Mjältbrand (Bacillus anthracis)

Betande kor med gulmåra i förgrunden
Sjukdomen mjältbrand (anthrax) är dödlig för nötkreatur, får, get, renar och hästar. Bild: SVA.

Sjukdomen mjältbrand (anthrax) är dödlig för nötkreatur, får, get, renar och hästar. Sjukdomen orsakas av bakterien Bacillus anthracis, vars sporer kan överleva länge i miljön och i vatten.

Spridningsväg

Mjältbrand (antrax) orsakas av bakterien Bacillus anthracis. Bakterien bildar sporer som kan överleva länge i miljön. Under jord har sporer kunnat överleva i mer än 50 år. Djur kan smittas om de betar eller dricker vatten på mark som är förorenad med bakteriens sporer. De kan även bli smittade om de kommer i kontakt med kroppsvätskor eller äter kött från djur som har dött i mjältbrand.

Effekt på djurhälsa

Sjukdomen kan drabba alla däggdjur, men symtomen varierar mellan olika arter. Idisslare är särskilt känsliga för mjältbrand och drabbas ofta av en snabb och dödlig sjukdomsbild. Grisar kan däremot tillfriskna från infektionen, medan fjäderfä i stort sett är motståndskraftiga mot mjältbrand.

Idisslare är känsliga när det gäller mjältbrand. Sjukdomsförloppet är snabbt och har dödlig utgång. Dödsfall utan symtom förekommer ofta. Symtom som kan påvisas innan djuren avlider är bland annat förhöjd kroppstemperatur, slöhet, ansträngd andning, svullna slemhinnor och blödningar i slemhinnor. Avvikande förändringar kan förekomma hos kadaver från smittade djur.

Idisslare är känsliga när det gäller mjältbrand. Sjukdomsförloppet är snabbt och har dödlig utgång. Dödsfall utan symtom förekommer ofta. Symtom som kan påvisas innan djuren avlider är bland annat förhöjd kroppstemperatur, slöhet, ansträngd andning, svullna slemhinnor och blödningar i slemhinnor. Avvikande förändringar kan förekomma hos kadaver från smittade djur.

Fjäderfä är motståndskraftiga mot sjukdomen. Det finns enstaka sjukdomsfall beskrivna i länder där sjukdomen förekommer mer frekvent än i Sverige.

Idisslare är känsliga när det gäller mjältbrand. Sjukdomsförloppet är snabbt och har dödlig utgång. Dödsfall utan symtom förekommer ofta. Symtom som kan påvisas innan djuren avlider är bland annat förhöjd kroppstemperatur, slöhet, ansträngd andning, svullna slemhinnor och blödningar i slemhinnor. Avvikande förändringar kan förekomma hos kadaver från smittade djur.

För att gris ska drabbas av sjukdomen krävs en högre smittdos än för idisslare. Hos grisar uppstår oftast endast en lokal inflammation i svalget eller tarmen. Nedsatt allmäntillstånd, aptitlöshet samt kräkningar är vanliga symtom. Djur som har insjuknat kan tillfriskna från infektionen. I vissa fall kan bakterien dock orsaka blodförgiftning och då kan plötsliga dödsfall utan föregående symtom inträffa.

Effekt på produktionskapacitet

Mjältbrand orsakar produktionsbortfall i form av dödsfall för idisslare. Vid konstaterat fall av mjältbrand på djur startas arbete med smittspårning, sanering och vaccinering av djur i det aktuella området. Gården och omkringliggande områden spärras och djur får inte gå till slakt. Svåra infektioner hos gris kan också leda till dödsfall. Grisar som drabbas av en mildare infektion påverkar produktionen negativt genom försämrad tillväxt.

Effekt på livsmedelssäkerhet

I Sverige konstaterades det senaste fallet av mjältbrand hos människa 1965. Konsumtion av smittat kött kan ge mjältbrand i svalget eller i mag-tarmkanalen. Vid sjukdomsutbrott får djuren inte gå till slakt. Vid mildare varianter av sjukdomen skulle smittade djur (gäller framför allt gris) potentiellt kunna gå till slakt och därigenom utgöra en fara för livsmedelssäkerheten. Information saknas om bakteriens sporer går över till ägg och kan överleva inne i ägg.

Förebyggande åtgärder och behandling

Det finns vaccin mot mjältbrand, och bakterien är även känslig för antibiotika. Mildare infektioner hos gris kan med fördel behandlas med antibiotika. Sjukdomsförloppet är dock oftast så snabbt och våldsamt att djur som uppvisar symtom inte hinner behandlas. Vid misstänkt kontaminering med mjältbrand måste ägaren göra allt som går för att förhindra smittspridning tills dess att veterinären är på plats.

Kontroll

Det sker ingen aktiv kontroll avseende förekomst av sporer av Bacillus anthracis i foder, vatten eller livsmedel. Mjältbrand lyder under epizootilagen (1999:657) och EU:s regelverk om djurhälsa, och sjukdomen är anmälningspliktig. Vid misstanke om att djur drabbats av sjukdomen måste djurägaren utan dröjsmål tillkalla veterinär.

Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.

Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation. 

Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.


Senast granskad 2026-05-06

Åk till toppen