Abort hos idisslare

Allmänt om kastningar

Abortproblematik kan visa sig som omlöpningar i tidig dräktighet eller som synliga kastningar i senare skede. Ofta blir moderdjuren inte sjuka. Överväg i första hand infektiösa orsaker såsom exempelvis blåtunga, q-feber, toxoplasmos eller listerios (beroende på djurslag), men även icke infektiösa orsaker till abort bör finnas i åtanke, såsom exempelvis social stress. Risken för epizootier, zoonoser och andra anmälningspliktiga sjukdomar måste alltid beaktas. En lathund över infektiösa abortagens hos idisslare finns samlad i vår översikt (pdf).

Provtagning och/eller obduktion är ett viktigt hjälpmedel för att utreda abortorsaken. SVA erbjuder ett så kallat abortpaket för diagnostik av aborterade foster hos nötkreatur, får, get och ren, vilket innefattar obduktion och ett antal mikrobiologiska analyser. Tack vare det statliga anslaget via branschorganisationen Gård & Djurhälsan är obduktionen och de mikrobiologiska analyserna kraftigt subventionerade. Djurägaren betalar därmed endast en liten del av totalkostnaden, däribland destruktion efter avslutade undersökningar. De infektioner som påvisats hos foster av nötkreatur, får och get vid analyser inom abortpaketet 2023–2025 presenteras i tabellen längre ned på sidan.

Förekomst

För nötkreatur innebär en abort ett utstötande av ett icke livsdugligt kalvfoster mellan dag 42 och cirka 260 av dräktigheten. Vad som är en normal kastningsprevalens är inte känt före vare sig mjölk- eller dikor. VÄXA angav i sin djurhälsostatistik för mjölkkor en ungefärlig prevalens på ca 0,4 procent för kontrollåret 2023/2024 (ca 800 kastningar per 218 000 dräktigheter), men troligen finns ett stort mörkertal på grund av underrapportering. I regel är mer än 5 procent kastningar per antalet kalvningar att räkna som onormalt, och ett riktmärke för när en utredning kan vara befogad.

Även för får och get är kastningsprevalensen okänd i Sverige. För får anses det normalt att 1–2 procent av tackorna kan förlora sina foster, och motsvarande siffra för get är uppemot 5 procent.

Etiologi hos nötkreatur

Orsakerna till abort hos kor spänner över ett brett fält och omfattar infektioner, foderproblem, stress samt fysikaliska, genetiska, kongenitala och endogena faktorer. Mer detaljerad information finns att läsa i artiklarna som är länkade under "Läs mer". Ett flertal infektioner som orsakar aborter förekommer hos svenska mjölk- och dikor. Hösten 2024 introducerades en ny serotyp av blåtunga (BTV3) i landet, vilken under 2025 resulterat i ett stort antal dödfödda och missbildade kalvfoster i södra och sydvästra Sverige. Sedan 2012 står det klart att schmallenbergvirus kan vara en orsak till abort hos kor i Sverige, och detta aktualiserades återigen under 2023, då viruset påvisades i hjärnvävnad från flera aborterade, missbildade kalvfoster inom abortpaketet. Schmallenberg orsakar symtom när smittan till moderdjuret, via svidknott, sker under första delen av dräktigheten (0–5 månader). År 2010 påvisades det första konfirmerade fallet av reproduktionsstörning hos nötkreatur orsakat av q-feber (bakterien Coxiella burnetii), och sedan abortpaketet infördes 2023 har vi sett ett fåtal positiva fall.

Listerios kan ge fostret blodförgiftning och på så sätt framkalla kastning, men bakterieinfektionen är betydligt vanligare hos små idisslare. Campylobakter och salmonella är bakterier som kan orsaka sporadiska aborter i infekterade besättningar. Även andra bakteriella infektioner förekommer; då rör det sig ofta om bakterier som finns normalt i omgivningen. Neospora caninum är en parasitinfektion som kan påvisas sporadiskt hos enstaka aborterade nötfoster. Brucellos, leptospiros, bovin virusdiarré (BVDV) och IBR/IPV är infektioner som kan leda till abort men som inte förekommer i Sverige i dagsläget. Brucellos och IBR/IPV är epizootisjukdomar. I översikten kan du läsa mer om sjukdomsbilden för ovan nämnda infektioner. Under ”Läs mer” finns även en checklista (pdf) som kan vara användbar vid besättningsutredning i samband med aborter hos nötkreatur.

