Salmonella hos hund

Agens, förekomst och smitta 

Salmonella är en grupp gramnegativa bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae. Salmonella är i huvudsak en tarmpatogen, men kan också orsaka systemisk sjukdom hos både djur och människor. Bakterien har också påvisats hos friska hundar utan symtom.  

Infektion med salmonellabakterier är en av våra mer kända och viktiga zoonoser. Salmonella sprids huvudsakligen via avföring från djur och människor. Själva smittan sker vanligen via munnen och människor smittas vanligtvis av salmonella från livsmedel. Sverige har ett omfattande övervaknings- och bekämpningsprogram mot salmonella i svenskproducerade livsmedel och Sverige, liksom Norge och Finland är förekomsten av Salmonella hos livsmedelsproducerande djur, och därmed animalieprodukter avsedda för förtäring, lägre än i flera andra länder. 

Antalet anmälda fall av salmonellos hos hund nås via Jordbruksverkets webbplats.

Sällskapsdjur som katter och hundar kan liksom människor smittas av icke tillräckligt upphettade salmonellainfekterade livsmedel till människor, samt av foder och godis avsedda för respektive djurslag som antingen kontaminerats, eller redan från början innehållit Salmonellabakterier och som inte tillagats tillräckligt. Det inkluderar förstås foder och godis som avsiktligt säljs och serveras rått, antingen i våt eller torr form. Torkning och frysning dödar inte Salmonellabakterier. Tillagning, det vill säga tillräcklig upphettning krävs för att få döda dem. Utbrott setts hos hundar i flertalet länder orsakat av bland annat torkat hundgodis i form av importerade torkade grisprodukter, och av olika typer av hundfoder. 

Katter smittas oftast under vårvintern efter att de fångat och ätit salmonellainfekterade småfåglar. Både självdöda och levande småfåglar samt deras avföring, inkluderande i fågelmat och på fågelbord utgör en smittrisk även för intresserade hundar och för människor. 

Antalet anmälda fall av salmonellos hos katt nås via Jordbruksverkets webbplats och på SVA:s webbplats finns Karta och tabell över salmonella hos katt. 

Patogenes och kliniska symtom hos hund 

Flera olika virulensmekanismer har identifierats hos salmonellabakterier och patogeniciteten kan variera mellan olika serotyper. Patogenes-studier utförda på hund saknas, men studier på andra djurslag har visat att Salmonella spp. kan fästa till och invadera bland annat tarmepitelceller och därmed orsaka en inflammatorisk enterit med eller utan påföljande diarré. I de flesta fall är infektionen lokaliserad enbart till tarmen, men ibland kan en translokation av bakterier ske och en bakteriemi eller sepsis utvecklas. Observera att systemisk infektion kan också utvecklas utan föregående gastrointestinala symtom, och att enterit inte alltid orsakar primärt diarrésymtom. 

Salmonellabakterier kan kvarstå en längre tid efter infektionstillfället i tarmepitel och lymfknutor. Utsöndring i faeces sker som regel kontinuerligt under den första veckan och blir därefter intermittent.  

Bakterien kan också persistera i fagocyterande celler i intestinala lymfknutor, lever och mjälte utan att utsöndring i avföring kan påvisas. Detta kan förklara varför reaktivering av infektion kan ses hos vissa individer vid exempelvis immunosuppression eller olika tillstånd av stress.

• Grad av kliniska symtom vid salmonellainfektion hos hund varierar. Asymtomatisk infektion är vanligt förekommande, liksom milda, vaga kliniska symtom som lindrigare temperaturförhöjning och inappetens.
• Vid en mer allvarlig infektion kan hög feber (ofta över 40ºC), och buksmärtor ses. 
• En eventuell diarré kan vara allt från mild och vattning eller mukös till mycket grav och blodtillblandad.
• I grava fall kan livshotande septikemi och endotoxinemi utvecklas.
• Mer ovanligt kan infektionen spridas till olika organ. Med eller utan samtidiga/föregående enterit symtom kan därför i enstaka fall även symtom som till exempel pneumoni, meningit och abort ses, beroende på vilket/vilka organ som drabbas. 

Diagnos 

Diagnos ställs genom bakterieodling från färsk avföring, specifik frågeställning krävs. Provet kan tas från anus med en bakteriesvabb om det inte går att få en större mängd avföring i burk. Om provtagningspinne används ska pinne med transportmedium för bakterier användas. 

Vid misstanke om symtomatisk salmonellos men negativt odlingsresultat kan upprepad provtagning övervägas eftersom salmonella kan utsöndras intermittent. 

Vid eventuell sepsis kan även blododling övervägas. 

Uppföljande provtagningar och utomhusvistelse 

Indikation för uppföljande provtagning efter att ett diagnostiskt positivt provsvar erhållits saknas som regel. Det finns ingen generell myndighetsrekommendation om att uppföljande prover bör tas från svenska katter eller hundar. 

För både hundar och katter rekommenderas generellt utomhusvistelse som vanligt när klinisk status så tillåter, det vill säga när djuret är friskt nog. Motverkande av åtkomst till salmonellainfekterade fåglar bör för hund kunna ordnas genom till exempel användande av koppel vid promenad i relevanta områden. Hundens avföring plockas upp och hanteras som vanligt, inkluderande handhygien. 

