Borrelios hos hund

Förekomst

Infektion med B. burgdorferi är vanligt hos hund i många delar av landet. Kliniska symtom till följd av infektionen som föranleder veterinärbesök är mycket ovanligt, om det ens förekommer.

Agens och smittvägar

Sjukdomen borrelios (Lyme borreliosis eller Lyme disease) är till skillnad från hos hund välkänd hos människor i Sverige. Borrelios orsakas av spiroketer (bakterier) tillhörande gruppen B. burgdorferi sensu lato B. burgdorferi: spiralformade bakterier (spiroketer) som överförs till människor och djur inkluderande hundar via fästingbett, i Sverige av fästingar av arten Ixodes ricinus. 

Zoonosaspekt

Både människor och djur infekteras primärt av B. burgdorferi via fästingbett. Direkt spridning från hund eller katt till människa förväntas alltså inte. Fästingar av arten Ixodes ricinus som via människor eller djur introduceras in i ett hushåll fäster inte gärna igen till ytterligare en individ, och de överlever inte länge inomhus. Fästingar som delvis ätit skulle kunna utgöra en smittrisk, men det finns inga bevis på att infekterade hundar eller katter utgör någon betydande risk för människor. De två djurslagen anses heller inte utgöra någon smittreservoir av betydelse.

Patogenes och kliniska symtom

Besvär; kliniska symptom till följd av Borreliainfektion hos hund är betydligt mer ovanligt än infektion. Man räknar med att åtminstone 95 procent av infekterade hundar aldrig utvecklar några symptom och om symtom uppvisas förväntas de vara mycket lindriga och inte föranleda veterinärbesök. Återkommande/kroniska/långvariga besvär förväntas inte, inte heller dödsfall. 

Efter att fästingen sugit blod under cirka ett till två dygn överförs borrelia-bakterien till hunden via fästingens saliv. Bakterien sprids i vävnaden från huden där fästingen överförde infektionen. Hundens immunförsvar minskar antalet bakterier, och efter några veckor kan endast en mindre mängd B. burgdorferi påvisas; i princip är infektionen icke detekterbar i kroppsvätskor och i de flesta vävnader. En mindre mängd förväntas dock kvarstår i vävnader, trots att den är svår att hitta hos levande hund; en persisterande asymtomatisk infektion i flera månader, oavsett om antibiotikabehandling ges eller ej kan förväntas. 

Symtom som kan kopplas till Borrelia-infektion hos hund:

• I den absoluta majoriteten av fallen: helt asymtomatisk infektion med eller utan hudreaktion (rodnad) vid fästingbettet. 
• Vid infektionsförsök utförda i andra länder har lindriga symtom hos framförallt unga valpar påvisats. Symtomen har varit lindriga, kortvariga och självläkande. med viss påverkan på allmäntillstånd och en lindrig vandrande hälta/artrit. 
• Borrelios hos hund har inte kopplats till långvarig trötthet, eller återkommande hälta, eller återkommande feber. 

Diagnos

Klinisk borrelios hos hund är en svår diagnos att fastställa och eftersom kliniska symptom är så pass ovanligt gäller det att försöka utesluta andra tänkbara orsaker till hundens symtom innan man ställer diagnosen (misstänkt) borrelios. I de fall sjukdom som uppstår hos hund är mer betydande, och antibiotikabehandling och/eller antiinflammatorisk behandling  bedöms behövas för djurets välmående förväntas ett kliniskt tillfrisknande inom en till två dagar. I de fall hunden inte svarar på behandling bör därför diagnosen omprövas. Indikation för provtagning av friska hundar, eller hundar utan symtom på just akut borrelios saknas helt.  

Analys av fästingar som hittas hos friska hundar ger inte heller någon information av värde.

Med hjälp av PCR-undersökning kan man söka efter själva bakterien i vävnad, men det är svårt att hitta ett bra provmaterial. Mängden bakterier i vävnaden anses vara låg och B. burgdorferi påträffas sällan utan tillgång till omfattande obduktionsmaterial hos infekterade hundar, trots att persisterande, asymtomatisk infektion under flera månader förväntas. Blod anses inte vara ett lämpligt material, eftersom bakterien i första hand migrerar i vävnad.

Serologisk undersökning avseende specifika antikroppar för B. burgdorferi kan utföras. Ett positivt resultat betyder dock bara att hunden någon gång har infekterats och ger ingen diagnos. Observera den mycket låga andel infekterade hundar som utvecklar några symtom. Höga titrar kan påvisas vid upprepade provtagningar under mycket lång tid efter en asymtomatisk infektion; antikroppstitrar kvarstår i åratal och hundar kan dessutom troligen reinfekteras. 

Två negativa serologiska undersökningar med 2–3 veckors mellanrum kan stödja ett uteslutande av borreliainfektion, men kan vara svårt att få, eftersom infektionen vid ett eller flera tillfällen under livet kan vara vanligt förekommande hos hundar i flertalet geografiska områden i landet. 

Indikation för provtagning av friska hundar, eller hundar utan symtom på just akut borrelios saknas helt.

Behandling

Behandling är i normalfallet inte aktuellt. I viss internationell litteratur anges traditionellt relativt långa behandlingstider (tre till fyra veckor) med doxycyklin- eller amoxicillinpreparat i litteraturen som gängse behandling, men rekommendationerna ges utan stöd av studier. 

Profylax

På Folkhälsomyndighetens webbplats finns förebyggande råd avseende fästingexposition och information om sjukdomen hos människa. Där finns också goda råd avseende avlägsnande av fästingar.

Profylax mot klinisk sjukdom till följd av fästingburna infektioner och besvärliga fästingangrepp hos hund och katt består av att förebygga fästingangrepp med hjälp av veterinärmedicinska preparat med rätt indikation för rätt djurslag i kombination av regelbunden genomgång av djurets päls för att avlägsna fästingar innan de hunnit överföra eventuell infektion. Fästingarna tas bort genom att hel enkelt dra ut dem - rakt ut; fästingen skall inte vridas eller “smörjas in”. Om delar av fästingen kvarstår kan dessa som regel enkelt ta bort efter några dagar efter att en lokal inflammation uppstått. Pincett eller speciella fästingborttagare underlättar.

Det finns vaccin avsett att motverka infektion hos hund med  Borreliabakterier. Läkemedelsverkets bedömning är att värdet av vaccination är begränsat.