Bly
Bly förekommer naturligt i miljön samt via kontaminering från industrin och blybaserade produkter övergivna i naturen. Oftast sker blyförgiftning via intag av låga halter under långa perioder och effekterna kan vara svåra att upptäcka. Nötkreatur är känsligast med påverkan på magtarmkanalen och/eller centrala nervsystemet. Grisar är extremt motståndskraftiga mot blyförgiftning, och förgiftningar är därför sällsynta. Det finns gränsvärden för bly i foder, foderråvaror och livsmedel som kasseras när blyhalterna är för höga.
Källa
Bly finns naturligt i miljön men släpps även ut i högre halter från bland annat gruvbrytning och industri. Ämnet förekommer också i ett antal produkter, där batterier och blybaserad färg är exempel på källor till förgiftning. Bly kan även ackumuleras i mark och ytvatten samt tas upp av växter och på så sätt intas av djur i liten mängd under lång tid. Bly kan även överföras från mor till avkomma under fosterstadiet eller via mjölk.
Unga djur är mer känsliga för blyförgiftning då de har ett högre upptag i tunntarmen: upp till 90% av intagen bly till skillnad från vuxnas upptag på maximalt 10%.
Effekt på djurhälsa
Vid lägre nivåer av bly visar sig inga uppenbara kliniska symtom, men det kan ändå förekomma skadliga effekter på centrala nervsystemet, njurarna, benmärg och lymfnoderna samt skelettet. Akut blyförgiftning ger diffusa symtom som trötthet, förstoppning och dålig aptit. Bly skadar de röda blodkropparna vilket kan leda till blodbrist. Efter akut oralt intag ackumuleras bly i lever och njurar. Vid långvarig exponering lagras bly även i benvävnad.
Blyförgiftning kan orsaka allvarlig och ofta dödlig sjukdom. Förgiftning är vanligare hos unga individer. Generellt kommer de flesta symtomen från magtarmkanalen och/eller är centralnervösa. Ibland går förloppet snabbt och djuren hittas döda utan föregående symtom.
Akuta symtom är blindhet, tuggande, fradga, råmanden, darrningar, stapplande gång, kramper, tics i ansikte, öron och ögonlock samt känslighet för beröring. Döden inträffar inom 12–24 timmar. Avsaknad av eller kraftigt nedsatt palpebralreflex eller blinkreflex, där djuren inte automatiskt stänger ögonlocken när något rör sig vid deras kanter, är en tydlig indikation på blyförgiftning. Andra symtom som kan förekomma är anemi, depression, magsmärta, njurpåverkan (nefropati), viktförlust och aborter. Kalvar kan ha svårigheter att svälja eller suga.
Lavar som renarna äter på vintertid är långlivade och ackumulerar luftburna atmosfäriska föroreningar genom nederbörd. Ren kan därför exponeras för och själva ackumulera olika tungmetaller i sina vävnader. Höga värden av bly har uppmätts i levern hos ren från Grönland, Svalbard och nordvästra Ryssland. Svenska renar har också visat sig innehålla höga halter av naturligt förekommande bly-210 (210Pb) bundet i sina ben. SVA har inga uppgifter om kända specifika symtom eller toxicitet för ren.
Symtom på blyförgiftning hos fjäderfä är dåsighet, törst, svaghet, anorexia, diarré, anemi, minskat flöde i krävan och perifer förlamning (svaghet av muskulaturen i ansiktet). Höga blyhalter kan även försvaga immunförsvaret och orsaka försämrad tillväxthastighet, minskad äggproduktion och sänkt mängd kalcium i serum.
Får med blyförgiftning kan visa symtom såsom förlamning av bakkroppen, svårighet att gå, benskörhet (osteoporos), ofullständig böjning av leder, abort och övergående infertilitet. Getter är mer resistenta mot förgiftning än nötkreatur. Symtom på blyförgiftning är anorexia, diarré och viktförlust, men även skador på lever och njurar kan förekomma.
Grisar är extremt motståndskraftiga mot blyförgiftning, vilket betyder att förgiftningar är sällsynta. Symtom är brist på aptit, brist på energi, muskelskakningar, koordinationssvårigheter, ökad andningsfrekvens, förstorade karpalleder och milda okontrollerade muskelryckningar (kloniska anfall).
Effekt på produktionskapacitet
Bly kan i lägre halter ha negativ effekt på tillväxt och reproduktion. Ämnet orsakar tex nedsatt fertilitet, tidig kalvning och abort hos nötkreatur och minskad äggproduktion hos fjäderfä. Då grisar är motståndskraftiga mot höga halter av bly är risken för negativa effekter på produktionskapaciteten i en grisbesättning liten.
Effekt på livsmedelssäkerhet
Bly bioackumuleras i blod, lever och njurar och kan även överföras till mjölk och ägg. Dessa livsmedel kan därför vara en potentiell källa till bly för humankonsumtion. Kontaminerat foder kan leda till att livsmedlet överstiger gränsvärdet och därför behöver kasseras.
Blyförgiftning är farligast för foster och små barn med nervsystem under utveckling, men kan även skada nervsystemet hos vuxna som utsätts för höga blynivåer under många år.
Förebyggande åtgärder och behandling
Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla, till exempel genom att byta foder.
Nötkreatur med blyförgiftning kan ges natriumkalciumedetat (Na2CaEDTA) som antidot. I vissa fall kan ett blyföremål behöva plockas bort genom kirurgi.
Kontroll
Gränsvärden för bly i foder och foderråvaror finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG om främmande ämnen och produkter i djurfoder. Gränsvärden för bly i livsmedel finns i kommissionens förordning (EU) 2023/915 och i Livsmedelsverkets föreskrifter om främmande ämnen i livsmedel (LIVFS 2012:3).
Läs mer
Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.
Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation.
Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.
Senast granskad 2026-05-06