Vad gör SVA med lodjur från licensjakt?

Efter besiktning av ett lodjur som skjutits under licensjakt skickas den flådda kroppen till SVA för undersökning.

SVA har ett uppdrag att övervaka sjukdomar hos vilda djur. För stora rovdjur, bland annat lodjur, ska enligt naturvårdsverkets föreskrifter alla döda djur skickas till SVA för undersökning. Vid licensjakt på lodjur skickas därför kroppen från fällda djur till SVA, enligt länsstyrelsernas villkor för licensjakten. Innan det fällda lodjuret kan skickas registrerar och besiktigar den lokala länsstyrelsens besiktningsperson djuret. På lodjuret tas prover, bland annat en muskelbit för genetisk undersökning och en hörntandsrot för åldersbestämning. Några prover sparas i SVA:s biobankfrysar och ett antal data för djuret dokumenteras.

– När nya sjukdomar dyker upp är proverna i biobankfrysarna ovärderliga. Det går att se om det funnits spår tidigare av sjukdomen och kanske var den kommer ifrån och hur den utvecklats. Att vi får in djur som inte dött av sjukdom är också av stort vetenskapligt värde, säger Emma Höök, rovdjurssamordnare på SVA. 

SVA har i uppdrag från Naturvårdsverket att tillhandahålla prover för åldersbestämning och genetisk analys. För åldersbestämning behöver kranierna kokas så att en hörntand kan dras ut. Roten från denna hörntand sågas sedan av och skickas till ett speciallaboratorium för tandrotsnittning och mikroskopisk undersökning av rotens cementlager. Årsringar räknas och anger djurets ålder. Åldersdata används sedan exempelvis för skattning av populationsstorlek och kommande utveckling.

Kraniet, som är delvis kokt men i övrigt inte behandlat, förpackas, läggs i frys och skickas sedan från SVA tillbaka till skytten. Skytten betalar en avgift som täcker SVA:s kostnader, det finns ingen subvention av hanteringen av kraniet.

– Våra undersökningar av alla döda stora rovdjur görs på uppdrag av Naturvårdsverket och tillsammans jobbar vi hela tiden för att effektivisera, samordna och utveckla hanteringen av djur, prover och tillhörande data. För att Naturvårdsverket och länsstyrelser ska kunna fatta övervägda beslut för en väl fungerande förvaltning av viltpopulationer förser vi dem med vetenskapligt insamlad kunskap, säger Erik Ågren, sektionschef Vilt på SVA.

Gällande lagar och förordningar   

I Sverige förvaltas viltstammar genom bland annat jakt. Detta gäller även rovdjurspopulationer. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (8 § NFS 2019:5) ska alla djur eller djurdelar tillhörande björn, järv, varg och lodjur som dött eller avlivats skickas till SVA för undersökning. SVA:s uppdrag från Naturvårdsverket är att effektivisera, samordna och utveckla hanteringen av detta material och tillhörande data från stora rovdjur. Ändamålet med den data och de prover som samlas in är att det bland annat ska komma förvaltningen av vilda djur till gagn. Med vetenskap och insamlad kunskap kan Naturvårdsverket och länsstyrelser fatta beslut på goda grunder.

När det finns ett myndighetsbeslut om jakt på lodjur säger propositionen till Jaktlagen att om inte regeringen fattat ett beslut om att Statens vilt tillfaller staten så skall viltet tillfalla jakträttsinnehavaren. Ett lodjur som dött under alla andra omständigheter är enligt 33§ Jaktförordningen (1987:905) Statens vilt.

Naturvårdsverket har delegerat till Länsstyrelserna att besluta om licensjakt på lodjur och vilka villkor som gäller för jakten.

Lodjur, som fälls enligt de villkor som författas i länsstyrelsers beslut om licensjakt, tillfaller enligt 10 § jaktlagen jakträttshavaren, ofta skytten.

För licensjakt gäller i enlighet med 24 d § jaktförordningen och enligt villkoren i länsstyrelsernas beslut att skytten får behålla skinn och kranium. Den flådda kroppen ska skickas i sin helhet till SVA för undersökning och provtagning. 

Kommersiella aktiviteter som annonsering, köp, byte, försäljning av kranier eller andra delar av CITES-listade rovdjur, samt kommersiell förevisning av rovdjur, är förbjudna enligt förordning (EG) 338/97 av den 9 december 1996. För att skydda arter av vilda djur märks kranier med ett chip. Syftet med märkningen av kraniet är att möjliggöra en spårbarhet för att förhindra illegal handel med dessa djur.

*Statens vilt: 33§ Jaktförordningen (1987:905) anger vilka arter som tillfaller staten när de omhändertas, påträffas dött eller dödas när sådant djur är fredat. 8§ NFS 2019:5, Naturvårdsverkets föreskrifter om vilt som tillfaller staten.