Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Fågelinfluensa påvisad i ytterligare två länder inom EU

Tio dagar efter att tyska myndigheter påvisat högpatogen fågelinflunsa av subtypen H5N8 i en kalkonbesättning den 5 november, rapporterades under helgen utbrott från ytterligare två länder inom EU.

Den 15 november informerade nederländska myndigheter om ett bekräftat utbrott av H5N8 i en värphönsbesättning med 150 000 djur nära Rotterdam i centrala Nederländerna. Värphönsen hölls inomhus i burar. Undersökningen föranleddes av att ökad dödlighet noterats. Dagen efter, den 16 november, meddelade brittiska myndigheter att högpatogen fågelinfluensa konstaterats i en ankproducerande besättning med 6 000 djur i North Yorkshire, England. Det är sannolikt att även detta virus tillhör typen H5N8, men undersökningar för att fastställa detta pågår fortfarande. Båda besättningarna har satts under offentlig tillsyn och avlivning och destruktion av djuren pågår. Skydds- och övervakningszoner har upprättats. På grund av den höga djurtätheten i Nederländerna infördes också ett nationellt förbud för transport av fjäderfä, ägg samt produkter och avfall från fjäderfäanläggningar under 72 timmar.

Baserat på ovanstående har SVA uppdaterat riskvärderingen för introduktion av H5N8 till den svenska fjäderfäpopulationen. Risken för smittspridning och introduktion via infekterade fjäderfä eller ägg bedöms som försumbar. Däremot gör den okända smittstatusen bland vilda fåglar att risken för spridning och introduktion via vattenlevande fåglar som roterar i Östersjön under hösten och vintern fortfarande bedöms som förhöjd. Denna bedömning kan dock komma att omvärderas så snart ytterligare information finns tillgänglig om omfattningen av smittspridningen.

Hur viruset spridits från Östasien och introducerats till Tyskland och sedan Nederländerna och Storbritannien har ännu inte kunnat fastställas. I avsaknad av andra uppenbara spridningsvägar pekar dock de utredningar som pågår mot att spridning skett via vilda fåglar, även om smitta hos vilda fåglar ännu inte konstaterats inom EU. För att förebygga ytterligare spridning uppmanar därför EU-kommissionen i brev till medlemsländerna om skärpta biosäkerhetsrutiner i fjäderfäbesättningar.

Det finns inga rapporterade fall där människor smittats med H5N8 och den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC bedömer risken för att människor ska smittas som mycket låg. Dock anses aggressiva fågelinfluensavirus alltid ha en zoonotisk potential, varför risken för smitta till människa också med H5N8 inte helt kan försummas. Vid hantering av vilda döda fåglar bör man därför använda handskar och iaktta god handhygien

Läs mer

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska djurpopulationen utsätts för smitta med högpatogen aviär influensa H5N8 till följd av utbrott på fjäderfä i Nederländerna och Storbritannien (pdf)

Läs mer hos andra

ECDC, det europeiska smittskydddsinstitutet: Outbreak of highly pathogenic avian influenza A(H5N8) in Germany: Rapid Risk Assessment

Folkhälsomyndigheten: Sjukdomsinformation om fågelinfluensa

Utbrott av fågelinfluensa i Tyskland

Den 5 november 2014 informerades EU-kommissionen av tyska myndigheter om ett bekräftat utbrott av aggressivt fågelinfluensavirus av subtypen H5N8 i en kalkonbesättning med 31.000 fåglar i delstaten Mecklenburg-Vorpommern i norra Tyskland. Infektionen påvisades i en av sex djuravdelningar. Undersökningen föranleddes av att man upptäckt ökad dödlighet. Besättningen blev omedelbart satt under offentlig tillsyn. Avlivning och destruktion av djuren påbörjades den 6 november. Skydds- och övervakningszoner upprättades i enlighet med europeisk lagstiftning (2005/94/EC), och beslut om avlivning av samtliga fjäderfän inom skyddszonen togs också, allt för att minska risken för vidare spridning av smittan.

H5N8 har inte påvisats i Europa sedan början av 1980-talet. Däremot har aggressiva (högpatogena) H5N8-virus under 2014 orsakat stora problem i Östasien, främst i Sydkorea med över 12 miljoner fåglar avlivade, men också med enstaka utbrott i Japan och Kina. De virusanalyser som nu gjorts i Tyskland visar på mycket nära släktskap med H5N8 från Sydkorea. Hur viruset spridits från Östasien och introducerats till Tyskland är dock ännu okänt.

H5N8 har påvisats hos vilda vattenlevande fåglar i Sydkorea, men huruvida vilda fåglar också spelat en roll i smittspridningen till Tyskland är inte klarlagt. Man vet i dagsläget inte heller om viruset spridits till vilda fågelpopulationer i området kring den smittade besättningen.

