Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Luftvägsinfektioner hos kalvar och ungdjur

    Nöt-kalvar Nötkreatur

    Luftvägsinfektioner är vanligt hos svenska kalvar, men infektionspanoramat skiljer sig mellan olika besättningar. Infektionerna förebyggs bäst med goda rutiner, god hygien och en bra miljö.

    Virusorsakade primära luftvägsinfektioner kan lätt bli sekundärinfekterade med bakterier. Pasteurella är den vanligaste bakterien vid luftvägsinfektion hos kalv och den är oftast känslig för penicillin. Lungmask kan också ge luftvägsinfektion. Luftvägsinfektioner förebyggs bäst med goda smittskydds- och råmjölksrutiner samt god hygien och en bra miljö.

    Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    I Gård&Djurhälsans kalvpaket undersöktes under 2020 nässvabbprover från 62 besättningar för RS-virus varav cirka en tredjedel var positiva, 129 nässvabbprover från 59 olika besättningar undersöktes för Mycoplasma bovis och 15 procent var positiva. Samma år undersöktes också 79 nässvabbar för bakteriella agens i luftvägarna och utav dessa var 32 procent positiva för åtminstone ett agens, i majoriteten av fallen P. multocida. Sedan oktober 2020 analyseras nässvabbprover med PCR i SVA:s luftvägspaket nöt, där 7 olika agens ingår. Under 2021 analyserades 123 nässvabbprover från 85 olika besättningar och andelen positiva prover för respektive agens var enligt följande: P. multocida - 81 procent, M. haemolytica – 52 procent, H. somni – 46 procent, M. bovis – 20 procent, Coronavirus – 61 procent, RS-virus – 20 procent, Parainfluensa-3 virus – 17 procent.

    I djursjukdata under 2014 hade 11 981 djur fått en diagnos som kan relateras till luftvägsinfektion, vilket innebär 3,5 procent av alla födda kalvar i kokontrollanslutna besättningar. Om man tar hänsyn till att endast 45 procent av luftvägsinfektionsfallen hamnar i djursjukdata kan förekomsten på populationsnivå uppskattas till cirka 8 procent. Förekomsten skiljer sig dock mycket från besättning till besättning där mellan 0 och 50 procent av kalvarna drabbas inom besättningen.

    Allmän rutin för undersökning, diagnostik och behandling

    Luftvägsinfektioner är ett multifaktoriellt lidande och det är nödvändigt att ta ett helhetsgrepp i besättningen för att stärka kalvarnas motståndskraft och minska smittrycket oavsett vilken patogen som orsakat sjukdom. Det är i de flesta fall svårt att ställa diagnos enbart på kliniska symtom. Saminfektioner kan förvärra symtombilden, liksom sekundära bakteriella infektioner. Laboratorieundersökningar är väsentliga för att konfirmera eller utesluta olika diagnoser. Ett lämpligt tillvägagångssätt är att:

    • Noggrant samla in bakgrundsinformation om patient (till exempel ålder, symtom och deras varaktighet, tidigare sjuklighet, tidigare behandling) och besättning (till exempel mjölk-, diko- eller specialiserad nötköttsbesättning, andel drabbade djur, mortalitet, tidigare sjukdomsproblem, förekomst av terapisvikt vid luftvägssjukdom, råmjölksrutiner, inköp av djur, rutiner för rengöring och flytt av kalvar, system för ensam- och gruppboxar)
    • Göra en noggrann klinisk undersökning av hela djuret (till exempel allmäntillstånd, andningsfrekvens och eventuella biljud, andra symtom)
    • Utifrån ovan göra en lista på möjliga differentialdiagnoser och därefter ta lämpliga prover för konfirmering av diagnos

    Provtagning och diagnostik

    Lämplig provtagning vid akuta luftvägsinfektioner beror på den kliniska misstanken men kan vara:

