Att ha flera unga hundar i kenneln kan öka risken för valpdödlighet
Publicerades 2026-03-16
En omfattande svensk studie om valphälsa och valpdödlighet har nyligen publicerats av forskare vid SVA och SLU. Den visar att tikar som bodde tillsammans med flera unga hundar hade förhöjd risk att få dödfödda valpar och valpdödlighet, jämfört med de som bodde med färre. Bland nyfödda valpar var sjukdom den vanligaste dödsorsaken.
Flera internationella studier har visat att valpdödlighet i samband med förlossning och under den första tiden i livet är hög hos hund. Hur vanligt det är med valpdödlighet bland svenska hundar har dock inte varit känt. En nyligen publicerad studie, med unik information om 10 124 valpar från 1791 kullar, visar att dödfödda valpar förekom i 19 procent av kullarna och att 4,8 procent av alla födda valpar var döda vid födseln. Bland nyfödda valpar var sjukdom av något slag den vanligaste dödsorsaken. Nästan 4 procent av valparna insjuknade efter förlossningen och drygt hälften av dessa dog eller avlivades. Andra dödsorsaker var medfödda missbildningar och traumatiska skador. Totalt överlevde 96 procent av alla levande födda valpar.
Viktigt att behandla förlossningskomplikationer
I studien kunde forskarna se att risken för dödföddhet var förhöjd om det var tikens första kull. Både risken för dödföddhet och för dödlighet under de första åtta levnadsveckorna ökade vid förlossningskomplikationer, samt om det var stora kullar, där risken ökade med varje valp. Detta visar på vikten av att snabbt upptäcka och behandla förlossningskomplikationer, särskilt om det är tikens första kull, eller om kullen är stor.
Många hundar som bor tillsammans kan öka risken
Tikar som bodde med sju eller fler unga hundar (yngre än ett år) hade förhöjd risk för att få dödfödda valpar eller att valpar dog under de första åtta levnadsveckorna. Det sambandet har inte beskrivits tidigare. Tänkbara orsaker kan vara en ökad smittspridning när många unga hundar hålls tillsammans, eller en ökad stress för tiken när hon hålls med många andra hundar. Resultatet är viktigt framför allt för större kennlar med ökad dödlighet, där åtgärder för att minska stress och smittspridning kan vara aktuella, till exempel att dela upp hundarna i mindre grupper, att inte ha flera kullar under samma period och att inte ha unga hundar i direkt kontakt med tik och valpar.
Risk för ovanlig smitta
I studien sågs att 21 procent av hanhundarna och 9 procent av tikarna kom från ett annat land än Sverige, Norge, Finland eller Danmark. Internationell parning kan innebära en risk för spridning av bland annat bakterien Brucella canis, en ovanlig infektion i Sverige som hittills endast har på-visats hos ett fåtal hundar importerade från utomnordiska länder, eller hundar som har parats med dessa hundar. Bakterien orsakar bland annat abort, dödföddhet och infertilitet, den är besvärlig att diagnostisera och går inte att behandla bort hos hund. Brucella canis kan i sällsynta fall även orsaka sjukdom hos människa, där den vanligaste smittvägen är kontakt med en infekterad tik i samband med abort eller förlossning. Över 30 procent av uppfödarna i studien uppgav att de hade använt sin egen mun för att återuppliva en svagfödd eller dödfödd valp, vilket är en klar smittrisk om tiken är infekterad av Brucella canis. Användning av valpsug och handskar rekommenderas för att minska risken för smittöverföring.
Om studien
Studien genomfördes som en enkät till uppfödare inom Svenska Kennelklubben av en forskargrupp från SLU och SVA, med finansiering från Stiftelsen Djursjukvård i Stor-Stockholm.
Länk till publikationen
Bonnevie A, Engdahl K, Pettersson E, Alm H, Hansson I, Holst BS. Staying alive: a questionnaire study on pregnancy outcome and pre-weaning puppy health in Swedish dogs. Theriogenology. 2026 Apr 1;254:117814. doi: 10.1016/j.theriogenology.2026.117814. Epub 2026 Jan 7. PMID: 41538920.
https://doi.org/10.1016/j.theriogenology.2026.117814
Texten är skriven av: Anna Bonnevie (SVA)
