Pälslöss hos björn

Förekomst

Pälsätande löss förekommer hos brunbjörn. Närbesläktade underarter förekommer hos andra björnarter i världen. I Sverige har lössen påträffats hos brunbjörnar i Gävleborgs och Dalarnas län. Pälsätande löss hittas också hos den asiatiska svartbjörnen (Ursus thibetanus) i Japan, och hos svartbjörn (Ursus americanus) i Nordamerika (T. p. euarctidos).

Olika arter inom släktet Trichodectes förekommer världen runt hos köttätare och hjortdjur. De två underarterna inom arten Trichodectes pinguis, subarten T.p. pinguis och T.p. euarctidos, kan komma att bli egna arter.

Smittämne och smittvägare

Den pälsätande lusen Trichodectes pinguis pinguis sprids genom direktkontakt mellan björnar, till exempel vid parning eller slagsmål. Den kan också överföras från mor till avkomma. Björnens pälsätande löss känns igen som cirka 2 mm långa, ljusbruna och vinglösa med en bred buk (dorsoventralt tillplattade).

Sjukdomsbild

Löss lever hela sitt liv hos värddjuret. De äter framförallt död hud och huddelar. Rikliga mängder löss har setts i tunnhåriga partier på björnar, samt på huvudet. Förutom håravfall kan löss även orsaka hudirritation med klåda och infekterade sår som följd. Huden kan bli mörkfärgad och förtjockad.

Bakomliggande faktorer som leder till kraftiga angrepp påstås vara annan sjukdom, näringsbrist, nedsatt immunförsvar eller bristande egen pälsvård.

Det finns många andra möjliga orsaker till hårlöshet och hudinflammation hos björn, som bakteriella infektioner till exempel dermatofilos, Staphylococcus sp. och Acinetobacter sp., andra parasiter såsom hårsäckskvalster (Demodex spp.) eller skabb (Sarcoptes spp.), svampinfektioner, till exempel ringorm (Trichophyton spp., Microsporum canis), hormonella rubbningar som exempelvis hypotyreos, allergi, näringsbrist (A-vitaminbrist) eller irritation orsakat av sändarhalsband.