Etiologi hos får och get

Ett flertal kända infektioner orsakar aborter hos får och get, och några av dessa är zoonoser. Men det finns även icke infektiösa orsaker till abort såsom stress, bristtillstånd eller förgiftningar. Social stress är en särskilt viktig orsak hos get. Till skillnad från hos får upprätthålls dräktigheten hos getter hela dräktighetstiden genom gulkropparnas funktion i äggstockarna. Vid stress stiger mängden kortison, vilket kan hämma gulkroppens produktion av progesteron och leda till att förlossningen startar. Några exempel på orsaker till social stress kan vara revirstrider eller införsel av nya djur i stallet.

En av de vanligaste, kända infektiösa orsakerna till abort hos får och get är listerios, orsakad av bakterien Listeria monocytogenes. Bakterien är vanlig i lantbrukets djurmiljöer och förekommer specifikt i dåligt ensilage. Men det finns också ett flertal andra bakterieinfektioner som kan orsaka aborter. Anasplasmos (A. phagocytohilum) sprids till moderdjurets blod via fästingar och förekommer hos både får och get. Q-feber (Coxiella burnetii) har påvisats i enstaka fall av aborterade lamm. Både får och get kan kasta sina foster på grund av infektion med salmonella, klamydia (C. pecorum) eller campylobakter, men det är mer ovanligt. Enzootisk abort (C. abortus), leptospiros och brucellos (B. melitensis, B. ovis) är bakterier som orsakar kastning hos djurslagen men som inte förekommer i Sverige idag. Brucellos är en epizootisjukdom.

Toxoplasmos är en parasitsjukdom som orsakar kastning hos framför allt yngre tackor och getter, och parasiten, Toxoplasma gondii, påvisas i enstaka fosterorganprover inom abortpaketet varje år. Blåtunga och schmallenberg är virusinfektioner som kan leda till missbildade, kastade/dödfödda lamm och killingar. Blåtunga är en aktuell smitta som under 2025 har orsakat stora reproduktionsproblem i fårbesättningar i södra och sydvästra Sverige, då en ny serotyp (BTV3), spreds under betessäsongen 2024. Get är också mottaglig för smittan men inga fall har hittills påvisats i Sverige. Schmallenberg kan ge symtom hos fostret när moderdjuret, som smittas via svidknott, infekteras under tidig dräktighet (1–3 månader), och viruset påvisades senast hos ett missbildat lamm 2022. Border disease, BDV (får och get), och kaprint herpesvirus typ 1 (enbart get) är abortframkallande virussjukdomar som inte förekommer i Sverige idag. I översikten kan du läsa mer om sjukdomsbilden för olika abortorsakande infektioner hos får och get.

Etiologi hos ren

I dagsläget vet vi inte så mycket om vilka abortframkallande infektioner som förekommer hos ren under svenska förhållanden, eller hur vanliga de är. Det är däremot känt att renen är mottaglig för flera av de abortframkallande infektioner som vi ser hos andra idisslare. Enstaka fall av bakterieinfektionen listerios har påvisats hos svenska renar, där bakterien sannolikt sprids i samband med stödutfodring. Andra infektioner som potentiellt kan orsaka aborter hos ren, men som inte är kända i Sverige är parasiterna Toxoplasma gondii (toxoplasmos) och Neospora caninum, bakterierna klamydia (C. pecorum), Salmonella och Brucella suis serovar 4 (brucellos), samt virus som cervid herpesvirus typ 2 och pestivirus. År 2014 undersöktes förekomsten av antikroppar mot toxoplasmos hos ren i en svensk studie, som fann en seroprevalens på 2,1 procent, vilket indikerar att smittan finns hos svenska renar (artikeln finns att läsa här). 

Analys av renfoster ingår i abortpaketet, men mycket få prover från djurslaget är hittills analyserade. En förklaring är sannolikt att djurhållaren sällan är närvarande då kastningen sker, och således inte kan ta vara på foster eller fosterhinnor innan de äts upp av rovdjur eller renarna själva. Om du som renägare anträffar foster och/eller annat aborterat material från dina renar, är det av stort diagnostiskt värde att skicka in detta för analys inom abortpaketet. Kostnaden är kraftigt subventionerad tack vare det statliga obduktionsanslaget.

