När nya fästingarter dyker upp – vad betyder det för människor och djur?

Flyttfågelfästingen (Hyalomma marginatum), som tidigare endast påträffats i varmare områden, upptäcks nu längre norrut och västerut i Europa. De kommer ofta med flyttfåglar och kan etablera sig där somrarna är varma och torra och där det finns gott om betesdjur. Klimatförändringen, förändrad markanvändning och transporter av djur bidrar till att fästingen kan etablera sig i nya områden. Flyttfågelfästingen suger blod från smådjur som harar och fåglar i larv- och nymfstadiet och från större djur som kor och hästar som vuxna. Ibland biter de även människor. Liksom vår vanliga fästing (Ixodes ricinus) kan flyttfågelfästingen bära på flera olika smittämnen som kan orsaka sjukdom hos både djur och människor. Krim-kongo blödarfebervirus är det mest uppmärksammade smittämnet, som i sällsynta fall kan orsaka allvarlig sjukdom hos människa.

Fästingen sprider sig snabbare än viruset

Den aktuella studien visar dock ett tydligt mönster - fästingen sprider sig till fler länder i snabbare takt än viruset. Flyttfågelfästingen har rapporterats i omkring 40 europeiska länder, medan viruset påvisats i 24 länder och sjukdom hos människa har påvisats i 22 länder. Det betyder att fynd av fästingen i ett land inte automatiskt innebär att den bär på viruset och att sjukdom är nära.

Ett tidsfönster för beredskap

En av studiens viktigaste slutsatser är att det ofta finns en tidsfördröjning. Det kan ta flera år från att flyttfågelfästingen först hittas i ett land tills viruset påvisas, och ytterligare tid innan människor insjuknar. I vissa länder har utvecklingen skett snabbt, särskilt om krim-kongoblödarfebervirus redan finns i närliggande områden. I andra fall har fästingen upptäckts, men virus ännu inte påvisats.

Genom ny kunskap om hur fästingarter sprids kan forskarsamhället hjälpa myndigheter att agera i tid. Genom bättre övervakning och informationsspridning kan vi förebygga utbrott och skydda djur och människor som är mest utsatta för fästingbett. Att fortsätta arbetet med övervakningen av flyttfågelfästingen i Sverige kan ge oss en tidig varningssignal och möjlighet att arbeta förebyggande innan fästingarten, viruset och sjukdom etableras i landet.

Vad betyder det i praktiken?

Studien lyfter vikten av fortsatt övervakning av både fästingar och virus samt samarbete mellan djur- och folkhälsa — ett så kallat One Health-perspektiv. Studien visar också att övervakningsprogram kan hjälpa oss att följa fästingpopulationens utbredning och virusets spridning.

För allmänheten i Sverige gäller följande förebyggande åtgärder: kontrollera djur och människor dagligen under fästingsäsongen och avlägsna krypande fästingar samt fästingar som hunnit bita sig fast, använd tillgängliga fästingförebyggande medel för sällskapsdjur och produktionsdjur, samt rapportera fästingfynd till SVA via verktyget Rapportera Fästing.

Mer om studien

Studien är finansierad av det internationella forskningsprojektet IDAlert, som fokuserar på sambandet mellan djur, människor och miljö för att stärka Europas beredskap gällande infektionssjukdomar.

Länk till den vetenskapliga artikeln: Emergence and spread of Hyalomma ticks and Crimean-Congo haemorrhagic fever in Europe: a systematic review | Parasites & Vectors | Full Text

Texten är skriven av: Anna Omazic och Masud Parvage (SVA)