    • Nässvabbprov med eSwab för PCR-analys, se Luftvägspaket nötkreatur
    • Nässvabb för påvisande av BRSV
    • Parprov av serum för att påvisa titerstegring av specifika IgG-antikroppar mot BCV, PIV-3, BRSV
    • Serum från cirka tio djur i en betesgrupp för att påvisa antikroppar mot lungmask
    • Vid terapisvikt bakteriologisk odling + resistensundersökning
    • Nässvabbprov med eSwab för PCR vid misstanke om mykoplasma
    • Obduktion

    Vid utredning av kalvsjukdom hos besättning ansluten till Gård&Djurhälsan används Kalvpaketsremiss (pdf) och för EJ ansluten besättning används Luftvägsinfektion nötkreatur – Kalv/Ungdjur (pdf)

    När du skickar in prov tänk då på att packa dem rätt så att provmaterialet inte kan läcka ut. Läs mer här om att packa och skicka in prover.

    En film, Bakteriologiska prover från kalvar med luftvägssymtom, visar hur du tar ett nässvabbprov på kalv kan ses på Gård&Djurhälsans webbplats.

    Beskrivning av luftvägssjukdomar

    Bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV), bovint coronavirus (BCV), och parainfluensa-3-virus (PIV-3) är de vanligaste virus som är inblandade i luftvägssjukdom, och de brukar vara primärpatogener. Likaså är lungmask (Dictyocaulus viviparus) en primärpatogen.

    Bakteriella infektioner är oftast sekundära vid luftvägsproblem. Vanligast är Pasteurella multocida, men även bakterier som Mannheimia haemolytica och Histophilus somni förekommer. Mycoplasma bovis är mer ovanlig som patogen och förekommer framförallt i södra Sverige (Götaland), M. bovis är naturligt resistent mot bensylpenicillin.

    Vad kan man göra?

    Den viktigaste smittvägen är via djurkontakter. Besökare som varit på en annan gård samma dag kan också bära med sig smitta. Kalvar i stora grupper och med åldersskillnad mellan djuren underlättar smittspridning.

    Att begränsa smittspridningen vid plötsliga utbrott kan vara svårt eftersom virusen är luftburna. BRSV kan spridas som en löpeld inom en besättning. Det är framför allt viktigt att utreda orsaken till sjukdom om man har långvariga problem i en besättning, särskilt vid misstänkt terapisvikt då det kan förekomma sekundärinfektioner med bakterier som är naturligt resistenta eller har utvecklat resistens mot bensylpenicillin.

    Behandling

    Sjuka kalvar bör flyttas över i sjukbox för att förhindra vidare smittspridning samt lättare kunna övervaka den sjuka kalven och ge den vård. Sekundära bakteriella infektioner kan behandlas med bensylpenicillin. Antiinflammatorisk behandling kan också vara aktuellt.

    Sjuka kalvar behöver vila, värme och vänlighet. Hostkalvar bör hanteras försiktigt, eftersom de lätt kan få andningsproblem.

    Läs mer om behandling av luftvägsinfektioner i Information från Läkemedelsverket (pdf).

    Förebygga

    För specialiserade köttbesättningar är det viktigt att köpa djur från så få besättningar som möjligt, använda mottagningsstall, och ha små grupper med liten åldersspridning i en ren och torr miljö med god ventilation.

    För mjölk- och dikobesättningar är det viktigt att ge kalvarna en bra start. De ska ha tillräcklig mängd råmjölk av god kvalitet, hållas i små grupper med liten åldersspridning och i en ren och torr miljö med god ventilation. 

    Mer information om smittskydd.

    Vaccin finns på marknaden och kan vara till hjälp i vissa besättningar, effekten bör dock utvärderas från fall till fall. Läs mer om vaccination av idisslare och kameldjur.

    Läs mer

    Specifika agens för luftvägsinfektioner:

    Beställ SVA:s analys

    Luftvägspaket nötkreatur (PCR)

    Beställ SVA:s produkter

    Provtagningspinne eSwab regular, 10 st

    Provtagningspinne eSwab regular, 50 st

    Sidan granskades senast : 2024-03-25