Rådjurets nässtyngfluga

Under våren 2013 fick SVA foton på ett avlivat rådjur från Skåne, där typiska styngflugelarver kröp ur näsan efter avlivningen. Larver skickades inte in så de kunde inte artbestämmas, men troligen rörde det sig om rådjurets nässtyngfluga (Cephenemyia stimulator). Under 2015 fick SVA styngflugelarver från två trafikdödade rådjur från norra Skåne som artbestämts till Cephenemyia stimulator. Under de senaste tio åren har ytterligare enstaka rapporter med fynd av Cephenemyia stimulator gjorts i Skåne län och i Gotlands län. För att bevaka flugans vidare spridning tar vi också fortsättningsvis gärna emot rapporter via rapporteravilt.sva.se.

Älgens nässtyngfluga

Älgens nässtyngfluga (Cephenemyia ulrichii) har sedan åtminstone mitten av 1970-talet funnits i norra delarna av landet där den kommit från Finland. Efter att ha spridit sig söderut i Sverige finns nu nässtyngflugan etablerad i hela landet. Enligt rapporter från vissa områden noteras nässtyng”ofta” hos älg som trafikdödas under sommaren.

Fakta om styngflugor

Hjortdjur är värd för styngflugans larver. Styngflugor ser ut som små humlor, där honorna hos en del arter sprutar ut larver i näsöppningarna hos älg, rådjur eller renar under sommaren. Vanligen har en viss nässtyngflugeart endast en art av hjortdjur som värd – älgen har Cephenemyia ulrichii, rådjur har Cephenemyia stimulator och renens nässtyngfluga heter Cephenemyia trompe.

Larverna förflyttar sig till svalgområdet, sätter sig fast med vassa munhakar i svalgslemhinnan och livnär sig på sekret från den såriga vävnaden. De vita larverna växer under vintern och när de är 3-4 cm långa börjar de mörkna och släpper taget från slemhinnan. De hostas ut ur munnen på värddjuret och gräver ner sig i jorden för att förpuppas. När flugan kläcks fram ur puppan sker en parning och därefter flyger honan och letar efter sitt värddjur för att deponera de nykläckta larverna.

Andra arter av styngflugelarver utvecklas under huden på värddjuren. Honan lägger ägg på hårstrån hos hjortdjuret, larven kläcks, tar sig in genom huden och kryper under skinnet till ländryggen, där de växer till under vintern. När larven har vuxit färdigt kryper den ut genom ett litet hål i huden, ramlar ner på marken och gräver ner sig i jorden för att förpuppas. Hos renen är Hypoderma tarandi mycket vanlig och de flesta renägare behandlar sina renar årligen med avmaskningsmedel mot just styngflugelarver under huden, så kallad ”korm”, eller ”hudkorm”.

Sedan våren 2023 när vårbockjakt infördes i hela landet har några rapporter om fynd av kormlarver hos rådjur i norrlandslänen inkommit till SVA. Troligen rör det sig om renens hudkorm som drabbat rådjuren. Från ungefär Danmark och söderut finns hudstyngflugan Hypoderma diana hos rådjur, men den har inte påvisats i Sverige ännu.