Kvicksilver

Kvicksilver är en giftig tungmetall som sprids främst via nederbörd som kommer från andra länder och ackumuleras sedan i näringskedjan, särskilt i vattenlevande djur. Produktionsdjur kan potentiellt exponeras genom fiskmjöl, samt via förorenade betesmarker och vatten. Förgiftning kan orsaka allvarliga neurologiska och njurrelaterade skador, nedsatt fertilitet och försämrad tillväxt. Kvicksilver lagras länge i kroppen och påverkar särskilt unga djur och foster negativt. Lever, blod, mjölk och ägg kan utgöra potentiella källor vid humankonsumtion, men halterna i animaliska livsmedel är generellt låga i Europa.

Källa

Kvicksilver är en giftig tungmetall som tidigare använts i träskyddsmedel och insekticider inom skogsbruk. Andra stora utsläppskällor är kolbrytning, gruvdrift och vulkanutbrott. Kvicksilver är flyktigt och det mesta som sprids i Sverige idag kommer från andra länder via nedfall. Det finns i olika former och förflyttar sig mellan luft, vatten och mark. Djur kan bli exponerade i olika grad beroende på kvicksilvrets kemiska form. Kvicksilver ackumuleras i livsmedelskedjan, särskilt i vattenlevande djur. Fiskmjöl skulle därför kunna vara en potentiell källa till kvicksilver för fjäderfä och gris, men analyser från EFSA (European Food Safety Authority) har inte påvisat några halter över gränsvärdet (0,5 mg/kg). Upptaget från jord till fodergrödor är begränsat, och halterna i både grödor och dricksvatten är generellt låga, förutom i starkt förorenade områden. Kvicksilver kan överföras från moder till foster och påverka utvecklingen.

Effekt på djurhälsa

Kvicksilver tas upp av kroppen genom magtarmkanalen, andningsvägarna och huden.Mängden som tas upp beror på exponering och kemisk form. Vissa former av kvicksilver kan sprida sig genom alla kroppens vävnader och även angripa nervsystemet. Kvicksilverförgiftning kan resultera i nedsatt neurologisk funktion, nekros och försämrat immunförsvar. Kvicksilvret stannar kvar länge i kroppen och återhämtningen efter en förgiftning är mycket svår. Yngre djur är mer känsliga för förgiftning än äldre.

Förgiftning med kvicksilver hos nötkreatur kan ge balanssvårigheter, nedsatt muskelkontroll och skador på njurarna, som följs av kramper och död. Tiden från intag till död är i genomsnitt cirka 20 dagar.

Lavar som renarna äter under vintern är långlivade och ackumulerar luftburna atmosfäriska föroreningar via nederbörden. Renar kan därför exponeras för och själva ackumulera olika tungmetaller i sina vävnader, men eventuella symtom är oklara.

Symtom vid förgiftning av oorganiskt kvicksilver (den form som dominerar i mark och vatten) är anorexi, nekros av magtarmkanalen och njurinflammation med försämrad njurfunktion.

Symtom vid förgiftning av metylkvicksilver (organisk form av kvicksilver) är minskat foderintag med viktnedgång, gradvis tilltagande svaghet och koordinationssvårigheter, neurologiska störningar och tunna äggskal.

Symtom hos får är allvarliga neurologiska symtom, oförmåga att stå upp, trampande rörelser och förlorad funktion i ben, bål och bäckenorgan (tetraplegi) på grund av skada på ryggmärgen.

Symtom på kvicksilverförgiftning hos gris är brist på aptit, viktförlust, ostadiga rörelser, förlamning, kollaps och död.

Effekt på produktionskapacitet

Kvicksilver har negativ effekt på fertilitet och kan leda till nedsatt hormonsyntes, abort eller tidig födsel hos däggdjur och kan även påverka fosterutvecklingen hos dräktiga djur. Hos tjurar kan det sänka både spermieproduktion och seminkvalitet. Förgiftning av kvicksilver hos fjäderfä leder till nedsatt tillväxt, fertilitet, äggproduktion och kläckbarhet.

Effekt på livsmedelssäkerhet

Höga halter av kvicksilver kan orsaka skador på hjärnan och nervsystemet. Särskilt känslig är fosterperioden, då dessa organ utvecklas. Kvicksilver kan överföras från modern till fostret via moderkakan och även genom bröstmjölken. Ämnet bioackumuleras i lever och blod, vilket gör att livsmedel som innehåller dessa komponenter kan utgöra en potentiell källa till exponering för människor.

Kvicksilver har påvisats i kycklingkött samt i muskel- och levervävnad från både tamdjur och vilda djur. De högsta halterna har uppmätts i vildsvin, men nivåerna ligger generellt under gränsen för vad som anses skadligt för människan. Kvicksilver har uppmätts i lever och njurar hos ren i Sverige och flera andra länder, med väsentligt högre nivåer än hos älg och kronhjort från samma områden. De uppmätta mängderna anses dock inte utgöra någon human risk vid konsumtion av renkött. Oorganiskt kvicksilver kan även utsöndras via mjölk och överföras till ägg.

Förebyggande åtgärder och behandling

Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla, till exempel genom att byta foder eller vatten. Vanligen rekommenderas symtomatisk behandling, till exempel vätsketerapi.

Kontroll

Gränsvärden för kvicksilver i foder finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG. Gränsvärden för kvicksilver i livsmedel finns i Kommissionens förordning (EU) 2023/915 för fisk och skaldjur, men ännu inte för andra animaliska produkter såsom kött, mjölk eller ägg.

Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.

Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation.

Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.

Senast granskad 2026-05-06