Salmonella hos nötkreatur

Nötkreatur

Salmonellainfektion hos nötkreatur lyder under zoonoslagen. Det innebär att en veterinär som misstänker salmonellainfektion är skyldig att ta prover för analys av salmonella.

Anmälningspliktig :

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Konstaterad smitta

Vid konstaterad infektion i en nötkreatursbesättning spärras besättningen för att hindra spridning till andra djur eller livsmedel. I praktiken innebär det att inga djur får flyttas till eller från besättningen samt att åtgärder för att hindra spridning av smittan via gödsel sätts in, eftersom djur och gödsel är de två huvudsakliga spridningsvägarna. Det sker även en smittspårning för att utreda var smittan har kommit ifrån och om den har spridits till någon annan besättning.

I en spärrad besättning genomförs bekämpning för att få bort infektionen. Spärren lyfts då två provtagningsomgångar som omfattar samtliga djur har genomförts utan att salmonella har kunnat påvisas vid odling samt rengöring och desinfektion av byggnader och aktuella markytor är genomförd.

Förekomst

Sedan år 2000 har antalet nötkreatursbesättningar där salmonellasmitta har påvisats med odling varierat mellan 4 och 13 per år. År 2008 påvisades 21 och år 2009 påvisades 19 besättningar med salmonellasmitta, vilket var mer än förväntat. Därefter har antalet påvisade besättningar varit färre igen. Den tillfälliga toppen kan ha berott på en ökad övervakning.

Den vanligast förekommande serotypen (typen av salmonella) är Salmonella Dublin, som är en serotyp anpassad till nötkreatur. Denna serotyp konstateras hos cirka hälften av de nötkreatursbesättningar där salmonella påvisas. Näst vanligast förekommande är Salmonella Typhimurium och en liten andel av besättningarna är smittade med andra serotyper av salmonella.

Regelbundet återkommande tankmjölksövervakning visar att antikroppar mot salmonella finns tankmjölken hos generellt cirka 4% av svenska mjölkbesättningar, men med stora lokala variationer från 0% till över 20%. S. Dublin är mer vanligt förekommande på Öland jämfört med andra regioner och sannolikt S. Typhimurium är mer vanligt förekommande på Gotland.

Så upptäcks infekterade besättningar

Nedan beskrivs när salmonellaprovtagning på nötkreatur sker.

Vid kliniska symtom av den typen att det finns anledning att misstänka salmonellainfektion föreskriver lagen att veterinär ska ta prover för salmonellaundersökning.
Vid obduktion av nötkreatur sker alltid provtagning för salmonella om djuret är yngre än tolv månader. Vid obduktion av äldre djur sker provtagning om sjukdomshistoria och/eller makroskopisk bild ger anledning att misstänka salmonellainfektion.
Vid slakt sker stickprovtagning av lymfknutor från djurkroppar. Hur denna stickprovskontroll är upplagt finns beskrivet under övervakning.
Vid smittspårning. Det kan ske från infekterade djurbesättningar, infekterade enskilda djur eller människor, vid fynd av salmonella i foderanläggning, inhemska livsmedel, vattendrag med mera.

Då salmonella påvisas vid odling spärras besättningen och uppföljande provtagning av samtliga djur i besättningen sker. Fortsatt hantering beror på var och i vilken omfattning salmonella påvisas i besättningen. Spärren lyfts då två provtagningsomgångar av samtliga djur har genomförts utan att salmonella har kunnat påvisas vid odling.

Kliniska symtom

Symtom vid salmonellainfektion hos nötkreatur varierar mycket och i många fall uppvisar infekterade djur inga symtom alls. Det beror bland annat på serotyp, infektionsdos och immunstatus hos djuren som blir infekterade. Symtom som kan ses är diarré, kastningar, feber, nedsatt allmäntillstånd, sänkt foderlust, lunginflammation, ledinflammation, blodförgiftning och död.

Det kan vara svårt att uppfatta om sjukligheten i en besättning har ökat, det är därför värdefullt att gå igenom produktionsresultat samt olika nyckeltal som till exempel kalvdödlighet. Dessa siffror kan avspegla förändringar som annars kan vara svåra att uppfatta.

Vanliga serotyper hos nötkreatur

SALMONELLA DUBLIN

S. Dublin är den vanligast förekommande typen av salmonella hos nötkreatur, ungefär hälften av svenska nötkreatursbesättningar där salmonella påvisas har S. Dublin. S. Dublin är särskilt anpassad till nötkreatur. Infektionen orsakar ofta klinisk sjukdom och produktionsbortfall i nötkreatursbesättningar. Utländska studier har visat att S. Dublin infektion framför allt orsakar sjukdom och ökad dödlighet hos kalvar. Men samtliga symtom som beskrivits under rubriken kliniska symtom kan förekomma. Danska studier har visat att S. Dublin orsakar sänkt mjölkproduktion, vilket resulterar i betydande inkomstbortfall för drabbade mjölkföretag.

Introduktion av smittade djur till besättningar utan smitta är en viktig smittväg för S. Dublin, men även andra smittvägar är viktiga såsom indirekt spridning med gödsel via miljö, redskap eller personer. Förekomsten av S. Dublin varierar mellan olika regioner i Sverige.

Studier i Danmark har visat att S. Dublin sällan diagnostiseras på människa, men i de fall människa drabbas orsakar S. Dublin allvarlig sjukdom i högre andel av fallen än vid infektion med andra typer av salmonella.

SALMONELLA TYPHIMURIUM

S. Typhimurium är den näst vanligast förekommande serotypen hos nötkreatur i landet. Till skillnad från S. Dublin är S. Typhimurium inte anpassad till nötkreatur och den är en av de vanligast förekommande serotyperna även på andra djurslag. Nötkreatur infekterade med S. Typhimurium uppvisar inte alltid symtom. När symtom förekommer är det av den typ som beskrivits under kliniska symtom. Smittspridning kan ske genom djurförflyttningar, fodersmitta samt sannolikt även via fåglar och gnagare samt genom indirekt spridning av gödsel via människor, redskap, fordon och miljö.

Diagnostik

Den svenska salmonellakontrollen baseras på bakteriologi, det vill säga påvisande av salmonellabakterier genom odling. Vid odling kan alla typer av salmonella diagnostiseras och det anses ge liten risk för falskt positiva svar. Antikroppsundersökningar utgör ett värdefullt komplement till bakteriologiska undersökningar, särskilt avseende S. Dublin. Metoden används i dagsläget som komplement till bakteriologiska undersökningar vid smittspårning, vid inköp av djur, för att effektivisera övervakningen och för att effektivisera saneringsarbetet i en infekterad besättning.