Kadmium
Kadmium är ett metalliskt grundämne som förekommer naturligt i jord och grundvatten, men har ackumulerats i högre halter till följd av industriella utsläpp. Djur kan exponeras för kadmium genom förorenade betesmarker eller foder. I Sverige är risken för akut förgiftning låg, men kadmium lagras i njurarna över tid och kan påverka hälsan hos äldre individer vid långvarig exponering.
Källa
Kadmium är en metall som har spridits naturligt i vår miljö under lång tid genom exempelvis vittring av berg, erosion och vulkanutbrott. Metallen kan inte brytas ner och ansamlas därför i marken över tid. Under 1900-talet ökade halterna till följd av industriella utsläpp. I dag har användningen av kadmium minskat, men spridning sker fortfarande från gamla luftdeponier och förorenad jordbruksmark. Gödsel och avloppsslam kan också innehålla kadmium, och i Sverige finns gränsvärden, regler och kontroll för att begränsa tillförseln. För importerade produkter bör försiktighet iakttas, eftersom halterna kan variera mellan länder.
Effekt på djurhälsa
Absorption av kadmium sker via andningsvägarna eller magtarmkanalen och ackumuleras i njurarna, men inte i muskler eller ben. Kadmiumexponering är ofta ett större problem hos äldre djur. Kadmiumförgiftning kan leda till en rad kliniska symtom, exempelvis minskat foderintag, tillväxt och viktökning, anemi, förstorade leder, skador på lever och njurar, underutveckling av testiklar, aborter och tumörer.
Kadmiumförgiftning hos nötkreatur kan leda till anemi, tillväxthämning, högt blodtryck, störd natriumreglering, svagt immunsvar, ledsvullnad, fjällig hud samt reproduktionsstörningar som aborter, dödfödslar och underutvecklade testiklar och i värsta fall ökad dödlighet.
Lavar som renarna äter under vintern är långlivade och ackumulerar luftburna atmosfäriska föroreningar genom nederbörd.
Renar kan därför både exponeras för och själva ackumulera olika tungmetaller i sina vävnader. Höga värden av kadmium har uppmätts i levern och njurar hos ren, men det är oklart vilka konsekvenser det har för renarnas hälsa.
Hos fjäderfä kan kadmiumförgiftning ge upphov till avvikande cellbildning som påverkar flera viktiga organ och funktioner. Det kan bland annat leda till förändringar i benmärgen, ökad hjärtmuskelmassa, nedsatt produktion av antikroppar samt underutvecklade testiklar.
Höga halter av kadmium i foder kan leda till minskad äggproduktion till följd av skador i olika vävnader, minskat foderintag och ökad känslighet för stress, särskilt hos unga fåglar.
Hos får kan kadmiumförgiftning orsaka aptitlöshet, ökad törst, stillastående våm, nedsatt tillväxt, snabb andning, lever- och njurskador samt påverkan på hjärna och testiklar. Torr och fjällig hud kan också förekomma.
Negativ påverkan på immunförsvaret, leverfunktionen och ämnesomsättningen har rapporterats hos getter.
Symtom på kadmiumförgiftning hos gris kan vara minskad tillväxthastighet och foderkonsumtion, anemi, minskat antal röda blodkroppar i blodet, inflammation i huden, förekomst av protein i urinen och problem med njurarna.
Effekt på produktionskapacitet
Stora doser kadmium ger upphov till akut toxicitet med konsekvenser för tillväxt, mjölk- och äggproduktion. Detta har dock inte rapporterats i Europa och risken för detta är i dagsläget liten. Långtidsexponering för låga kadmiumhalter är förknippad med försämrad reproduktion hos mjölkkor, får och fjäderfä.
Effekt på livsmedelssäkerhet
Att få i sig höga halter kadmium under längre tid kan orsaka skador på njurarna, benfrakturer, hjärt-kärlsjukdom och öka risken för cancer hos människor. Kadmium stannar kvar i kroppen under lång tid och lagras i njurarna. Kontaminerat foder kan därför leda till att kött (särskilt njurar) överstiger gränsvärdet och behöver kasseras. Kadmium kan även utsöndras i mjölken, men detta har inte observerats i Sverige.
Förebyggande åtgärder och behandling
Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla, till exempel genom att byta foder eller betesmark. Vanligen rekommenderas symtomatisk behandling, till exempel vätsketerapi.
Kontroll
Gränsvärden för kadmium i foder och råvaror finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG. Gränsvärden för kadmium i livsmedel finns i kommissionens förordning (EU) 2023/915.
Läs mer
Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.
Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation.
Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.
Senast granskad 2026-05-06