Frågor och svar om Salmonella Choleraesuis

Det finns omkring 2 500 olika salmonellatyper. En del förekommer oftare i till exempel foderråvaror eller hos vissa djurslag medan andra är mer generellt förekommande. Vanligtvis blir vildsvin sällan sjuka av andra salmonellasorter även om det kan förekomma och då framför allt hos mycket unga djur eller djur som är nedsatta av någon anledning. Salmonella Choleraesuis är däremot anpassad till djurslaget gris och det innebär att den i större utsträckning än andra salmonellatyper orsakar sjukdom hos infekterade vildsvin eller tamgrisar. Salmonellan kan då orsaka svårare sjukdom hos djuren med till exempel lunginflammation, blodförgiftning, ledinfektioner eller svårare diarréer som följd.

Vi vet att vildsvin kan bära salmonella av olika slag i tarmen och det är en av orsakerna till att det är viktigt med god slakthygien och hantering i köket av vildsvinskött. Då Salmonella Choleraesuis kan orsaka sjukdom hos både vildsvin och tama grisar är det viktigt för oss att fortsatt följa hur situationen utvecklas i landet. Salmonella Choleraesuis hade inte hittats på tamgrisar i Sverige sedan slutet på 1970-talet när fallet hösten 2020 dök upp.

I samband med den salmonellaövervakning som inleddes på vildsvin under 2020 har S. Choleraesuis hittats på frilevande vildsvin i Skåne, Södermanland, Östergötland, Uppsala län och Stockholms län. Enstaka fynd av salmonellatypen har även gjorts från fallvilt från Halland, Västmanland och Blekinge. För att löpande bedöma situationen bland vildsvin och även skydda tamgrisar från smittan är det viktigt att fortsätta kartlägga utbredningen. I dagsläget följs detta med undersökning av fallvilt av vildsvin fokuserat till områden där smittan inte tidigare påträffats i större omfattning.

Idag sker övervakningen av S. Choleraesuis genom att fallvilt av vildsvin som provtas i fält eller kommer in till SVA för obduktion undersöks för salmonella. Beroende på vildsvinskroppens skick kan materialet variera, men från djur som dött i infektionen kan smittämnet ofta isoleras från till exempel mjälte eller benmärg, samma material som används i övervakningen för afrikansk svinpest. 

Inledningsvis när smittan upptäcktes 2020 infördes provtagning av fallvilt av vildsvin från hela landet medan insamling av prov från jagade vildsvin inleddes i delar av Skåne och Södermanland. Under åren som följde kompletterades den nationella undersökningen via fallvilt även med prover insamlade av jägare från friska vildsvin fällda vid normal jakt. Under 2025 övergick provtagningen till att fokusera på provtagning av fallvilt av vildsvin då det är det främsta sättet att upptäcka om salmonellatypen spridits till nya områden. Samtidigt har man även prioriterat prover från nya områden och minskat antalet analyser från områden där smittan påvisats upprepat tidigare.

Provmaterialet undersöks med odling på SVA. Även om det primärt är S. Choleraesuis vi letar efter upptäcks även övriga salmonellatyper i undersökningen som sker med bakteriologisk odling. För undersökning av vildsvin som inte uppvisat symptom på sjukdom analyseras två material per djur, kröslymfknuta och träck. Hos ett synbart friskt djur ökas möjligheten att hitta bakterien genom att man använder två material.

Smittvägen är den samma för Salmonella Choleraesuis som för övriga typer av salmonellabakterier, att vildsvinet får i sig bakterierna via munnen. För Salmonella Choleraesuis handlar det ofta om att vildsvinet får i sig träck från ett annat infekterat vildsvin, till exempel vid direktkontakt eller att sådan träck förorenat mat eller vatten.

Salmonella Choleraesuis är speciellt anpassad till tamgris och vildsvin. Internationellt beskrivs enstaka fynd hos annat vilt, men det är hos vildsvin den framförallt förekommer och där den orsakar problem. Övrigt vilt anses inte kunna vara infekterade över längre tid och bära på smittan så som tamgrisar eller vildsvin kan göra.

Nej, men i jämförelse med andra typer av salmonella som inte är anpassade till djurslaget händer det oftare att vildsvin utvecklar sjukdom till följd av just denna bakterie. Hur sjukt vildsvinet då blir är även beroende på djurets övriga hälsoläge, till exempel om det har andra infektioner samtidigt.

Nej. Det är som alltid viktigt att vara uppmärksam på att djur som skjuts för att ätas förefaller friska. I de fall Salmonella Choleraesuis orsakar sjukdom hos vildsvin ses oftare förändringar som lunginflammation, svullen lever, svullen mjälte och ledinflammation än diarré. Man kan på djuret eller organens utseende inte avgöra om förändringar beror på salmonellainfektion eller annan smitta.

Vildsvinen är ju själva rörliga och dessa kan vi inte styra, men du kan minska risken att du för med dig en eventuell smitta genom att se till att du inte får med dig vildsvinsträck på skor eller utrustning som flyttas mellan jaktmarker/utfodringsplatser.

Om ett vildsvin du skjutit uppvisar tecken på sjukdom, kontakta Viltsektionen på SVA, antingen via telefon eller via formuläret rapporteravilt.sva.se.

Enligt Jordbruksverket ska slaktavfall från skjutet vilt hanteras i enlighet med miljölagstiftningen. Kontakta gärna din kommun om du vill veta vilka regler som gäller hos dig. Jordbruksverket har inga särskilda restriktioner för hanteringen av slaktrester från vilt med salmonella. Det innebär att du får hantera sådana slaktrester som du brukar. I många fall får du lämna slaktrester öppet i skogen, men det kan ändå, av flera skäl, vara bättre att gräva ner dem om du har möjlighet. Till exempel för att minska risken att det sprids omkring av andra djur, skapar olägenhet som lukt eller drar till sig flugor under de varmare säsongerna. Om kunskapsläget kring salmonella hos vildsvin förändras kan hanteringen av slaktrester från vildsvin komma att ändras.