Tabell över påvisade infektioner inom abortpaketet

Abortpaketet för idisslare infördes år 2023, och första året obducerades och analyserades ca 20 foster (14 nötkreatur, 5 får, 1 get). Motsvarande siffra var år 2024 ca 42 foster (18 nötkreatur, 12 får och 2 get), och ökade år 2025 till ca 130 foster (87 nötkreatur, 35 får, 7 get och 1 ren).

*För blåtunga, BTV3, har ett större antal positiva fall påvisats hos foster under 2025, men då dessa inte har analyserats inom abortpaketet, utan i separata projekt, är de inte med i den här statistiken.

Agens som analyserats men inte påvisats: C. fetus subsp. venerealis (bovin genital campylobakterios), Salmonella spp., Neospora caninum.

Provtagning och diagnostik

Det kan vara befogat att göra en utredning vid sporadiska fall av aborter när det finns onormala förändringar på foster och/eller fosterhinnor. Utredning bör också göras om antalet aborter är högre än förväntat under en period.

Skicka alltid in både foster, fosterhinnor och moderkaka till obduktion, helst från flera djur som aborterat. I vissa fall kan kompletterande blodprover (serum) från moderdjuret, och ibland även djur som inte kastat vara relevanta. I mjölkbesättningar kan också tankmjölkprov vara av värde, och vid speciella frågeställningar kan foder- och miljöprover tas. Diskutera gärna aktuellt fall med idisslarveterinär på SVA.

För undersökning av förekomst av toxoplasmos kan blodprov från tackan eller geten som kastat användas för att visa att Toxoplasma gondii inte är orsak till aborten. Höga titervärden i blodprovet visar att individen varit utsatt för smitta, dock inte när. Har individen däremot mycket låga eller inga titervärden är toxoplasmos sannolikt inte orsaken. 

Sedan 2023 finns ett abortpaket för idisslare som används vid besättningsproblematik och som inkluderar obduktion och särskilt utvalda mikrobiologiska analyser på foster. Abortpaketet finansieras av Gård & Djurhälsan via det statliga obduktionsanslaget, och du som djurägare betalar bara en liten del av totalkostnaden (läs mer under Obduktion nötkreatur, foster/nyfödda (exkl. kremering)). Observera att remissen måste vara ifylld av veterinär. Vid gårdsobduktion gäller särskild abortremiss (Remiss Abortpaket fältobduktioner (pdf)). För praktiska frågor som rör provhantering och kostnader, kontakta sektionen för patologi vid SVA.

Det går även att skicka in blodprov, mjölkprov eller annan kroppsvätska från moderdjuret inom abortpaketet, detta bekostas dock av dig som djurägare. Serologiska undersökningar som finns på SVA och som kan vara relevanta vid abortutredning är bland annat anaplasmos hos får och get och Neospora caninum hos nötkreatur.

Behandling och profylax

Isolera moderdjur som kastat, tills flytningarna upphört. Ta bort allt som kan vara smittat: döda foster, fosterhinnor, halm med fostervätska etcetera. Var noga med hygienen! Bär skyddshandskar med tanke på zoonosrisk. Behandla inte med antibiotika (det försvårar diagnosen och har dålig effekt mot orsakerna till aborterna). Djur som har aborterat bör inte gå på normalslakt de närmaste veckorna på grund av risk för smitta till livsmedel och människor.

Undvik att köpa in livdjur. Om nödvändigt, köp bara in friska djur från besättningar utan kastningsproblem. Ställ inköpta djur i karantän. Se till att ha en bra foderstat och god foderkvalitet. Förhindra kontamination av foder och vatten med avföring från katter, hundar eller fåglar. Stressa inte dräktiga djur. Övervaka förlossningarna.

Zoonosaspekt: Tvätta och sprita händerna noggrant efter förlossningshjälp (använd helst handskar). Gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar bör antingen undvika att hjälpa till vid förlossning eller använda engångshandskar och tvätta händerna noggrant efter förlossningshjälp. Dessa riskgrupper bör inte vara med och hantera kastningar. För en getbesättning som är infekterad med CAE (kaprin artrit encefalit) kan en sanering minska abortfrekvensen.