Kattpest (FPV)
Andra namn: Felint panleukopenivirus (FPV) Parvovirus hos katt
Kattens parvovirus orsakar utbrott av allvarlig sjukdom och dödsfall hos katt, särskilt unga katter och kattungar. Vaccin som skyddar mot infektion och sjukdom rekommenderas därför till samtliga katter i Sverige. På grund av att alla katter ändå inte vaccineras ses fortsatt både enstaka sjukdomsfall och sjukdomsutbrott i landet.
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst
Det parvovirus som orsakar sjukdomen kattpest finns spritt över världen. Det finns vacciner som ger ett mycket bra skydd mot sjukdomen. Alla katter i Sverige vaccineras dessvärre inte och kattpest är därför tyvärr inte en helt ovanlig sjukdom i vårt land. Större utbrott ses framför allt i ovaccinerade kattbesättningar samt i områden där många katter är ovaccinerade. Alla katter som inte är immuna mot kattens parvovirus kan anses löpa risk för att infekteras.
Smitta
Kattpest orsakas av Felint panleukopenivirus (FPV), på svenska kallat kattens parvovirus.
En infekterad katt sprider virus framför allt via sin avföring. Katten behöver inte själv ha några symtom, trots att den sprider smitta. En katt kan också vara smittsam under lång tid, i upp till flera månader.
Katter kan smittas inte bara genom att träffa en infekterad katt, utan även genom att vistas i miljöer där parvovirus finns. Viruset kan leva i upp till ett år i miljön och under hela den tiden smitta nya katter. Ensamlevande katter som inte får gå ut smittas genom att virus kommer in i hemmet via till exempel kläder, skor, och andra föremål som tas in utifrån.
På grund av parvovirus långvariga överlevnad i miljön kan man aldrig räkna med att kunna "vänta ut" en parvovirus-smitta från omgivningen, varken utomhus eller inomhus. När fall av parvovirus-infektion påträffas där en grupp eller grupper av katter hålls rekommenderas vaccinationsinsatser och noggranna isolerings-rutiner och strikt hygien för att motverka en snabb smittspridning till ovaccinerade djur. Noggrann rengöring och därefter när det är lämpligt desinficering utförs för att få bort kattens parvovirus från miljön. Det är den ansvariga behandlande veterinären som kan ge råd om hur dessa åtgärder bäst genomförs. Besök på plats kan behövas för att veterinären skall kunna göra en sådan bedömning. I utomhusmiljöer och inomhusmiljöer som inte helt går att få rena och inte heller att desinficera kan alltså smittan finnas kvar under lång tid.
I utomhus- och inomhusmiljöer som inte helt går att desinficera kan alltså smittan finnas kvar under lång tid. Eftersom smitta dessutom sprids även av katter utan symtom på sjukdom kan risk för kattpest-smitta sägas föreligga överallt där ovaccinerade katter finns, oavsett om man vet om att katter nyligen blivit sjuka eller ej.
Katter som utvecklat ett skydd (immunitet) mot parvoviruset till följd av en korrekt vaccinering sprider inte virus i sin avföring och de blir under normala förhållanden inte sjuka.
Symtom
Symtom till följd av en infektion med kattens parvovirus ses vanligen inom fyra till fem dagar. Hur sjuk en infekterad katt blir varierar. Många vuxna katter blir inte alls sjuka. Andra får feber och blir allmänt trötta, ofta under cirka tre dagars tid, för att sedan tillfriskna helt.
De katter som insjuknar kan dock bli mycket dåliga och dödligheten är speciellt hos unga katter hög. Sjukdomsförloppet kan vara mycket snabbt. En del katter dör inom några timmar efter det att de första symtomen ses.
I de fall sjukdomsförloppet är lite långsammare ses i typiska fall hög feber och tecken på buksmärtor. Katten är slö och ofta ses kraftig diarré, eller stillastående vätskefyllda tarmar och katten blir uttorkad. Katten kan också kräkas.
När dräktiga katter infekteras kan de få missfall. Honan själv behöver inte visa några symtom på kattpest. Infekterade kattungar kan också födas med olika typer av hjärnskador. Ofta märker man inte att kattungarna har dessa hjärnskador förrän de är två till tre veckor gamla, det vill säga när de börjar gå.
