Infektiös pankreasnekros (IPN) hos laxfisk och ål

Förekomst

Sjukdomen är vanligt förekommande i hela Europa, inklusive våra grannländer och kan orsaka stora problem och höga kostnader i sättfiskodlingar. I Sverige förekommer den för laxfiskar milda varianten genogrupp 2 i kustzon samt en udda variant av genogrupp 6 som identifierades i Vänern 2016. Lyckligtvis visade den sig vara lågpatogen i genomförda infektionsförsök. Genogrupp 2 påvisades senast i Sverige 2024 och 2025. Den mest aggressiva varianten av IPN som hittills upptäckts, genogrupp 5, har påvisats i Sverige vid några få tillfällen.

Symtom

Sjukdomen ger sig vanligen till känna i form av plötslig dödlighet bland fiskyngel. Beroende på genogrupp och fiskart kan dödligheten variera mellan 10–90 procent. Genogrupp 2 orsakar till exempel maximalt 10 procent dödlighet på lax men kan orsaka allvarlig sjukdom med högre än 75 procent dödlighet på ål.

I Norge har man noterat ökande problem med IPNV på regnbåge med hög dödlighet framförallt på ung fisk. Fisken uppvisar yttre symtom som mörkfärgning av huden och svullen buk. Häftiga korkskruvsliknande simrörelser är karakteristiskt. Öppnar man fisken ser man ofta blödningar i bukfett och inre organ. Mag-/tarmkanalen kan vara fylld med ett vattnigt sekret. Fiskar som överlevt infektionen blir vanligen symtomfria smittbärare.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Infektiös pankreasnekrosvirus (IPNV), genus Aquabirnavirus i familjen Birnaviridae.

Infektionsport

Vatten, vid lek, vektorer.

Spridning i djuret

Allmän infektion.

Smittvägar

Sjukdomen kan överföras både mellan fiskar (horisontell överföring) och från föräldradjur till avkomma (vertikal överföring). Många fiskarter kan infekteras subkliniskt och därmed medverka till spridning av virus. Dessutom kan musslor, snäckor och kräftdjur samt predatorer som fåglar och fiskande däggdjur agera vektorer för smittan.

Överlevnad

Viruset är mycket motståndskraftigt och överlever i både söt- och saltvatten, tål frysning i månader och intorkning i veckor.

Provtagning och diagnostik

Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras. Det är viktigt att all utrustning som varit i kontakt med smittad fisk eller den smittade fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.

För diagnos kontakta SVA för detaljerade instruktioner. Möjliga prover att skicka kan vara:

• Levande eller nydöd fisk (kyld)
• Eller aseptiskt prov från njure, mjälte och hjärta eller hjärna, placerat i virusmedium för transport.

Prover skickas till SVA, sektionen för fisk. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. Provsvar kan ta upp till 3 veckor beroende på diagnostisk metod.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi mot sjukdomen finns inte men flera olika typer av vaccin är tillgängliga, eller under utveckling. En stor del av den norska laxen är idag vaccinerad mot IPNV men effektiviteten är ifrågasatt jämför med andra preventiva metoder. Vaccinationen bidrar dock sannolikt till ett mindre antal IPNV infektioner. I Norge avlar man dessutom på IPN-resistent fisk vilket på sikt även kan minska antalet fall av IPNV infektion.

SVA:s analyser

Infektiös pankreasnekrosvirus (IPNV) (PCR)

Fiskpatogena virus, odling, två cellinjer

Obduktion fisk, 1-2 st