Klamydios som ett zoonotiskt hot: Är allvarliga infektioner kopplade till vilda fåglar i Europa
Bakterierna Chlamydia psittaci och C. abortus, som tillhör familjen Chlamydiaceae, är svåra att diagnostisera och har en större påverkan på vår hälsa än man ofta tror. Dessa bakterier lever inuti celler och kan spridas från djur till människor, vilket gör dem till så kallade zoonotiska patogener.
Chlamydia psittaci drabbar framför allt fåglar, särskilt papegojor, ankor och duvor, utan att orsaka några synliga symtom. Men hos människor kan bakterien orsaka allvarliga luftvägsinfektioner, ibland dödliga. Nya tekniker för genotypning, där forskarna jämför små genetiska skillnader, har nyligen visat att det finns flera olika varianter av C. psittaci, varav en, Mat116, tidigare ansågs vara sällsynt men nu upptäcks allt oftare i människor, särskilt i Sverige, Nederländerna och Frankrike. Forskare misstänker att vanliga trädgårdsfåglar, som talgoxar, kan vara en viktig källa för spridningen av bakterien.
Chlamydia abortus är vanligare hos idisslare som får och kor i Europa, där den orsakar problem med reproduktionen. Bakterien är också farlig för människor, särskilt för gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar. Fågelstammar av C. abortus har nyligen upptäckts hos vilda fåglar och har kopplats till flera fall av mänskliga infektioner, bland annat i en familj i Nederländerna.
Klamydialinfektioner hos människor är ofta svåra att upptäcka. Det görs sällan tester för att identifiera exakt vilken art av bakterie som orsakar infektionen. Dessutom rapporterar många patienter inte att de har haft kontakt med vilda fåglar, vilket gör det svårt att spåra var smittan kommer ifrån.
För att lösa dessa problem samlar detta projekt forskare från fyra CoVetLab-laboratorier, veterinärer, läkare och ekologer för att samarbeta. Genom att dela metoder för att hitta och identifiera bakterier, göra fältundersökningar och jämföra stammar från både fåglar och människor som cirkulerar i Europa, hoppas vi kunna förstå mer om hur vilda fåglar sprider sjukdomar till människor. Målet är att förbättra hur vi övervakar och diagnostiserar dessa infektioner, samt att bättre bedöma riskerna – allt inom ramen för ett One Health-perspektiv, där människors, djurs och miljöns hälsa ses som ett sammanhängande system.