Diagnos
Det finns en rad olika sjukdomsorsaker hos katt som kan ge liknande symtom som de som ses vid kattpest. Ofta undersöker man blodprov hos en katt med misstänkt kattpest för att se om den har lågt antal vita blodkroppar, vilket många katter drabbade av kattpest har.
Man kan undersöka avföringsprov med PCR, eller så kallade snabbtest. Ibland kan man dock inte hitta virus i avföringsprovet trots att katten är sjuk, risken för det ökar ju längre tid som gått efter det att katten infekterades. Ett positivt provsvar, det vill säga att virus har hittats behöver också bedömas av den utredande veterinären. Det finns andra parvovirus som kan ge ett positivt svar, men som inte förväntas orsaka sjukdom hos katt.
Blodprov kan undersökas för att se om kattens immunförsvar har bildat antikroppar mot parvovirus. Vaccinerade katter och katter som tidigare varit infekterade med parvovirus har också antikroppar i blodet.
Obduktion av döda katter ger som regel en säker kattpestdiagnos.
Vaccination
Vaccin mot kattens parvovirus är ett basvaccin för katter i Sverige, det vill säga det rekommenderas till alla katter och kattungar. Se Vaccination av hund och katt i Sverige (pdf).
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst
Felint panleukopenivirus (FPV, Kattpestvirus) finns spritt över hela världen. Katter som vaccinerats korrekt mot kattens parvovirus är väl skyddade mot sjukdom. Alla katter som inte är immuna mot FPV löper dock risk för att utsättas för FPV smitta. Katter som inte vaccineras mot FPV kan även insjukna till följd av infektion med hundens parvovirus (Canine parvovirus type 2, CPV-2).
Agens och smittvägar
Felint panleukopenivirus (FPV) också kallat Feline parvovirus och på svenska ibland kattpestvirus är ett parvovirus.
FPV utsöndras framförallt i avföringen även om virus i akut stadium också utsöndras med saliv och urin. En del infekterade katter utsöndrar virus i flera månader. Mottagliga katter smittas inte bara genom direktkontakt med virusutsöndrande katter eller deras avföring, indirekt omgivningssmitta är en mycket viktig smittväg. Parvoviruset är extremt tåligt och kan kvarstå i infektiös form i omgivningen i upp till ett år. Virus kan föras in till hushåll genom föremål som till exempel kläder och skor, även ensamlevande katter som inte får vistas utomhus riskerar att smittas. Troligen kan också insekter föra med sig parvovirus.
På grund av parvovirus långvariga överlevnad kan man inte räkna med att kunna "vänta ut" en parvosmitta från omgivningen, varken utomhus eller inomhus. Noggrann rengöring och därefter desinficering behövs. Parvovirus tål de flesta förekommande desinfektionsmedel om de används i vanlig brukslösning. Granskning av tillverkarens anvisningar vad avser dosering och tillvägagångssätt är därför att rekommendera. I utomhusmiljöer och miljöer som inte helt går att desinficera kan en miljösmitta kvarstå under flera år. Både kliniskt sjuka och subkliniskt infekterade katter som rör sig i området, kan också utsöndra virus så att smittrycket upprätthålls. Sammantaget gör detta att risk för parvovirussmitta kan sägas föreligga överallt där katter finns, oavsett om kännedom om kliniska fall av kattpest finns i området eller ej, och för att skydda katter behöver de vaccineras .
Genomgången naturlig infektion med FPV leder troligen till livslång immunitet.
Zoonosaspekt
Felint panleukopenivirus är inte ett zoonotiskt agens.
Patogenes och kliniska symtom
Infektion sker peroralt. Symtom ses till följd av virusreplikation och påföljande skador i vävnader med snabb celldelning; krypteptielceller i tarm, lymfoid vävnad (lymfknutor, mjälte och thymus) och benmärg samt placentavävnad och fostervävnad.
Inkubationstiden är vanligen fyra till fem dagar. Grad av sjukdom varierar från subklinisk infektion till ett perakut, dödligt förlopp.
Asymtomatisk infektion är vanligt hos framför allt vuxna katter.