Möjlighet för fåglar ta sig till Sverige

Under hösten och vintern pågår ständig rotation bland vattenlevande fåglar i och kring Östersjön. Rotationen är beroende av vind och väderförhållanden, och vid sydliga vindar förflyttar sig fåglarna norrut. Under vissa förhållande finns således en möjlighet att fåglar från det smittade området i Tyskland tar sig in över Sveriges gräns.

Baserat på ovanstående har SVA värderat risken för introduktion av H5N8 till den svenska fjäderfäpopulationen som följd av utbrottet i Tyskland. Risken för smittspridning och introduktion via infekterade fjäderfä eller ägg bedöms som försumbar. Däremot gör den okända smittstatusen bland vattenlevande fåglar i området kring utbrottet att risken nu bedöms som förhöjd för spridning och introduktion via de vattenlevande fåglar, som roterar i Östersjön under hösten och vintern. Denna bedömning kan dock komma att omvärderas så snart mer information finns tillgänglig om omfattningen av eventuell smittspridning i utbrottsområdet.

Okänd smittkälla

Smittkällan är okänd i nuläget och läget understryker därför vikten av goda löpande biosäkerhetsrutiner i svenska fjäderfäbesättningar.

I likhet med de flesta andra europeiska länder, och i enlighet med EU:s lagstiftning, har Sverige övervakning av fågelinfluensa hos såväl tamfåglar som vilda fåglar. Programmet för vilda fåglar innebär att SVA rutinmässigt provtar döda, vilda fåglar som inkommer för obduktion till SVA. Övervakningsprogrammet för tamfåglar omfattar provtagning av flera olika arter av fjäderfä inklusive hägnad viltfågel.

Aggressiv fågelinfluensa förut i Sverige

I Sverige har aggressiv fågelinfluensa påvisats vid ett tillfälle tidigare, då subtypen H5N1 under vintern 2006 orsakade utbrott bland vilda fåglar och i ett viltfågelhägn med gräsänder.

Det finns inga rapporterade fall där människor smittats med H5N8. Dock anses aggressiva fågelinfluensavirus alltid ha en zoonotisk potential, varför risken för smitta till människa också med H5N8 inte helt kan försummas. Vid hantering av vilda döda fåglar bör man därför använda handskar och iaktta god handhygien.

Läs mer

SVA:s officiella riskvärdering för HP AI H5N8 i Tyskland (pdf)

Frågor och svar om ebola och smitta mellan djur och människa

Under utbrott av ebola, som det som nu pågår i Västafrika, bidrar djur så vitt det är känt inte till smittspridningen. Smitta sker från människa till människa.

Vilken roll spelar vilda djur vid utbrott av ebola?

Vissa arter av fruktätande fladdermöss, även kallade flyghundar, kan bära på ebolavirus utan att visa tecken på sjukdom, och även sprida viruset vidare till apor och andra vilda däggdjur som i sin tur utvecklar blödarfebrar med hög
dödlighet. Människor smittas sedan vid nära kontakt med infekterade vilda djur, till exempel vid hantering eller förtäring av kött från apor eller fladdermöss.

Under utbrott av ebola, som det som nu pågår i Västafrika, sker dock smitta från människa till människa och djur bidrar så vitt det är känt inte till smittspridningen.

Kan hundar, katter eller andra tamdjur bli infekterade och/eller sjuka av ebolavirus?

Det finns inga rapporterade sjukdomsfall orsakade av ebolavirus hos vare sig hund eller katt. Det finns heller inga belägg för att smittspridning kan äga rum från hund eller katt till människa eller till andra djur. En enda vetenskaplig rapport antyder att hundar i miljöer med pågående utbrott är mottagliga för infektion med ebolavirus, och i sådana fall sannolikt genom att äta rester från djur som dött i sjukdomen.

Att grisar kan infekteras med ebolavirus är belagt. Det finns ett flertal rapporter från Asien om naturlig infektion hos gris med ebola reston, ett virus som är skilt från de ebolavirus som förekommer i Afrika, och som inte ger upphov till
sjukdom på människa. Dessutom har man visat att grisar i experimentell miljö även kan infekteras med de ebolavirus som nu cirkulerar i Västafrika, och även sprida virus vidare till apor. Huruvida grisar också kan infekteras med dessa virus under naturliga förutsättningar och bidra till smittspridning till människor eller andra djur är dock okänt.

