Loppor hos katt och hund

Smittämne

Loppor är små bruna insekter med platt kropp. De är omkring 1-6 mm stora, beroende på art. Hund och katt kan angripas av en mängd olika lopparter men det är bara katt-, hund- och människoloppan som kan föröka sig med hjälp av blod från hund och katt. 

De vuxna katt- och hundlopporna (Ctenocephalides felis felis respektive Ctenocephalides canis) lever på sitt värddjur och dricker blod. Honan lägger ägg som ramlar ner från djuret. Äggen kläcks efter någon eller ett par dagar (upp till två veckor) beroende på temperatur. Larven förpuppas sedan och puppan kan, vid gynnsamma förhållanden, överleva i den omgivande miljön i runt ett år. Den vuxna loppan kläcks ur puppan om den känner av värme, vibrationer eller ökad koldioxidhalt och angriper därefter sitt nya värddjur.

I Sverige är katt- och hundloppor förhållandevist ovanliga. Kattloppan förekommer i södra delarna av landet, men i de flesta fall när loppor påträffas på hund eller katt i Sverige så rör det sig om exempelvis fågel-, igelkotts- eller gnagarloppor som djuret fått med sig utifrån. Dessa kan bita hundar och katter och orsaka tillfälliga besvär men de förökar sig inte vidare. 

Symtom

Loppans saliv innehåller ämnen som kan ge upphov till irritation, klåda och allergi. Olika individer kan vara olika känsliga för detta. Mjällbildning och pälsavfall kan ses, framför allt på ländryggen. Sekundära bakteriella infektioner i huden kan utvecklas. Vid kraftiga angrepp kan även anemi (blodbrist) uppstå. Vissa individer kan vara symtomfria. 

Loppor kan också bita och suga blod från människor vilket kan ge upphov till små kliande utslag. 

Diagnostik

Vuxna loppor kan ses med blotta ögat. Uppvisar djuret symtom på loppangrepp utan att loppor setts kan pälsen finkammas. Ibland kan då parasiten eller dess avföring påvisas. Avföringen är liten, mörk och bågformad och fuktas den på ett vitt papper kan en rödbrun ton ses. 

Eftersom åtgärderna kan skilja sig åt beroende på vilken sorts loppa som hunden eller katten angripits av så kan det vara av intresse artbestämma de loppor som påträffats. Artbestämning görs genom att studera morfologiska detaljer på lopporna vilket kräver mikroskop.

Behandling och förebyggande åtgärder

Det är inte ovanligt att katter och hundar under sommaren transporterar in loppor i pälsen när de har kommit i kontakt med bon av olika slag. Det kan då räcka med att kamma ur lopporna för att undvika bett.

Loppor från fåglar, ekorre, gnagare et cetera behöver blod från sitt värddjur för att kunna föröka sig (alltså inte katt/hund). Ibland kan dock behandling för att döda de vuxna lopporna behövas om djuret är besvärat. Det finns många olika substanser som finns registrerade för ändamålet i Sverige, exempelvis afloxaner, esafoxolaner, fipronil, fluralaner, imidakloprid, lotilaner, permetrin, sarolander selamektin och tigolaner. Observera att permetrin är toxiskt för katt och därför inte ska användas till dem.

Om det däremot visar sig vara katt- eller hundloppor bör både det angripna djuret och eventuella kontaktdjur behandlas, samma substanser som ovan nämnts kan användas. Eftersom en stor del av loppopulationen finns i den omgivande miljön (ägg, larver och puppor) så bör behandling av djuret kombineras med miljösanering för att minska risk för återinfektion. Mekanisk rengöring och dammsugning är viktigt, släng damsugarpåsen efteråt. Textilier kan tvättas. Alla levnadstadier dör också av frysning. 

Vid resor till länder där katt-och hundloppan är vanligare bör hunden behandlas i förebyggande syfte med ett preparat som dödar loppor. 

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara. 

SVA:s analys

Enkel artbestämning av parasit