PFAS
PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är en grupp syntetiskt framställda ämnen som är extremt svårnedbrytbara och finns vitt spridda i miljön. Djur och människor exponeras för PFAS via kontaminerat vatten, luft, jord, bete eller foder. PFAS ackumuleras i lever, blod, muskler samt njurar och kan påverka bland annat fettmetabolism, sköldkörtelhormoner och reproduktion på lång sikt. Det verkar ta längre tid för gris än för andra djurslag att eliminera PFAS. Det finns gränsvärden för PFAS i dricksvatten och vissa livsmedel, och det pågår arbete med frågan nationellt och på EU nivå.
Källa
PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) eller högfluorerande ämnen är en grupp syntetiskt framställda ämnen som består av en kolkedja där väte helt eller delvis ersatts med fluor. Bindningen mellan kol och fluor är mycket stark och gör att PFAS är extremt svårnedbrytbara och därmed finns vitt spridda i miljön. Beroende på deras kemiska sammansättning kan PFAS vara både fett- och vattenlösliga och tåla höga temperaturer. Detta gör dem lämpliga för användning i en mängd olika produkter, inklusive impregneringsmedel för textilier och papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. PFAS kan transporteras med vatten, luft och i marken från utsläppsplatsen och vidare till djur och människor via kontaminerat vatten, luft, jord, bete eller foder. PFAS kan även överföras via animaliska fodermedel som fiskmjöl samt från moder till avkomma via placenta eller mjölk.
Effekt på djurhälsa
PFAS kan ackumuleras i olika organ och leda till potentiella långsiktiga hälsoeffekter. Olika typer av PFAS ackumuleras på olika sätt och i olika vävnader. PFOS (perfluoroktansulfonat) ackumuleras till exempel i levern och blod medan PFOA (perfluoroktansyra) hittas främst i njurarna och utsöndras snabbare i urin. De vanligaste rapporterade effekterna av PFAS-exponering är ökad levervikt samt störningar av sköldkörtelhormoner. Effekter på reproduktionen samt neurotoxiska effekter i form av minskad rörelseaktivitet och kognitiva beteendeförändringar har observerats för vissa PFAS.
PFAS, särskilt PFOS, kan ackumuleras i blodplasma, lever, galla och njurar hos nötkreatur och leda till potentiella långsiktiga hälsoeffekter.
PFOSA, PFOS och PFOA har detekterats i muskel från svensk ren som samlats in mellan 1987-2006. Olika typer av PFAS (PFOS, PFTrDA, PFNA, PFUnDA) uppmättes även i högre doser i levern från ren från både kanadensiska Arktis, södra Grönland och Svalbard.
Det finns ett direkt samband mellan PFAS-koncentrationerna i hönsens dricksvatten och de nivåer som återfinns i deras ägg. PFAS tenderar att ackumuleras främst i levern och njurarna och kan påverka leverns fettmetabolism samt minska syntes av sköldkörtelhormoner.
PFOS kan överföras från kontaminerat foder till fårmjölk och fårkött. Under experimentell exponering har PFOS mättats i lever, njure och muskel på får.
Experimentella studier har visat att PFAS verkar ha längre halveringstid (tiden det tar för hälften av substansen att elimineras från kroppen) i gris än andra djurslag. PFAS tenderar att ansamlas i plasma, fett, muskel, lever och njurar.
Effekt på produktionskapacitet
PFAS anrikas i näringskedjan, vilket betyder att kontaminerat foder och vatten kan innebära kassation av animaliska livsmedel om gränsvärdet för livsmedel överskrids. Påverkan på reproduktionen genom långvarig exponering kan troligen ha negativa konsekvenser för produktionen på lång sikt.
Effekt på livsmedelssäkerhet
PFAS är miljögifter som anrikas i näringskedjan. Vid lägre koncentrationer är de vanligtvis inte akut toxiska, men exponering under en lång tid kan påverka hälsan negativt. EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) har fastställt ett sammanlagt tolerabelt veckointag (TVI) på 4,4 nanogram per kilo kroppsvikt per vecka för de viktigaste PFAS. Livsmedel med en PFAS-koncentration som överskrider gränsvärdena kasseras.
Förebyggande åtgärder och behandling
Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att djuren inte längre exponeras, till exempel genom att byta foder eller vattenkälla.
Kontroll
Livsmedelsverket har tagit fram nationella gränsvärden för PFAS i dricksvatten som gäller från 2026 (LIVSFS 2022:12). Från och med januari 2023 finns även EU-gemensamma gränsvärden för PFAS4 i livsmedel i kommissionens förordning (EG) 2023/915 innefattandes fisk, kräftdjur, musslor, kött och ägg. Utöver gränsvärden finns riktvärden för frukt, grönsaker, svamp, mjölk och barnmat (Kommissionens rekommendation 2022/1431).
Läs mer
Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.
Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation.
Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.
Senast granskad 2026-05-06