En subakut symtombild är också vanligt. Typiskt ses symtom under en till tre dagars tid i form av ett lindrigt till måttligt gravt nedsatt allmäntillstånd tillsammans med mild leukopeni och feber med eller utan utveckling av diarré.
I akuta fall ses ofta en rad typiska symtom:
- Snabbt utvecklad hög feber, ofta över 40°C.
- Påverkat allmäntillstånd, anorexi, buksmärtor.
- I många fall en allvarlig diarré eller ileus, som ofta utvecklas inom 24–72 timmar. Kräkningar kan också ses.
- Grav dehydrering.
- En grav panleukopeni ses i de flesta fall.
Komplikationer kan ses till följd av bland annat bakteriell överväxt i tarm och sekundära infektioner. Dödsfall är vanligt hos obehandlade katter till följd av bland annat dehydrering och elektrolytbalansrubbningar samt endotoxisk chock.
Perakuta fall ses framförallt hos unga katter. Denna form av kattpest kännetecknas av ett kraftigt påverkat allmäntillstånd, hypotermi och död inom 24 timmar. Döden kan inträffa inom några få timmar, det vill säga det är inte säkert att ägaren hinner uppfatta några symtom hos katten (eller katterna i de fall det rör sig om en hel grupp ovaccinerade katter).
Dräktiga katter kan abortera sina foster. Mumifikation och resorption ses också när infektion sker under tidig dräktighet. Den dräktiga honan behöver inte själv uppvisa några symtom.
Kattungar som smittas under senare delen av dräktigheten eller under den första levnadsveckan kan uppvisa symtom till följd av olika typer av hjärnskador. Synnerver och retina kan också skadas. Den vanligaste typen av skada är dock cerebellumhypoplasi. Ofta upptäcks symtomen vid två till tre veckors ålder, det vill säga i samband med att kattungarna normalt börjar bli mer aktiva och börjar gå. Grad av besvär kan variera inom en och samma kull.
Diagnos
- Sökande efter FPV-virus i feces görs med fördel med PCR- undersökning. Utsöndringen av virus i feces kan vara kortvarig och snabbt avtagande (det vill säga chansen att få med virus i provmaterialet innan det skickas till laboratorium minskar snabbt). PCR-undersökningar av katter har dock också påvisat FPV i flera veckor efter kliniska symtom på infektion upphört. Kontrollera med det laboratorium du ränker skicka provet till om den PCR metod som används skiljer mellan kattens parvovirus, hundens parvovirus typ 2 och andra typer- av parvovirus inkluderande andra djurarters parvovirus, som kan transporteras passivt genom kattens magtarmkanal
Vaccination leda till positiva svar under cirka fem till tolv dagar efter vaccinationstillfället. - Fekala antigentester har lägre sensitivitet än PCR-undersökning av faeces. Ett ytterligare observandum för dessa tester, utöver de beskrivna för PCR ovan, är att lokala enterala antikroppar kan förhindra detektion av virus. Specificiteten kan också tänkas variera mellan olika märken. När in-housetest vid veterinärkliniken används för att få ett omedelbart testresultat, eller flera vid upprepad undersökning, kan faeces också skickas till laboratorium för konfirmerande PCR-undersökning.
- Serologi: Närvaro av höga titrar av FPV-specifika antikroppar hos ovaccinerade djur konfirmerar exponering för infektionsämnet. Det humorala svaret mot FPV är snabbt hos katt och höga antikroppstitrar påvisas ofta mycket tidigt under infektionen. Det är därför ofta inte praktiskt möjligt att påvisa en signifikant titerstegring hos insjuknade individer.
- Obduktion: I fatala fall av parvoviral enterit kan typiska förändringar påvisas i tunntarmen och lymfatiska organ (lymfknutor, mjälte, thymus).
Profylax
Vaccin mot kattens parvovirus är ett basvaccin för katter i Sverige, det vill säga det rekommenderas till alla katter och kattungar (se Vaccination av hund och katt i Sverige (pdf))
Det virus som orsakar kattpest finns i både utomhus- och inomhusmiljöer och katter behöver inte träffa varandra, eller ens vara i närheten av en sjuk katt, för att smittas. Ovaccinerade katter kan sprida virus utan att själva visa några tecken på sjukdom.
Läs mer
Senast granskad 2025-07-18