Toxoplasma gondii

Livscykel

Parasiten har en så kallad indirekt livscykel vilket innebär att den behöver både en mellanvärd och en huvudvärd. Katter (och andra kattdjur) är huvudvärd för parasiten. Alla däggdjur (inklusive människa) samt fåglar kan fungera som parasitens mellanvärd.

Katter kan utsöndra mikroskopiska så kallade oocystor med avföringen. Efter några dagars mognadsprocess blir oocystorna infektionsdugliga och kan sedan överleva åtskilliga månader, särskilt i fuktig miljö. Mellanvärdar kan smittas via foder, bete och vatten som kontaminerats med oocystor. Hos dessa djur sprids parasiterna och bildar så kallad vävnadscystor i till exempel hjärna, lever, hjärt- och skelettmuskulatur. Dessa mikroskopiska vävnadscystor kan innehålla tusentals Toxoplasma-organismer och förblir vanligtvis levande under värddjurets hela livstid. Köttätande djur kan sedan smittas om de äter sådana kroniskt infekterade bytesdjur. Parasitens livscykel fullbordas när en katt äter kött från en infekterad mellanvärd som exempelvis smågnagare och småfågel, men också om de utfodras med färskt rått kött eller organ och inälvor från infekterade djur.

Kattdjur är de enda djur som kan sprida Toxoplasmasmitta via sin avföring. Parasiternas utveckling i kattens tarm tar tre till fem dagar varefter oocystor utsöndras under en till två veckor. Katter som tillåts jaga själva brukar genomgå denna fas vid halvårsåldern. Liksom andra djur blir katter immuna efter genomgången infektion och utsöndrar sedan inga eller endast en mycket liten mängd oocystor om de infekteras igen.

Symtom

Som regel visar djur sällan tecken på allvarlig sjukdom i samband med Toxoplasma-infektion. Symtomen kan variera med bland annat djurart, infektionsdosens storlek och vilka organ som invaderas, men individer med ett normalt immunförsvar får vanligtvis endast lindriga och ospecifika symtom som går över efter infektionens akuta skede. Genomgången infektion ger som regel livslång immunitet mot förnyad infektion. Infektionen kan emellertid få allvarliga konsekvenser hos individer med kraftigt nedsatt immunförsvar samt hos gravida kvinnor och dräktiga djur. Om den blivande modern inte är immun kan parasiterna överföras till fostret och orsaka abort eller medfödd infektion. T. gondii är en viktig orsak till abort hos får, get och människa.

Även hos huvudvärden sprider sig parasiterna till olika organ i kroppen, men katten själv visar sällan några sjukdomssymtom. Ibland kan dock, liksom hos andra djurslag, en allmänsjukdom utvecklas i första hand hos unga katter eller hos katter med nedsatt immunförsvar till exempel på grund av infektion med FIV. Centralnervösa rubbningar, lunginflammation och ögonskador har rapporterats från katter med toxoplasmos. Också hos hund är klinisk toxoplasmos ovanlig och ses oftast i samband med valpsjuka och andra tillstånd med negativ inverkan på immunförsvaret. Symtomen kan vara lokaliserade till exempelvis luftvägar, magtarmsystemet eller nerv- och muskelsystem. Toxoplasmos hos hund kan kliniskt likna infektion med Neospora caninum. 

Toxoplasmos som zoonos

Parasiten kan även infektera människor. Infektion med Toxoplasma förlöper vanligen utan kliniska symtom. Om en gravid kvinna, som inte varit i kontakt med smittämnet tidigare, smittas kan dock parasiterna spridas till fostret och i allvarliga fall orsaka missfall eller hjärnskador hos fostret. Även personer med kraftigt nedsatt immunförsvar är en riskgrupp. 

Smittan kan spridas till människor genom förtäring av ofullständigt upphettat kött från smittade djur eller via smittade katters avföring.  Speciellt gravida kvinnor bör därför undvika att äta rått eller otillräckligt upphettat kött och att komma i kontakt med avföring från katt. Katter som lever inomhus och inte utfodras med rått kött eller råa organ sprider dock inte någon smitta. Man har i olika undersökningar inte kunnat finna något entydigt samband mellan toxoplasmos hos människor och kattinnehav. Det bör därför inte vara nödvändigt med alltför drastiska rekommendationer om att göra sig av med sin katt under till exempel en graviditet. Kattlådan bör tömmas dagligen så att eventuella oocystor inte hinner bli smittfarliga, och gärna av någon annan än den gravida kvinnan. Handtvätt är givetvis en självklarhet efter arbete med jord och sand samt före och efter hantering av rått kött. Gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar bör antingen undvika att hjälpa till vid lamning eller använda engångshandskar och tvätta händerna noggrant efter lamningshjälp. Dessa riskgrupper bör inte hjälpa till alls vid aborter/kastningar.

Diagnos

Det är inte möjligt att ställa diagnosen toxoplasmos endast med ledning av sjukdomssymtomen eftersom de är ospecifika och varierar beroende på vilka organ som drabbats. Genom att påvisa antikroppar mot T. gondii kan man fastställa om djuret är infekterat. Eftersom det är vanligt med fullt friska, kroniskt infekterade, seropositiva djur kan resultaten ibland vara svårtolkade. I en undersökning i Uppsala-området från slutet av 1980-talet fann man antikroppar mot T. gondii hos 42 procent av katterna och 23 procent av hundarna som undersöktes. Därför kan ett upprepat antikroppsprov två-fyra veckor senare vara till hjälp för att tolka om det rör sig om en aktiv infektion eller ej. 

Vid SVA används också immunhistologiska färgningsmetoder och PCR för att spåra och specifikt påvisa Toxoplasma-organismer i vävnaderna i samband med obduktion eller undersökning av vävnadsprov (biopsi).

Oocystor i katträck går att påvisa med traditionella parasitologiska metoder PCR behövs dock för att med säkerhet särskilja dem från snarlika encelliga parasiter. Det är dock svårt att spåra en smittspridande katt eftersom oocystor utsöndras under en relativt kort period. Nyttan av serologisk undersökning i detta syfte är också begränsad eftersom oocystproduktionen börjar innan katten hunnit bilda påvisbara antikroppar.

Behandling

Vid klinisk toxoplasmos hos katt och hund rekommenderas klindamycin i första hand. Som andrahandsval (om klindamycin ger biverkningar eller otillräcklig effekt till exempel vid CNS-symtom) kan en kombination av sulfonamid och trimetoprim ges.