Behandling 

Behov av understödjande behandling, inkluderade rehydrering varierar beroende på grad och typ av kliniska symtom. Grava fall kan kräva mer intensiv vård. 

Antibiotika är inte indikerat utom som understödjande behandling under kortare tid vid livshotande symtom, chock och sepsisrisk. I de fall antibiotika ges lär det vara hundar som är inskrivna för stationärvård och behandlingen torde ofta kunna avslutas i samband med hemgång. Antibiotikabehandling anses kunna förlänga bakteriens utsöndringstid i avföringen. Man kan alltså inte tänka att man ska lyckas behandla bort bakterien med antibiotika. Risk för utveckling av antibiotikaresistens föreligger generellt vid behandling med antibiotika.  

Generella hygienråd vid salmonellainfektion hos hund 

Noggrann handhygien är alltid viktigt när man ska försöka undvika salmonellasmitta. Särskilt i samband med matlagning och när man äter eftersom människor ofta får infektionen via smittade livsmedel. Händer bör tvättas noga efter hantering av den sjuka hunden och när eventuella kräkningar eller diarré torkas upp. Vid rastning plockas om möjligt avföring upp för att i möjligaste mån undvika kontaminering av miljön. Händerna tvättas alltid efteråt. Diska hundens matskålar separat med diskborste som inte används till tallrikar, bestick eller andra kökstillbehör. 

Barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar kan vara känsligare för infektion och det kan vara olämpligt att en infekterad hund exempelvis sover i samma säng som ett barn. Man bör också försöka undvika att bli slickad av hunden, särskilt kring munnen, eftersom det är en fekal-oral smitta.

Om möjligt kan man försöka utreda den ursprungliga smittkällan för att kunna vidta lämpliga hygienåtgärder för att hindra återsmitta. Hundar och precis som människor kan smittas av olika avföringsbakterier, inklusive Salmonella via med avföring nedsmutsat vatten och orena, inte tillagade livsmedel. Särskilt råa eller otillräckligt upphettade animaliska produkter innebär en risk.  

• Har hunden fått livsmedel tänkta till människor, innan de tillagades? 
• Är det foder hunden får tillagat, det vill säga tillräckligt uppvärmt när det tillverkades, eller innan det gavs till hunden? Observera att det även gäller torrfoder och hundgodis av olika slag. Torka eller frysning avdödar inte salmonellabakterier. 

Finns det fler sällskapsdjur i hushållet bör extra god hygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad hund i hushållet, eftersom de kan ha smittats på samma sätt som den sjuka hunden. Detta gäller även om de andra djuren inte uppvisar symtom.  

• Hunden bör inte vistas på matbord, diskbänk, i skafferi eller andra ytor med anknytning till livsmedel. 
• Diska hundens mat- och vattenskålar separat med en diskborste som inte används till tallrikar, bestick och andra hushållsredskap. 
• Salmonellapositiva och sjuka hundar bör inte defekera i utrymmen där foder till andra djur förvaras, eller i till exempel ladugårdar. Hur stor smittspridningsrisken i realiteten är i sådana fall är idag dock okänd. Smittans ursprung påverkar också bedömningen. 
• Uppföljande provtagning behövs oftast inte. 
• Infektionsdosen är oftast hög och för att sjukdomssymtom skall uppstå krävs oftast att bakterien först förökar sig i ett kontaminerat livsmedel. Mottagligheten för infektion varierar dock, bland annat är små barn, äldre och immunsvaga mer mottagliga och hos dessa kan infektionsdosen vara lägre. Det kan därför vara motiverat att avråda från alltför nära umgänge hund och barn emellan. Till exempel är det mindre lämpligt att en sjuk salmonellainfekterad hund sover i barnens säng, eftersom små barn kan ha svårt att i praktiken ta till sig och följa hygienråd. 
• Man bör inte glömma att vidta hygienåtgärder för att hindra smitta från andra/ursprungliga smittkällor, se ovan avseende livsmedel, hundfoder och hundgodis. Det gäller även smitta från småfåglar och fågelbord. Noggrann handtvätt rekommenderas efter arbete med fågelbord, liksom efter utfodring eller hanterande av småfåglar. Marken under fågelbord kan vara kraftigt nedsmittad och småbarn bör kanske inte leka alldeles under utfodringsplatser för småfåglar. 
• Eftersom småfåglar sprider salmonella med avföringen är det viktigt att använda fågelbord/fröautomater som är gjorda så att fåglarna inte kommer åt att smutsa ner bland fröna. Om man får ett utbrott av salmonella vid ett fågelbord är det bästa att upphöra med matningen under några veckor för att bryta smittspridningen mellan fåglarna. 

Detta är SVA:s generella råd. Länsstyrelsen alternativt kommunen kan göra en annan bedömning med hänvisning till andra faktorer i det enskilda ärendet. 

Mer information 

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara. 

För rådgivning avseende zoonosrisk kontaktas läkare. Information om salmonellainfektion hos människor finns hos Folkhälsomyndigheten.