Listerios hos idisslare

Förekomst

Alla tama idisslare är mottagliga för infektion, men i Sverige ses listerios framför allt hos nötkreatur, får och get, där de små idisslarna är något mer drabbade. Listerios ses främst under stallsäsongen, och djur som utfodras med ensilage av dålig hygienisk kvalitet lider en ökad risk att insjukna. Djur i alla olika åldrar kan få sjukdomen, men generellt är den centralnervösa formen hos vuxna djur den som upplevs vanligast.

Rapporterade fall av listerios:

I nedanstående tabell och diagram redovisas de indexfall av listerios hos nötkreatur, får och get som rapporterats till Jordbruksverket under 2016–2025 (enligt K12 – Jordbruksverkets föreskrifter om anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen). Under samma tidsperiod har ett fall rapporterats på ren 2017, och i början av 2026 påvisades bakterien i ett prov från en ren med ögoninfektion. För alpacka finns ett enda fall rapporterat från 2016.

Symtom

Listeria monocytogenes orsakar flera skilda varianter av sjukdom, vilket också ger olika symtombilder. Orsaken är främst att bakterien kan invadera och överleva i många olika typer av celler i olika vävnader, vilket är möjligt tack vare dess potenta virulensfaktorer. Hos vuxna djur är den centralnervösa formen vanligast, hos dräktiga djur förekommer aborter och hos unga djur kan blodförgiftning (sepsis) uppträda. I ovanligare fall kan bakterien orsaka ögonsjukdom, diarré eller mastit. I ett internationellt perspektiv anses ögoninfektioner vara något vanligare hos får och ren, medan mastit beskrivs som vanligare hos mjölkgetter. Okulär listerios är dock relativt vanligt hos både får och nötkreatur i Sverige. Hos ren påvisades i Finland sex fall av ögoninflammation orsakade av listeriainfektion under en tioårsperiod (2011–2021), men i Sverige finns hittills endast ett bekräftat fall på senare tid (2026). Alpacka och andra kameldjur drabbas främst av den centralnervösa formen eller sepsis, och inga fall av mastit eller gastrointestinala symtom finns beskrivna i litteraturen.

Centralnervös form

Bakterien sprids från munslemhinnan till trillingnerven och vidare till hjärnstammen, där den orsakar inflammation (meningoencefalit med mikroabscesser). Klassiska symtom är slöhet, nedsatt aptit och ibland feber. Därutöver ses ofta centralnervösa symtom i form av förlamning (vanligen ensidig ansiktsförlamning som gör att ena örat och ögonlocket hänger), cirkelgång, ostadighet och salivering, där djuren kan bli liggande på sidan. Ibland hinner djuret självdö innan djurägaren upptäcker några symtom (främst får). Nötkreatur visar ofta mer subtila symtom än små idisslare, då får och framför allt get tenderar att insjukna fortare med allvarliga neurologiska störningar. Det är vanligt att bara enstaka djur blir sjuka, även om besättningsproblem förekommer, särskilt i fårbesättningar. Dödligheten är hög om inte behandling sätts in i tidigt skede.

Abortform

Bakterien sprids via blodet till livmoder och moderkaka. Kastningar ses främst i sen dräktighet. Fullgångna ungar kan födas döda eller svaga. Moderdjuret kan få livmoderinflammation och kvarbliven efterbörd, men också vara symtomfri. Bakterien orsakar varig inflammation i moderkaka/fosterhinnor och eventuellt sepsis hos fostret.

Sepsisform

Vanligast hos nyfödda eller unga djur, som infekteras via tarmslemhinnan. Hög feber och eventuellt diarré, sällan centralnervös påverkan. Snabbt förlopp, plötsliga dödsfall. Bakterien orsakar vävnadsdöd och variga inflammationshärdar (så kallade mikroabscesser) i inre organ, ex. lever, mjälte och lungor. Eventuellt blodig tarminflammation (gastroenterit).

Ögonform

Lokal infektion via sår i ögat, som orsakar inflammation med grumling av hornhinnan (keratokonjunktivit). Kan ses som enda symtom eller tillsammans med andra former av listerios. Listerios är i regel en viktig differentialdiagnos vid ögoninflammation hos nötkreatur, får och get. Läs mer på de djurslagsspecifika sidorna Ögoninfektioner hos nötkreatur, Ögoninfektioner hos får och Ögoninflammation hos ren.

Mastitform

Sällsynt. Sporadiska fall av mastit har setts hos nötkreatur, får och get.

Det finns ingen kronisk sjukdomsform av listerios, däremot förekommer latenta eller persisterande infektioner i tarmvägg och juver, som förlöper utan symtom (subkliniskt), och kan kvarstå i flera veckor. Dessa individer kan utgöra en ökad risk för smitta via mjölk och gödsel.
Differentialdiagnoser
Hypokalcemi, CCN (poliencefalomalaci), pasteurellos, trauma, tetanus, förgiftningar. Andra orsaker till meningoencefalit, abort, sepsis och ögoninfektion.

För får och get även dräktighetstoxikos, louping-ill och scrapie. För nötkreatur även nervös acetonemi och bovin spongiform encefalopati (BSE).

