Gå direkt till innehåll

Mögelsvampar i fält

Fältsvampar kallas mögelsvampar som under svenska förhållanden främst infekterar den växande grödan eller på nyskördat material där vattenhalten är hög. Svamparna kan bilda mögelgifter redan på fältet, vilket betyder att skadan redan har skett när grödan skördas. Mykotoxiner i foder kan ge problem med djurhälsan men även påverka livsmedelssäkerheten.

Fusarium 

Scematisk indelning av fältsvampar.
Scematisk indelning av fältsvampar.

Mögel av släktet Fusarium är viktiga växtskadegörare i spannmål och halm. Sporer kan finnas i mark och på gamla växtdelar och infektion sker ofta i samband med blomning (axgång). Tillväxt och toxinbildning gynnas av våt väderlek. Svampen kan bilda många olika mykotoxiner, där trichotecenerna Deoxynivalenol (DON), HT2- och T2-toxin samt Zearalenon (ZEN) är viktigast.  

Deoxynivalenol (DON) är det vanligaste mykotoxin som bildas av Fusarium. Det tillhör gruppen trichotecener. DON kallas även vomitoxin, eftersom ett av de tydligaste symtomen på DON-förgiftning är kräkningar och andra mag-tarmstörningar. Den primära effekten av trichotecener som DON är inhibition av proteinsyntesen men toxinet påverkar också immunförsvaret. Gris är det känsligaste djurslaget medan nöt, fjäderfä och häst är mindre känsliga för DON.  

3D-grafik visandes hyferna på giftproducerande fysarium-svamp.
3D-grafik visandes hyferna på giftproducerande fysarium-svamp. Illustration: Dr. Microbe

T2-och HT2-toxin tillhör också gruppen trichotecener och har liknande verkan som DON, men är mer toxiska.

Zearalenon (ZEN) som ibland förkortas ZON är ett annat mykotoxin som produceras av Fusarium. ZEN är betydligt mindre toxiskt än trichotecenerna, men har andra starkt oönskade egenskaper eftersom de liknar könshormonerna (utan att vara en steroid). Det medför att ZEN kan kopplas till fruktsamhetsstörningar som omlöpning och störd sexuell utveckling och beteende. Även här är gris det känsligaste djurslaget.  

Fumonisin B1 och B2 produceras också av vissa Fusarium-arter och är nästan uteslutande ett problem i majs. Fumonisin B1 anses vara den mest toxiska substansen i gruppen. Den är carcinogen hos råtta och stimulerar tumörer.   
I svensk spannmål har fusariummykotoxiner ökat under de senaste åren. Förekomst av Fusarium och deras mykotoxiner har kopplats till klimatförändringar, men enkla samband mellan klimat/väder och mykotoxininnehåll har inte kunnat påvisas. I Sverige har problemen med höga halter fusariumtoxiner framförallt rört Västra Götalands och Värmlands län, men variationen mellan år och lokala platser har varit stor.

Det finns inget sätt att ta bort eller oskadliggöra DON och ZEN från spannmål eller halm om det redan bildats i växten. Att ta representativa prover av de aktuella spannmåls- och halmpartierna och göra kemiska analyser och därefter sortera sina foder- och strömedel så att inte särskilt känsliga djur utsätts för toxinerna är det enda säkra sättet att undvika djurhälsoproblem.  

Alternaria 

Alternaria hör till sotdaggsvamparna och är vanligt förekommande i miljön. Infektion av Alternaria inträffar oftast före skörd när vattenhalten i sädeskornen fortfarande är hög, särskilt i samband med ihållande regn och hög relativ luftfuktighet. Mögelgifter produceras när torkning i fält försenas avsevärt av regn och hög fuktighet. Angreppen kan ibland synas som grå/mörkfärgning av spannmål.

Exempel på alternariatoxinerna är alternariol (AOH), alternariol monomethyleter (AME) och tenuazonic acid (TeA). Tenuazonic acid är giftigt för många olika djur och kan bland annat orsaka inre blödningar medan alternariol och alternariol monomethyleter är inte akut giftiga, men har rapporterats att vara vara fosterskadande och genotoxist. 

Mjöldryga 

Sädesstrån på fält med tydlig svamppåväxt.
Säd angripen av mjöldryga (Claviceps purpurea). Foto: Matthias Rabbione.

Mjöldryga (på engelska ergot) orsakas av svampen Claviceps purpurea och är känd för att bilda giftiga ämnen sedan många hundra år.

De mörkfärgade hornformade svampmassorna "sklerotiderna" innehåller flera typer av alkaloider som är giftiga för människor och djur. Bland spannmål är råg särskilt utsatt, men mjöldryga kan även angripa vallgräs och vilda gräsarter.  

Endofytiska svampar 

Svamparna Neotyphodium och Epichloë är endofytiska, vilket innebär att de lever inuti värdväxten utan det syns. Svingel och rajgräs är de mest kända värdväxterna. Båda släktena bildar olika slags alkaloider och toxiska koncentrationer kan finnas kvar i fodret efter skörd. Djuren som äter foder med toxin i visar symtom som minskad aptit och dålig tillväxt, förhöjd kroppstemperatur samt reproduktionsproblem. Hästar och framför allt dräktiga ston är känsliga och de kan få flera olika symtom och komplikationer.

Kolvsjuka

Kolvjuka orsakas av svampen Epichloë typhina som infekterar främst timotej och hundäxing, men kan även infektera svingelarter. På grässtråens översta stråslida bildar mycel ett först vit och senare gul eller gulbrun kolv, därav namnet. Gräs som infekterats kan vara olämpligt som foder då svampen kan producera toxiner.  

Senast uppdaterad : 2020-01-08