolikt orsakade av nyintroduktion av virus från vilda fåglar.
Karta över smittförklarade områden med hög- och lågpatogen fågelinfluensa i Frankrike och Italien. Fallen i Italien är inte relaterade till utbrotten i Frankrike, utan sannolikt orsakade av nyintroduktion av virus från vilda fåglar.

Lumpy skin disease i Grekland och Bulgarien

I slutet av augusti 2015 informerades EU-kommissionen av grekiska myndigheter om ett bekräftat utbrott av lumpy skin disease (LSD) i en nötkreatursbesättning i nordöstra delen av landet vid gränsen till Turkiet, där sjukdomen betraktas som endemisk. Detta var det första fallet av LSD inom EU. Sedan dess har ytterligare mellan 70 och 80 utbrott rapporterats från Grekland och spridning har även skett till Bulgarien som rapporterade sitt första fall i mitten av april i år. Hittills har Bulgarien rapporterat 36 utbrott, varav det senaste 8 maj. Utbrotten är koncentrerade till område i södra och centrala Bulgarien. Under 2016 har dessutom flera utbrott rapporterats från Makedonien (se karta).

Karta över smittförklarade områden med lumpy skin disease.
Karta över smittförklarade områden med lumpy skin disease.

Utbrotten bekämpas inom EU med stamping-out och ringvaccination och restriktioner för handel med levande djur och djurprodukter har lagts på de områden där smittan konstaterats.

Lumpy skin disease är en ekonomiskt betydelsefull och allvarlig virussjukdom som kännetecknas av kraftiga hudförändringar, med knölar ("lumps" på engelska) i varierande storlek som kan uppträda över hela kroppen, och som bara drabbar nötkreatur. Sjukdomen förekommer historiskt i stora delar av Afrika men har sedan flera år etablerat sig i mellanöstern och under 2013–2015 även i Turkiet. Sjukdomen sprids lokalt främst med blodsugande insekter (till exempel mygg och flugor). Dessa är dock bara så kallade mekaniska vektorer, och kan sannolikt bara sprida sjukdomen över kortare avstånd. Den geografiska utbredning man sett under senaste åren har istället främst berott på okontrollerad handel med nötkreatur, även om handel med t.ex. obehandlade kohudar också anses utgöra en risk (behandlade hudar anses utgöra mycket låg eller ingen risk), och kan till viss del sammankopplas med den politiskt oroliga situationen i regionen. Det finns i dagsläget ingen säker information om ursprunget till introduktionen in i EU.

Med anledning den aktuella situationen i Grekland och Bulgarien har SVA värderat sannolikheten för introduktion av lumpy skin disease till svenska nötkreatur (pdf) som följd av de pågående utbrotten, och gjort bedömningen att den i dagsläget är försumbar.

Sedan det första fallet av LSD rapporterades inom EU har ytterligare mellan 70 och 80 utbrott rapporterats från Grekland. Smittan har även spridits till Bulgarien som rapporterade sitt första fall i mitten av april i år.
Sedan det första fallet av LSD rapporterades inom EU har ytterligare mellan 70 och 80 utbrott rapporterats från Grekland. Smittan har även spridits till Bulgarien som rapporterade sitt första fall i mitten av april i år.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.