Neospora caninum hos nötkreatur

Förekomst

Neospora caninum är en intracellulär parasit som upptäcktes första gången hos hund, i Norge, 1984. Det är en den vanligaste orsaken till kastningar hos nötkreatur i många länder, men inte i Sverige. Aborterna kan komma när som helst men vanligast är vid 5–7 månaders dräktighet.

År 2000 testades svenska mjölkkor för antikroppar mot neospora vilket resulterade i en uppskattad seroprevalens på 2 procent hos mjölkkor. Ytterligare en tankmjölksundersökning genomfördes 2003 där 16 procent av mjölkbesättningarna var positiva. Den senaste tankmjölksundersökningen genomfördes 2024 och seroprevalensen var då 2,1 procent. Positiva besättningar fanns i hela landet. 

2006–2007 analyserades serumprover från köttdjur där 3,6 procent av djuren hade antikroppar mot neospora. 

Får, getter och bison kan också drabbas.

Klinisk bild

Infekterade kor kan antingen kasta sina, ofta autolyserade, foster eller föda en kliniskt frisk kalv som oftast är kroniskt infekterad för livet och som sedan kan föra smittan vidare till nästa generation. Det sistnämnda är vanligast. Kalvar kan även födas svaga med nervösa symtom och kontrakturer. Aborterande kor är oftast opåverkade. Aborterna är ofta sporadiska men abortstormar kan förekomma. En infekterad ko behöver inte abortera varje dräktighet, men risken ökar jämfört med oinfekterade kor; dock anses risken minska för varje kalvning. Tidiga kastningar kan leda till att omlöp är det enda symtomet. Mumifierade foster förekommer.

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till kastningar.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Neospora caninum, en encellig protozoo

Prepatensperiod

5–7 dagar för slutvärden (hunden). I mellanvärden tar det omkring 3 veckor för vävnadscystor med bradyzioter att bildas.

Infektionsport

Smitta kan ske på två sätt: Genom att det vuxna nötkreaturet äter foder som kontaminerats av hundträck med oocystor (horisontell smitta) eller genom att tachyzoiter sprids via placenta från en infekterad ko till fostret (vertikal smitta). Det sistnämnda är vanligast.

Spridning i djuret

Hundar utsöndrar osporulerade oocystor som sporulerar i miljön och äts upp av en mellanvärd (till exempel en ko). I kroppen på mellanvärden genomgår tachyzoiter flera delningar och sprids systemiskt till många olika vävnader, bland annat till muskulatur och nervvävnad där de bildar vävnadscystor i form av bradyzoiter. Tachyzoiter överförs effektivt från ko till avkomma via placentan och detta kan fortgå i flera generationer. Ett infekterat foster kan aborteras men det är vanligare att kalven föds kliniskt frisk men kroniskt (livslångt) infekterad med N. caninum. 

Smittvägar

Fekal/oral eller in utero. Smittade hundar är infekterade för livet, men utsöndrar bara oocystor en kortare tid efter infektionstillfället. Horisontell smitta mellan nötkreatur anses inte förekomma. Hundar kan smittas genom att äta infekterat material från kastningar eller döda djur infekterade med neospora.

Överlevnad i miljön

Månader till år. Oocystorna är mycket resistenta i miljön.

Provtagning och diagnostik 

Obduktion av kastade foster. PCR för neospora ingår i abortpaketet för idisslare.

Serum- eller mjölkprov från moderdjur analyseras för antikroppar mot neospora. När ett djur en gång blivit infekterat så förblir det infekterat livslångt och därmed indikerar närvaro av antikroppar mot parasiten infektion. Antikroppar mot neospora fluktuerar dock i olika stadier av reproduktionscykeln och blod- och mjölktester kan ge negativa resultat vid vissa tidpunkter hos infekterade djur. Antikropparna är som högst vid tio till fyra veckor före kalvning. 

Behandling och profylax

När kastningarna väl kommit i gång i en besättning finns ingen behandling. 

Neospora förebyggs genom att:

1. Förhindra att nötkreatur får i sig hundavföring genom att:

• Undvika kontakt mellan hundar och kastade foster, placenta, döda djur med mera.
• Hundavföring ska inte tillåtas förorena dricksvatten, foder eller bete.
• Hundar inte utfodras med rått kött.

OBS: Det finns inget praktiskt sätt att testa hundar för att kontrollera om de är smittsamma och utgör en risk för nötkreatur.

2. Förhindra överföring från modern till kalven i livmodern (vertikal överföring)

• Köp av avelsdjur av honkön som är infekterade med neospora bör undvikas genom att:
  • Inte köpa in livdjur
  • Inte köpa in avelsdjur av honkön
  • Endast köpa in djur från neosporanegativa besättningar 
  • Antikroppstesta djur som köps in, men ett negativt test garanterar inte frihet från infektioner. 

Om neospora diagnostiseras hos ett visst djur, bör eventuella släktingar som finns kvar i besättningen (mormor, moder, syskon och avkomma – hane eller hona) antikroppstestas för att se om vertikal överföring har skett.