Utvärtes parasiter hos kanin

Förekomst

Utvärtes parasiter (ektoparasiter) förekommer på kaniner i ungefär samma utsträckning som hos andra sällskapsdjur. Kaniner kan drabbas av kvalster, fästingar, loppor och löss. Kaniner som är stressade, utfodras felaktigt och/eller har ett nedsatt immunförsvar löper generellt sett en större risk att drabbas av parasitsjukdom. Den vanligast förekommande ektoparasiten är en typ av kvalster som kallas mjällkvalster (Cheyletiella parasitovorax).

Andra typer av kvalster som kan drabba kaniner är pälskvalster (Leporacarus gibbus, tidigare Listrophorus gibbus) och öronskabb (Psoroptes cuniculi). Fästingar kan framföra allt hittas på kaniner som vistas i högt gräs, Ixodes ricinus är den fästingart som är vanligast i Sverige. Ovanligare parasiter är loppor (exempelvis Spilopsyllus cuniculi) och löss (Haemodipsus ventricosus). 

Symtom

Mjällkvalster lever i det översta hudlagret och honorna lägger ägg på hårstråna. Vissa kaniner kan bära på parasiten utan att visa några symtom. Om kvalstren ökar i antal kan kaninen dock få symtom i form av pälsavfall, mjäll och klåda. Områden som drabbas är ofta nacken och bålen men även bakbenen och buken. Mjällkvalster och dess ägg kan överleva upp till runt tio dagar i miljön, vissa källor anger dock att vuxna kvalster kan överleva i upp till en månad i svala miljöer utan att äta. 

Pälskvalster lever på hårstråna och orsakar sällan symtom, även om kaninen är kraftigt infekterad. Ibland kan dock håravfall och mjällbildning ses, framför allt på buken, ryggen och svansen.

Öronskabb kan orsaka inflammation i huden i de yttre delarna av örat. Typiska symtom är klåda och krustor (torra, flagiga förändringar i huden) i örat. Ibland ses även hudförändringar i området runt öronen och runt könsorganen. 

Fästingar kan ge klåda och lokal irritation där fästingen bitit sig fast. Oftast sätter de sig där pälsen är glesare som på öronen, nosen eller runt ögonen. 

Loppor är ovanligt hos tamkaniner. Kaniner kan smittas av kattloppor (Ctenocephalides felis), hundloppor (Ctenocephalides canis), kaninloppor (Spilopsyllus cuniculi) med flera. Oftast drabbas dräktiga honor och unga kaniner. Kaninerna får glanslös päls med kala områden, klåda, hudrodnad och varierande grad av lösa hudflagor.

Löss ses väldigt sällan på tamkaniner i Sverige men i förekommande fall orsakar de klåda, pälsavfall och i allvarliga fall även stress och viktnedgång.

Diagnos

Vid kraftig infektion av kvalster kan dessa ses med blotta ögat. Annars tas tejpprov, päls med luskam eller hudskrap för att påvisa kvalster i mikroskop.

Behandling

I Sverige finns för närvarande inget läkemedel registrerat för behandling av utvärtes parasiter hos kanin. Vissa läkemedel som finns registrerade för hund och katt förefaller dock ha effekt även mot utvärtes parasiter hos kanin. Exempelvis selamectin, imidacloprid+moxidectin samt fluralaner.

Observera att läkemedel med fipronil inte ska ges till kanin då det är associerat med allvarliga biverkningar. 

Sanering och desinfektion

Ektoparasiter är motståndskraftiga mot många desinfektionsmedel. Dock är värmebehandling >60°C effektivt. Även benzylbensoat har rapporterats vara effektivt mot vissa kvalster.

För att förebygga ektoparasitangrepp ska kaninerna hållas i en ren och stressfri miljö, en god pälsvård och ha ett gott allmäntillstånd.

Vaccination

Det finns inga vaccin mot utvärtes parasiter för kanin.

Zoonosaspekten

Cheyletiella parasitovorax är en zoonos som orsakar kliande, knottrig hudinflammation hos människor.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din kanin. Om din kanin är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.