Differentialdiagnoser

Hypokalcemi, CCN (poliencefalomalaci), pasteurellos, trauma, tetanus, förgiftningar. Andra orsaker till meningoencefalit, abort, sepsis och ögoninfektion.

För får och get även dräktighetstoxikos, louping-ill och scrapie. För nötkreatur även nervös acetonemi och bovin spongiform encefalopati (BSE).

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Listeria monocytogenes är en rörlig, långsmal, grampositiv, stavformad bakterie som växer långsamt i korta kedjor. Bakterien är fakultativt anaerob och kan således växa i både syrerika och -fattiga miljöer. Den kan tillväxa i ca 0–45°C men har ett optimum mellan 30–37°C (s.k. psykrotrof), och trivs i pH 5–9. Listeria monocytogenes förekommer naturligt i jord och i tarmkanalen, varför det är en vanlig bakterie i miljön. Bakterien är förhållandevis resistent och tål både frysning, torkning, värme och hög salthalt. I miljön är överlevnaden flera år.

Infektionsport

Vanligen en oral infektion via jord eller gödsel. Även via traumatiska skador i ögat. Därifrån sker spridning till lokala blodkärl och nerver. 

Spridning i djuret

Bakterien har förmåga att överleva i många olika typer av celler (fagocyterande celler, epitelceller, endotelceller, nervceller med mera), främst tack vare välfungerande virulensfaktorer (främst internaliner och listeriolysin O). Detta göra bakterien potent att sprida sig systemiskt i blodbanan, över barriären till hjärna och moderkaka, och även direkt mellan celler (s.k. paracytofagi).

Inkubationstid

Några dygn till några veckor. 

Inkubationstiden beror på inkörsporten, och är exempelvis kortare för varianten som orsakar sepsis, än den som orsakar centralnervös sjukdom.

Smittvägar

Djur smittas främst genom dåligt ensilage som kontaminerats med jord eller gödsel. Andra orsaker kan vara dålig hygien vid utfodringsplatser och smitta från andra djur, bland annat moderdjur som aborterat. Bakterier finns i stor mängd i kastade foster och fosterhinnor, men även i mjölk, urin, nos- och tårflöde från sjuka djur. Efter en abort kan bakterier utsöndras i upp till minst en månad via flytningar eller mjölk. De kan finnas i träck hos både sjuka och friska djur. Ögoninfektion sker oftast när djuren äter infekterat grovfoder i foderhäckar, eftersom vassa foderdelar då kan orsaka skador på ögonslemhinnan.

Provtagning och diagnostik

Typiska centralnervösa symtom vid klinisk undersökning bör väcka stark misstanke om listerios. Definitiv diagnos kan ställas vid obduktion av självdöda/avlivade djur. Vid avlivning är medicinskt tillvägagångssätt att föredra. Vid misstanke om den centralnervösa formen räcker det att skicka in skalle för att bekräfta diagnosen.

Vid obduktion av djur med centralnervösa symtom tas prov från hjärnstam för bakteriologisk odling (inkl. resistensbestämning), och/eller mikroskopisk vävnadsundersökning (histopatologi, ev. immunohistokemi).

Även andra former av listerios kan diagnostiseras genom obduktion. Vid obduktion av kastade foster, inklusive fosterhinnor/moderkaka körs ett stort antal prover inom det så kallade abortpaketet för idisslare, där specifik odling för listeriabakterier ingår. Läs mer på sidan Abort hos idisslare, under provtagning och diagnostik.

Vid ögoninfektion tas svabbprov, och vid mastit tas mjölkprov, för bakteriologisk odling och resistensbestämning.

Behandling och profylax

Sjuka djur ska isoleras. För djur med svalgförlamning eller allvarliga centralnervösa symtom gäller omedelbar avlivning av djurskyddsskäl. Bakterien är känslig för penicillin, men vid den centralnervösa formen föreligger svårigheter att passera blodhjärnbarriären, varför allmänbehandling med bensylpenicillin fordrar högre dos än normalt, och behöver sättas in i tidigt skede. Understödjande behandling tillkommer. Ögoninfektioner bör oftast antibiotikabehandlas, och bättre behandlingseffekt ses vid tidigt insättande. Se SVF:s riktlinjer för antibiotikaanvändning till nötkreatur (pdf) och SVS:s riktlinjer för antibiotikaanvändning till får och get (pdf).

För att förebygga listerios är det viktigt att producera ensilage av god kvalitet. Undvik jord- och gödselinblandning. Förtorkning och ensileringsmedel rekommenderas. Om ensilaget har misstänkt dålig kvalitet eller ett pH över 5 ska det kastas. Utfodra i foderhäck, men se till att djuren inte kan förorena fodret. Undvik foderhäckar som kan skada djurens ögon. Hygienen på stall och bete ska vara god. Stress, parasitangrepp, annan sjukdom, högdräktighet eller bristfällig utfodring kan sänka immunförsvaret och göra djuren mer mottagliga för sjukdom.

Zoonosaspekter

Gravida kvinnor, immunnedsatta och äldre personer är riskgrupper som inte ska hantera sjuka djur. Mjölk från smittade besättningar ska pastöriseras, men observera att återkontamination kan ske om smittan finns i omgivningen. Bakterierna dör vid fermentering (pH <5) men kan överleva länge i kylda produkter.