Läs mer hos andra 

Folkhälsomyndigheten: Frågor och svar om ebola

CDC, Centers for Disease Control and Prevention, USA: Frågor och svar om ebola och sällskapsdjur, på engelska  

The American Veterinary Medical Association (AVMA), USA: Ebola, på engelska

Ökad risk för mjältbrand efter torka och skyfall

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) vill uppmärksamma veterinärer och djurägare att sommarens väder med omväxlande torka och skyfall kan öka risken för mjältbrand hos djur, särskilt idisslare.

Internationell erfarenhet visar att perioder av torka och översvämningar, särskilt i kombination med varandra, leder till ökad förekomst av mjältbrandsutbrott på platser där mjältbrandssporer finns i marken. Orsaken är att mjältbrandssporer från tidigare utbrott frigörs från marken och kan då på nytt utgöra en risk för betande djur.

Mjältbrandsutbrottet 2008 i Halland har kopplats samman med översvämning av en vall, där ensilage skördats för att senare ges som utfodring till nötkreatur under stallperioden. Sporerna antogs komma från en dumpningsplats för mjältbrandssmittade, döda djur från ett stort utbrott 1956-57. En omfattande kartläggning av arkivdata om mjältbrand under 1900-talet visar att utbrott har förekommit i hela landet fram till 1960-talet. Länsstyrelsen har information om utbrottens placering, däremot saknas i allmänhet information om var mjältbrandsgravarna finns.

Idisslare som drabbas av mjältbrand kan visa symtom som hög feber, andningsproblem, vätskefyllda vävnader, men i många fall dör djuren plötsligt utan synbar orsak. Vid misstanke om mjältbrand ska veterinär kontaktas skyndsamt och djuret lämnas på den plats det ligger.

Sammanfattning och analys av sommarens newcastleutbrott i Östergötland

Under några hektiska sommarveckor påvisades newcastlesjuka i tre besättningar i Linköping, Norrköping och Motala: två frigående värphönsbesättningar och en burhönsanläggning.

De första tecknen på produktionsstörningar var ökat antal skalförändringar, så kallade skinnägg, följt av nedgång i äggproduktion. Inga andra sjukdomssymptom iakttogs på hönsen och det var ingen ökad dödlighet. En lärdom som kan vara värd att ta med sig är att det är viktigt att vid kontakter med värphönsbesättningar med produktionssänkning tänka på att det kan vara newcastlesjuka även om den kliniska bilden inte är så dramatisk.

Diagnosen var den här gången snabbt ställd i de frigående besättningarna då virusmängden i insända prov var hög och antalet positiva prov stort. En intressant notering är att bland burhönsen spreds virus mycket långsamt och virusmängderna hos de provtagna fåglarna var så pass lågt att diagnosen tog betydligt längre tid att fastställa. Det beror sannolikt på att kontakter mellan individer är mycket mer begränsad i bursystemet varför smittspridningen blir långsammare.

Smittspårningsarbetet blev omfattande då logistiken kring insamling och transport av ägg i värphönsbranschen har många kontaktpunkter främst genom samutnyttjande av packmaterial, så kallade äggbrickor.

Newcastlesjuka orsakas av aviärt paramyxovirus, typ 1 (aPMV-1). Nästan alla typer av fåglar kan drabbas men det är bara när virus når en viss grad av sjukdomsframkallande förmåga och påträffas hos tamfjäderfä som det benämns newcastlesjuka. En vanlig smittväg för paramyxovirus till tamfjäderfä är kontakt med vilda fåglar, antingen direkt eller indirekt. Men det finns även andra inkörsportar för infektionen, inte minst via människor och redskap vid transporter.

I smittspårningsarbetet under utbrottet tittade vi på följande viktiga punkter:

  • Biosäkerheten för att förhindra smitta från vilda fåglar
  • Biosäkerheten vid hämtning och lastning av ägg
  • Hur tvätt och desinfektionsrutiner säkras för de äggbrickor som cirkulerar mellan producenterna
  • Hur man säkerställer att äggbrickor som används vid leveranser utomlands får en särskild hantering vid återanvändning för att säkra att eventuell viruskontamination inte förs vidare

Runt de drabbade besättningarna upprättades skydds- och övervakningsområden med restriktioner för hantering och transport av fjäderfä. Idag är samtliga restriktioner hävda då vi inte längre påvisar viruset och övervakningen visar att besättningar som har legat innanför övervakningszonen inte har några symtom på smitta. Men det är i dagsläget ett fortsatt förbud att exportera fjäderfä och fjäderfäprodukter till länder utanför EU från Norrköpings, Linköpings och Motala kommun.

De flesta länder i Europa vaccinerar mot newcastlesjuka men det är viktigt att komma ihåg att vaccination endast dämpar symtom och inte förhindrar spridning av virus.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.