Gå direkt till innehåll

Spjuverbloggen

Populärvetenskapligt om juverhälsa

Är juvertuber lika bra som allmän behandling med antibiotika?

Det är en fråga vi ska försöka få svar på i ett forskningsprojekt som sätter igång nu.

Den svenska traditionen att antibiotikabehandla juverinflammation med intramuskulära injektioner skiljer sig från väldigt många andra länder där istället en lokal behandling med juvertuber är vanligare. En förklaring till den svenska hållningen kan vara att bakterien Staphylococcus aureus är så vanlig hos oss och den kan vara svår att behandla med enbart juvertuber eftersom den gärna går in djupt i juvervävnaden.

Att behandla med juvertuber har många fördelar: Det går åt mindre mängd antibiotika; lokalbehandling är alltid bättre ur resistenssynpunkt; och kon slipper injektioner som kan vara smärtsamma. Men för att ändra eller modifiera (eller låta delar av den kvarstå) vår behandlingsstrategi tycker vi att det behövs vetenskapliga bevis för att en behandlingsmetod är bättre än någon annan. Och för svenska förhållanden finns det mycket få eller inga studier.

Därför har vi fått pengar från Formas för att i tre år undersöka om juvertuber fungerar lika bra som allmän behandling vid antibiotikabehandling av mastit. Dessutom vill vi se om just Staphylococcus aureus läker ut bättre om allmän behandling kombineras med juvertuber. Studien kommer alltså att jämföra i princip tre strategier: allmän behandling (vanligast idag), juvertuber och en kombination av båda.

Projektet leds av Karin Persson Waller på SVA och jag, Ylva, är fältansvarig. Ann Nyman på Växa Sverige kommer att göra alla statistiska beräkningar som behövs. Vi kommer att samarbeta med Distriktsveterinärerna och ni som arbetar där får hålla utkik efter mer information. Vi behöver många veterinärer och många kor för att studien ska bli bra.

Läs mer här

Nordiskt mastitmöte i Finland 2019

Här kommer ett inlägg från vår gästbloggare Karin Persson Waller på SVA.

I mitten av september samlades cirka 30 forskare och representanter för rådgivningsorganisationer från Danmark, Finland, Norge och Sverige i Gustavelund utanför Helsingfors för att delta i ”2nd Seminar on Nordic mastitis research/udder health”. Seminariet organiserades som en del av nätverksprojektet ”Healthy udders for sustainable milk production” som finansieras av NKJ (Nordisk kommitté för lantbruks- och matforskning).

Deltagarna samlade.
Deltagarna samlade.

Forskningspresentationer

Vid mötet presenterade doktorander eller post-doktorer nya rön från forskningsprojekt om mastit. Presentationerna handlade om studier av spridning av och kostnader för juverinfektioner med hjälp av datormodeller, spridning av juverinfektion med bakterien Mycoplasma bovis, förekomst och riskfaktorer för juversår, effekt av inflammation orsakad av bakterietoxin på mjölkens mikrobiota (normalflora av bakterier), användning av laboratoriemetoden maldi-tof för diagnostik av juverbakterier samt samband mellan sintidsbehandling och juverhälsa.

Diskussionspunkter

Resten av mötet ägnades åt livliga diskussioner runt sintidsbehandling, behandling av klinisk mastit samt rutiner för sinläggning. Organisatörerna hade gjort summeringar av de rekommendationer som finns i de fyra länderna och presenterade dessa. Sedan diskuterades specifika frågeställningar inom varje ämne i mindre grupper följt av redovisning och allmänna diskussioner. Det var tydligt att det finns samsyn om mycket men också olika åsikter om vad som är bästa tillvägagångssätt.

Behandling av klinisk mastit

Inom detta ämne diskuterades främst urval av kor/mastitfall för antibiotikabehandling, administrationssätt och behandlingens längd. Dessutom tog man upp användning av understödjande behandling (behandling som inte är antibiotika) samt de nordiska riktlinjerna. Alla var överens om att det främst är aktuellt att behandla penicillinkänsliga bakterier (ffa Staphylococcus aureus och streptokocker) och att penicillin är det antibiotikum som bör användas. I vissa men inte alla länder rekommenderas antibiotikabehandling främst till måttlig och allvarlig klinisk mastit. I dagsläget skiljer administrationssättet en del mellan länderna och nyttan av allmänbehandling (där kon sprutas i halsmuskeln) diskuterades livligt. Flera ansåg att användningen av flera skäl bör minska till förmån för juvertuber. Behandlingstidens längd varierar också en del men de flesta höll med om att Staphylococcus aureus bör behandlas i 5 dagar. När det gäller understödjande behandling förespråkade de flesta NSAID (antiinflammatorisk/febernedsättande/smärtstillande medicin) medan oxytocin (mjölkfrisättningshormon) inte bör rekommenderas. Det vetenskapliga stödet för nyttan av frekvent urmjölkning är svagt.

