Smittskydd på fjäderfägårdar – styrkor, utmaningar och variation

Under vintersäsongen 2020–2021 drabbades 17 svenska gårdar med livsmedelsproducerande fjäderfän av fågelinfluensautbrott med stora kostnader och djurlidande som följd. Fågelinfluensavirus utsöndras i spillning från smittade vilda fåglar, och kan bidra till att stora mängder virus sprids i miljön kring fjäderfägårdar. 

Det bästa sättet att förhindra utbrott är att tillämpa genomtänkta smittskyddsrutiner så att fågelinfluensavirus inte sprids till tamfåglar från den omgivande miljön. Att stänga in fjäderfä inomhus förhindrar direkt kontakt med vilda fåglar, men en lång rad åtgärder krävs för att också förhindra indirekt smittspridning. Det handlar bland annat om att skydda foder och strömedel från vilda fåglar och deras spillning, samt att ha rutiner som gör att virus inte kommer in, till exempel via skor, kläder eller utrustning. 

Hur ser det svenska smittskyddet ut?

SVA och SLU har i en studie, finansierad av FORMAS, undersökt hur smittskyddet ser ut på kommersiella fjäderfägårdar i Sverige. Under 2022 besöktes 48 gårdar, såväl gårdar som haft fågelinfluensautbrott som gårdar i närheten av utbrottsgårdar, och data samlades in genom intervjuer och observationer på plats. Ett eget frågeformulär om fågelinfluensa och ett standardiserat verktyg (Biocheck) användes för att bedöma smittskyddsrutiner. 

Resultaten visade att smittskyddet är relativt bra, men att det fanns betydande variationer mellan gårdar och mellan olika typer av produktion, med olika styrkor och utmaningar. Studien hittade flera områden där smittskyddet kan bli bättre, exempelvis infrastruktur som utformning av förrum och hygienslussar, utbildning av personal, handhygien och hygien vid hantering av halm och hö. Ofta saknades också en tydlig uppdelning mellan “rena” och “smutsiga” områden på gårdsplanen, vilket kan ha betydelse för att förhindra att virus kommer in i stallmiljön. 

Många faktorer påverkar

Studien pekar också på att smittskydd inte enbart handlar om tekniska rutiner och förutsättningar utan påverkas av flera sociala och strukturella faktorer. Konflikter mellan smittskydd och andra intressen framkom i studien. Ett exempel var gnagarbekämpning där man behöver balansera smittskydd och behovet att minska mängden gift av miljöskäl. 

En del lantbrukare upplevde att det finns faktorer som ligger utanför deras kontroll, vilket leder till känslor av maktlöshet. Ett exempel var vissa professionella besökare som inte alltid respekterade smittskyddsrutinerna på gården. Det fanns också en utbredd uppfattning att den största risken för smitta ligger i att virus blåser in genom ventilationen. Tillgänglig forskning tyder dock på att vindspridning från vilda fåglar är en relativt ovanlig smittväg, och att det finns många andra spridningssätt som har större betydelse. Föreställningen om vindspridning riskerar att bidra till känslor av maktlöshet och minska motivationen att satsa på smittskydd. 

Ett annat fynd var att det ofta fanns språkbarriärer och varierande utbildningsnivåer bland djurskötarna. Det kan leda till att djurskötare inte alltid förstår varför vissa åtgärder behövs. Då ökar risken för misstag och det kan också minska deras motivation att följa rutinerna konsekvent. 

Studien visade inga statistiskt säkerställda skillnader i smittskyddsnivå mellan gårdar som haft utbrott och de som inte haft det. Det innebär dock inte att smittskyddet inte spelar roll, smittskyddet spelar roll men när det är stora mängder virus i miljön kan även gårdar med mycket bra smittskydd drabbas. Antalet gårdar i studien var begränsat och om det hade varit fler gårdar i studien är det möjligt att man hade sett statistiska skillnader. Samtidigt fanns exempel på gårdar som var utsatta för mycket högt smittryck i miljön, men ändå lyckades undvika fågelinfluensa tack vare väl fungerande smittskydd. 

Fortsatt arbete för stärkt smittskydd

Resultaten visade sammanfattningsvis att olika brister och utmaningar förekommer på många gårdar och att det finns förbättringsmöjligheter. Fynden har kommunicerats löpande med fjäderfäbranschen i syfte att stödja det omfattande arbete som pågår för att stärka smittskyddet. De deltagande gårdarna har även fått individuella bedömningar av sitt smittskydd samt rådgivning, vilket har bidragit till att konkreta åtgärder har vidtagits på flera gårdar. Smittskydd är ett kontinuerligt arbete och medskick från studien är vikten av att beakta samtliga faktorer som påverkar smittskyddet samt att arbeta med gårdsanpassade smittskyddsplaner som tar hänsyn till varje gårds specifika risker.