Blodparasiten Leucocytozoon hos andfåglar
Andra namn: Lecocytozoon
Blodparasiten Lecocytozoon förekommer hos många fågelarter, ofta utan att ge upphov till någon allvarligare sjukdom. Knölsvansungar och vissa andra andfågelsungar drabbas av allmän blodbrist. Förekommer oftast vid mindre insjöar.
Förekomst
Blodparasiter förekommer hos många fågelarter, ofta utan att ge upphov till någon allvarligare sjukdom. Parasiterna är encelliga organismer som lever i de röda eller vita blodkropparna. Exempel på sådana blodparasiter är parasiter som orsakar fågelmalaria, dessa är dock av annan art än de som drabbar människor.
En annan blodparasit som kan ge upphov till problem hos framför allt knölsvan och vissa andra andfåglar är Leucocytozoon. I Sverige förekommer Leucocytozoon framför allt sommartid i närheten av sjöar och mindre vattendrag.
Symtom
När parasiterna infekterar blodkroppar skadas dessa och blodkroppssönderfall och leverskador leder till att ungarna får blodbrist, försvagas och lätt drunknar.
Smittämne och smittvägar
Blodparasiten Lecocytozoon sprids via knott. Knott får i sig parasiten då de suger blod på infekterade fåglar. Parasiten förökar sig i knotten och överförs sedan via knottens spottkörtlar till nya fåglar nästa gång knotten suger blod.
I den nya fågeln förs parasiterna med blodet till levern där parasiterna utvecklas vidare. De infekterade levercellerna går sönder och de frigjorda parasiterna infekterar röda och vita blodkroppar. Parasiterna i blodcellerna kommer sedan att föras vidare till nya knott som suger blod.
Infekterade fåglar kan ha parasiter i blodet i upp till två år och fungerar som smittreservoar för nya fågelungar.
Sjukdomsbild
Parasiten är framför allt ett problem för ungarna. Äldre fåglar är inte lika känsliga. När parasiterna infekterar blodkroppar och leverceller skadas de. Sönderfall av blodkroppar och leverskador leder till att ungarna försvagas och lätt drunknar.
I Sverige har vi sett angrepp av parasiten Lecocytozoon framför allt hos svanungar hos svanpar som lever i mindre insjöar. Historien verkar där upprepa sig år efter år. Det beror sannolikt på närvaro av smittbärande vuxna fåglar och riklig förekomst av knott. Svanparet kläcker tre till fyra ungar som växer fort den första tiden. Efter hand tacklar dock ungarna av en och en, och till slut är hela kullen borta.
Läs mer
Rapportera vilda djur
Senast granskad 2025-11-15