Det var också tydligt att de nordiska riktlinjerna inte är väl kända av alla men att de är viktiga att ha bland annat i internationella sammanhang. Eftersom de nuvarande är från 2009 är det aktuellt att uppdatera dem och se till att de sprids väl via veterinärorganisationer, universitet/institut och djurägarorganisationer. Slutligen fick vi veta att ett större behandlingsprojekt är på gång i Danmark och en pilotstudie i Norge. I Sverige har man sökt medel för en större studie under flera år och hoppas på positivt besked i slutet av året.

Sintidsbehandling

För sintidsbehandling med antibiotika diskuterades hur man ska välja kor och vilken slags behandling som är aktuell. Dessutom diskuterades användning av spenförslutare. Alla var överens om att sintidsbehandling med antibiotika endast ska användas till utvalda kor baserat på mjölkens celltal och bakteriologisk undersökning. Det var också tydligt att det finns ett behov av ett långtidsverkande sintidspreparat som enbart innehåller penicillin och att enbart lokal behandling är aktuell. Områden där det behövs mer kunskap var till exempel hur rutinerna för sintidsbehandling påverkar den totala produktiviteten i besättningarna. En metaanalys (sammanvägning av flera studier) av effekten av spenförslutare efterlystes också.

Sinläggningsrutiner

Rekommendationer för rutiner vid sinläggning finns främst i Sverige (Växa Sverige). Kunskapen är dock generellt låg om hur mjölkproducenterna faktiskt gör. I Finland gjordes nyligen en enkätstudie där man såg stor variation i rutinerna. En liknande studie kommer att genomföras i Sverige i höst. De områden som diskuterades var främst betydelsen av förlängda mjölkningsintervall, minskad utfodring och omgruppering. Det framkom att mjölkningsintervallen troligen bör vara 36 timmar för att ge bästa effekt och att mjölkning med förlängda intervall inte bör pågå mer än en vecka. Det är också viktigt att utfodringen minskas men att korna inte får alltför litet energi i foderstaten eftersom det kan leda till ämnesomsättningsstörningar. Gruppen såg möjligheter i att de svenska rekommendationerna blir nordiska riktlinjer.

Slutdiskussion

I samband med avslutningen på seminariet försökte vi summera vilka viktiga kunskapsbrister som identifierats under mötet och som därför kan vara aktuella för framtida studier. Exempel på sådana var nyttan av allmänbehandling vid behandling av klinisk mastit, hur väljer man bäst ut kor för sintidsbehandling, nyttan av spenförslutare och effekter av olika sinläggningsmetoder på hälsa, produktivitet och välfärd. Ett förslag på ett större projekt med titeln ”Udder health management in a one-health perspective” lades fram. I ett sådant projekt skulle bland annat flera av förslagen ovan kunna ingå med tonvikt på ”no or low use of antibiotics”. 

Projektgruppen som ordnade det hela (fr vä Tariq Halasa Danmark, Päivi Rajala-Schultz Finland (projektledare), Karin Persson Waller Sverige och Ane Nødtvedt Norge).
Projektgruppen som ordnade det hela (fr vä Tariq Halasa Danmark, Päivi Rajala-Schultz Finland (projektledare), Karin Persson Waller Sverige och Ane Nødtvedt Norge).

Vi diskuterade också om våra olika rekommendationer och riktlinjer är baserade på bästa tillgängliga kunskap och svaret på den frågan var i stort sett ja men att det fortfarande finns en del obesvarade frågor varför mer forskning behövs.  Det är viktigt att rekommendationer revideras regelbundet och som redan nämnts bör de nordiska riktlinjerna revideras så snart som möjligt.

Avslutningsvis diskuterades framtiden för det nordiska nätverket. De två seminarier som hållits inom projektet har varit framgångsrika och intresset för att fortsätta samarbetet är stort. NKJ har nyligen gjort en utlysning av medel för nätverksprojekt med fokus på ingen eller låg antibiotikaanvändning och projektansvariga berättade att de kommer att skicka in en ansökan om fortsatt stöd för ett nordiskt nätverk om mastit.

/Karin Persson Waller, SVA

Nu öppnar vi Juverportalen.se

SVA och Växa Sverige har tillsammans tagit fram den nya webbplatsen Juverportalen. I denna kunskapsbank finns konkreta tips och råd samt information om juver och juverhälsa.

