Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Bristsjukdomar hos nötkreatur

    Nötkreatur

    Nötkreatur kan drabbas av klinisk eller subklinisk sjuklighet i samband med brist på vitaminer, mineraler och/eller spårämnen. Bristsjukdomar som är aktuella i Sverige är till exempel brist på fettlösliga vitaminer, selen, koppar, kalcium och magnesium.

    Förutom sjuklighet hos det enskilda djuret kan bristtillstånd hos dräktiga djur leda till aborter, dödfödslar/svagfödda kalvar. Bristsjukdom kan misstänkas när nedan beskrivna symtom drabbar flera djur i besättningen, när foderstaten inte verkar optimal och/eller man uteslutit andra problem.

    Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

    Förekomst

    Kalvningsförlamning (kalciumbrist) drabbar drygt 2 procent av mjölkkorna varje år.

    Frekvensen vitamin- och spårämnesbrist är inte känd. Klassiska kliniska symtom är troligen relativt ovanliga idag medan förekomsten av subklinisk sjuklighet är svårbedömd.

    Risken att drabbas av bristsjukdom är störst i besättningar som har dålig kontroll på foder/foderstat till exempel ger otillräckligt med tillskott, har ojämn fördelning av tillskott eller dålig foderkvalitet.

    Unga djur drabbas oftare av klinisk sjuklighet än vuxna djur.

    Köttdjursbesättningar drabbas troligen oftare än mjölkbesättningar (gäller dock ej brist på kalcium och magnesium) eftersom köttdjur oftare hålls mer extensivt.

    Hos mjölkkor är perioden runt kalvning extra känslig och sjukligheten är högst vid/strax efter kalvning. Låga nivåer av antioxidanter (till exempel vitamin E, vitamin A och zink) i blodet runt kalvning kan vara en orsaksfaktor till den ökade sjukligheten. Predisponerande faktorer för olika bristsjukdomar finns samlade i Tabell  1 (pdf).

    Kliniska symtom

    I vissa fall ger bristtillstånd specifika kliniska symtom (till exempel rakitis vid brist på vitamin D) men i andra fall är de kliniska symtomen mer diffusa till exempel nedsatt aptit/tillväxt/produktion, anemi, ökad infektionskänslighet och försämrad reproduktion inklusive abort, svagfödda kalvar med mera. I många fall leder bristtillståndet endast till subklinisk sjuklighet. En sammanställning av kliniska symtom vid olika bristsjukdomar finns i Tabell 1 (pdf)

    Differentialdiagnoser

    Diverse infektionssjukdomar eller metaboliska sjukdomar samt förgiftningar. 

    Provtagning och diagnostik

    Blodnivån är inte alltid ett bra sätt att mäta djurets status utan analys av lever och njure är oftast bättre.

    Prov från dräktiga kor kan ge information om kalvens status. Om kon är mycket dåligt försörjd drabbas även fostret. Fostret blir normalt fött med en leverdepå av till exempel järn, koppar, magnesium, selen och zink medan nivåer av till exempel mangan och vitamin E är låga eller mycket låga.

    Ålder på djuret är en viktig uppgift när svaret ska bedömas.
    Blodprov en månad före kalvning kan förutsäga låga nivåer av vitamin E och selen runt kalvning. 

    Vid provtagning av levande djur tas blodprov och vid provtagning av avlivade/döda djur tas organprov enligt Provtagningsinstruktioner för grundämnes- och vitaminanalyser (pdf)

    Blodprov (cirka 10 ml i rör utan tillsats) kan även tas för analys av totalt T4 (vid misstanke på jodbrist) på Klinisk kemiska laboratoriet, Universitetsdjursjukhuset, SLU.

    Vid misstanke på jodbrist kan bedömning av sköldkörtelns storlek (kan normalt inte palperas men är förstorad vid struma) hos foster/dödfödd kalv vara aktuell.

    Behandling och profylax

    Åtgärder medan man väntar på provsvar:

    • om specifika kliniska symtom – provbehandla (parenteralt om möjligt)
    • justera klara brister i foderstaten

    Åtgärder om brist konstaterats:

    • vid kliniska symtom – ge parenteralt tillskott om möjligt
    • i övriga fall ges fodertillskott enligt gängse rekommendationer (kontakta gärna foderrådgivare)

    Åtgärder på längre sikt:

    • kontrollera foderstaten, justera vid behov med lämpliga tillskott och ta hjälp av foderrådgivare
    • följ upp sjukligheten i besättningen
    • följ upp genom analys av organprov tagna vid slakt och/eller blodprov
    Sidan granskades senast : 2023-02-01