Felint calicivirus (FCV)

Förekomst och smitta

Felint calicivirus (FCV) är mycket vanligt förekommande hos katter som hålls inomhus i grupp. Det är också vanligt hos ensamlevande katter, men viruset orsakar oftare problem hos katter som lever i grupp inomhus.

Viruset smittar framför allt via direktkontakt och delande av till exempel mat- och vattenskålar. 

Det är ett RNA-virus som har lätt för att mutera. I en kattgrupp kan därför flera olika varianter cirkulera, och samma katt kan bära på flera olika varianter samtidigt och i olika kombinationer över tid.  

Katter kan bära på, och därmed sprida virus i flera månader, upp till livslångt. Katter som hålls ifrån andra, och därmed inte hela tiden återinfekteras av andra katter kan antingen bli av med viruset efter till exempel en månad, eller fortsätta bära på det. Grovt och generellt räknat kan man säga att ju fler katter som lever i grupp, desto oftare kan viruset hittas hos katter som provtas. 

Utbrott av extremt allvarliga, mycket ofta dödliga, infektioner med kortvarigt förekommande varianter av FCV har rapporterats från både USA och Europa. Dessa infektioner går under benämningen ”virulent systemic feline calicivirus disease”. Dessa virusvarianter har spridits även via till exempel kläder, till katter som inte varit närheten av de sjuka, döende katterna. Virusvarianterna uppstår typiskt i så kallade katthem där katter hålls ihop och blandas i olika grupper. De har orsakat kortvariga utbrott med hög dödlighet, för att sedan försvinna. Nya varianter har sedan uppstått i andra länder, från andra kattgrupper och orsakar nya, kortvariga utbrott med hög dödlighet.

Symtom

Inkubationstiden, det vill säga tiden från smitta till dess att katten visar symtom (i de fall viruset leder till att symtom utvecklas) varierar från två till tio dagar. 

 De flesta katter bär på kattens calicivirus utan att bli sjuka. Symtom ses oftast hos katter som hålls i grupp inomhus. Typiska symtom är blåsor och sår i munnen som kan vara mycket smärtsamma och göra att katten varken klarar att dricka och äta. Katten är hängig och har ofta feber. Särskilt hos mycket små kattungar och unga katter som är nedsatta kan viruset också infektera och orsaka sjukdom i luftvägarna inkluderande sällsynt i lungorna. 

Viruset kan också orsaka en ofarlig, snabbt övergående hälta (”limping syndrome”) som ses framför allt hos unga kattungar.  

Graden av symtom beror bland annat på vilken variant av FCV som orsakar sjukdomen, kattens ålder samt hur katterna hålls.  

Utbrott av extremt allvarliga, mycket ofta dödliga, infektioner med kortvarigt förekommande varianter av FCV har rapporterats från både USA och Europa. Denna speciella typ av calicivirusinfektion har typiskt uppstått i katthem där katter hållits tillsammans i grupper. Sjukdomen kallas ”virulent systemic feline calicivirus disease”. Katterna har bland annat haft feber, ödem i huden, sår i huvudregionen och på benen samt gula slemhinnor, och de flesta har fått avlivas. Sjukdomen verkar drabba vuxna katter värre jämfört med unga katter. En mildare variant, med blåsor både i mun och på tassar, men med mindre dödlighet har också rapporterats. 

Diagnos

Närvaro av kattens calicivirus påvisa genom PCR-analys av svabbprov från svalg och tunga, och/eller från blåsor.

Serologisk undersökning, det vill säga att leta efter antikroppar i kattens blod är sällan aktuellt.

Om ett utbrott av virulent systemic feline calicivirus disease som rapporterats från både USA och Europa uppstår i Sverige bör noggrann utredning göras, smittskyddsåtgärder noggrant ses över både vid veterinärmottagningen och i drabbade kattgrupper. Olika diagnostiska metoder och provtagningssätt är aktuellt, inkluderande i förekommande fall obduktioner. Ansvarig veterinär rekommenderas att kontakta SVA. 

Behandling

Behandling som har direkt effekt på själva viruset saknas. Sjuka katter behöver understödjande behandling i varierande grad. Vad som är lämpligt i varje enskilt fall måste alltid bedömas av en behandlande veterinär.

Många katter har endast milda symtom, så milda att ingen behandling behövs- eller inga symtom alls. Andra behöver bland annat smärtlindring och sondmatning, och mer avancerad vård. Katten kan också ha flera infektioner samtidigt.

Förebyggande åtgärder

Vaccination mot FCV är ett så kallat basvaccin för katt i Sverige. Vaccination lindrar de kliniska symtomen, men vaccinerade katter kan ändå infekteras och vara en möjlig smittkälla för andra katter. Se Grundvaccination av hund och katt (pdf).

Att inte hålla flera katter tätt i grupp, och att inte blanda kattungar med några andra katter än moderkatten förrän efter att kattungarna är fullvaccinerade efter tidigast tolv veckors ålder mot Felint calicivirus, Felint Herpesvirus och Kattens parvovirus är grundläggande. Innan införande av en ny katt så är en karantänperiod på cirka tre veckor också bra, både för den katten och de katter som redan finns i gruppen. Utöver det, så är separata mat- och vattenskålar och normal renhållning bra. Rengöring kan inte ersättas av att använda desinfektionsmedel, och användande av desinfektionsmedel är sällan indikerat. Se även infektioner i kattgrupper, några basala råd.

Vid utbrott av så kallad virulent systemic feline calicivirus disease, behöver en rad särskilda åtgärder sättas in med hjälp av utredande veterinär vid djursjukhus, klinik eller motsvarande för att kunna förebygga smittspridning både från katter och inomhusmiljö samt via händer, kläder med mera. Då är även desinfektion indikerat, men absolut inte som enda åtgärd.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara