Infektiös hematopoietisk nekros (IHN) hos laxfisk

Förekomst

Viruset förekommer i flera europeiska länder och har sedan det tyska utbrottet 2016 spridit sig ytterligare i Europa. I maj 2021 identifierades IHN i flera odlingar av regnbåge i Danmark samt på Åland, vilket spridits från Tyskland till Danmark och vidare till Åland. Trots omfattande bekämpningsinsatser detekterades IHN igen under 2022 i Danmark och på Åland. I Finland identifierades IHN första gången i november 2017 i en marint belägen regnbågsodling, vilket ledde till att landet förlorade sin IHN-fria status.

I dagsläget anses Norge, Island, Sverige, Irland och Storbritannien vara fria från sjukdomen. För att ett land ska anses fritt från sjukdomen får inga nya fall registreras under två år. Danmark förlorade sin IHN-fria status i december 2021 och arbetar fortsatt med bekämpning. Finland har arbetat för att återfå sin fria status efter omfattande saneringsåtgärder.

Symtom

Fisken får beteendeförändringar som kan visa sig i form av slöhet och ett onormalt simsätt. Fisken kan börja simma i spiraler. Mörkfärgning, utstående ögon och utspänd buk tillsammans med anemi, hud- och muskelblödningar (ofta bakom skallbasen och ovan sidolinjen) är de yttre förändringar som kan ses. Inre organförändringar är blödningar och ödem i samtliga organ samt en utspänd magsäck och tarm med vätskeinnehåll. Utöver regnbåge och lax har viruset även identifierats i gädda (Esox lucius). Gäddor kan bära viruset utan att uppvisa kliniska symtom och kan därmed fungera som en potentiell reservoar i vilda vattendrag.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Infektiöst hematopoietiskt nekrosvirus (IHNV), genus Novirhabdovirus i familjen Rhabdoviridae.

Infektionsport:

Gälar, eventuellt via rom, via vektorer (insekter och ringmaskar).

Spridning i djuret:

Allmän infektion.

Smittvägar:

Sjukdomen sprids via sjuka fiskar, symtomfria smittbärare och omgivningen. Det finns indikationer på att smitta kan ske från föräldradjur direkt till avkomma, men detta är inte säkerställt.

Överlevnad:

Oklart.

Provtagning och diagnostik

Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras. Det är viktigt att all utrustning som varit i kontakt med smittad fisk eller den smittade fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.

För diagnos kontakta SVA för detaljerade instruktioner. Möjliga prover att skicka kan vara:

• Levande eller nydöd fisk (kyld).

• Eller aseptiskt prov från njure, mjälte och hjärta eller hjärna, placerat i virusmedium för transport.

Prover skickas till SVA, sektionen för fisk. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. Provsvar kan ta upp till 3 veckor beroende på diagnostisk metod.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi eller vaccin mot sjukdomen finns inte.