Webbplatsen juverportalen.se innehåller information om juvrets funktion och sjukdomar hos mjölkkor, med tonvikt på mastit. Målgruppen är veterinärer och andra rådgivare, studenter, mjölkproducenter och deras personal samt andra personer som vill lära sig mer om juver och juverhälsa.

Här finns både lättillgänglig baskunskap och fördjupningsmaterial förmedlat i form av texter, bilder och rörliga media, samt även länkar till andra relevanta webbplatser. All information vilar på vetenskaplig grund och användare ska kunna känna sig trygga med att materialet är källgranskat. Framtagningen av portalen finansierades av Jordbruksverket genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Välkomna!

Överlag bra resultat för landets veterinärer vid odling av kliniska mastiter – men variationerna är stora

Många kliniskt verksamma veterinärer är duktiga på att själva odla och typa bakterier men tyvärr spretar resultaten ganska mycket och det finns stora kvalitetsskillnader.

Varje år skickar SVA ut en ringtest (en sorts av kvalitetssäkring för de som odlar mastitprover) i form av fem okända mastitprover som skickas till de stordjurspraktiserande veterinärer som anmält sig. I år deltog 57 arbetsplatser och vi fick in svar från 48 arbetsplatser och 131 deltagande veterinärer.

Årets ringtest innehöll Jäst, Klebsiella sp, Streptococcus agalactiae, övrig stafylokock (PC+) och Trueperella pyogenes.

Resultaten varierar väldigt mycket från de som har totalt 10 poäng (alla rätt) till de som endast har 2 poäng totalt (ett rätt av fem).

Årets svåraste prov var det som innehöll jäst, endast 33 procent lyckades typa den. Jäst är inte den vanligaste orsaken till juverinflammation men förekommer med jämna mellanrum.
Årets svåraste prov var det som innehöll jäst, endast 33 procent lyckades typa den. Jäst är inte den vanligaste orsaken till juverinflammation men förekommer med jämna mellanrum.
Jästsvamp på blodagar.
Cirka 80 % av deltagarna svarade rätt på proverna som innehöll Klebsiella spp, Streptococcus agalactiae och Trueperella pyogenes. 66 % klarade den övriga stafylokocken.

Förutom den varierande kvaliteten finns det tre observandum vid årets ringtest:

  • Hela 21 % av deltagarna kände inte igen Streptococcus agalactiae vilket är allvarligt med tanke på att det är viktigt med snabb upptäckt om bakterien nyintroduceras i en besättning.
  • 23 % tolkade felaktigt tolkade den övriga stafylokocken som en Staphylococcus aureus trots att bakterien varken uppförde sig som en Staphylococcus aureus på SELMA eller såg ut som en Staphylococcus aureus.
  • Även i år, precis som föregående år, visade det sig vara väldigt svårt är att avgöra om stafylokocker är känsliga för penicillin eller inte. Den test som finns att tillgå i fält är svårtolkad och ger ibland felaktigt negativa resultat. I årets ringtest svarade bara 17 % av de som testat rätt på att stammen var resistent mot penicillin.

Den fullständiga rapporten från årets ringtest går att läsa på vår här:

Rapport från 2019 års ringtest för kliniska mastiter (pdf)

Juverhälsokonferens på Sardinien – får och get (nr 2)

Enligt George Fthenakis från Universitetet i Thessaloniki, Grekland, har omkring en fjärdedel av de grekiska fåren subklinisk mastit (utan synliga symtom).

Sardinska mjölkfår i mjölkningsgropen.
Sardinska mjölkfår i mjölkningsgropen.

Även här är Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker vanligaste bakterierna vid mastit. Subklinisk mastit är vanligare i mer intensiva system och direkt efter lamning. Subklinisk mastit är ovanligare i besättningar som spendoppar och vaccinerar. Rasen har också betydelse. Stafylokockerna hos grekiska får är i stor utsträckningen resistenta mot penicillin och andra antibiotika. I synnerhet de koagluasnegativa stafylokockerna. Genanalyser har visat att en sorts Staphylococcus aureus dominerar och att den antagligen är av en fårtyp. För den koagulasnegativa stafylokocken Staphylococcus epidermidis verkar ursprunget vara människan. Slutligen presenterades en studie som visade att får med mycket inälvsparasiter hade mer mastit, särskilt klinisk sådan. Troligen på grund av ett försämrat lokalt försvar i juvret.

Prenumerera på bloggen

Om Bloggen

Prenumerera på bloggen