Resultat från två MRSA-studier hos svenska grisar
Publicerades 2026-04-14
Två studier har undersökt om bakterien MRSA finns i den svenska grisnäringen. En studie på slakterier i hela EU visade att bland de svenska slaktgrupperna var 29 procent positiva för MRSA – medan preliminära resultat från en annan studie på svenska gårdar med smågrisar visar att endast 3 procent av provtagna gårdar var MRSA-positiva.
Under 2025 gjordes en studie bland friska grisar i EU för att ta reda på hur vanligt MRSA är bland grisar i olika länder, samt vilka varianter av MRSA som finns bland grisar. Proven togs på slakterier, och av de provtagna slaktgrupperna i Sverige var 29 procent positiva för MRSA. Med anledning av fynden i EU-studien finansierade Stiftelsen Lantbruksforskning en kompletterande provtagningsstudie på svenska gårdar med smågrisar. I den studien är det alltså preliminärt bara 3 procent som är positiva för MRSA.
– Resultaten från gårdsstudien tyder på att MRSA inte är så spritt i grisproduktionen som slakteristudien antyder. Men vi vet ännu inte varför resultaten skiljer sig åt. Studier i andra länder har visat att MRSA till exempel kan föras över mellan grisar från olika gårdar under transporten till eller under tiden på slakteriet. Men det kan även bero på andra saker. Vi behöver jobba vidare med dessa frågor tillsammans med näringen, säger Oskar Nilsson, antibiotikaexpert vid SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt.
MRSA är en resistent bakterie och fynd ska anmälas
MRSA står för ”meticillinresistent Staphylococcus aureus" och är en stafylokockbakterie som är resistent mot en stor och viktig grupp antibiotika, dit bland annat penicillin hör. MRSA kan orsaka infektion hos både människor och djur, och är vanligt bland grisar i många länder. Fynd av MRSA är anmälningspliktigt, och SVA hittar MRSA i prover från djur i Sverige varje år, främst från sjuka hästar, hundar och katter.
Risk för spridning till människa
Personer som regelbundet jobbar med grisar riskerar att bli bärare av bakterierna, enligt erfarenheter från länder med hög förekomst av MRSA hos gris. Däremot bedöms risken för att MRSA sprids via mat till människor vara mycket liten, både enligt den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Livsmedelsverket i Sverige. Inte heller yrkesmässig hantering av kött, till exempel på ett slakteri, anses öka risken att smittas med MRSA.
Smittskydd och hygienrutiner viktiga verktyg
Inom näringen finns hygien- och smittskyddsrutiner för att minska risken för spridning av MRSA mellan djur och människor samt mellan gårdar. Tillsammans med generellt smittskyddsarbete och god djurhälsa är det viktiga verktyg för att minska risken för ytterligare spridning av MRSA bland grisar i Sverige, och till personer som jobbar med grisar.
Så gick EU-studien till
Under 2025 togs prover på sex olika slakterier i Sverige vilka tillsammans täcker över 70 procent av den årliga slakten av grisar. Totalt togs prov från 208 slaktgrupper (grupper av grisar från samma gård som slaktas vid samma tillfälle). Proven togs genom att föra in en svabb i nosöppningen på grisarna efter bedövning. Av de provtagna slaktgrupperna var 29 procent positiva för MRSA. Alla undersökta isolat är sådana varianter som ofta har påvisats hos gris i andra länder i Europa. I studien sågs en stor variation mellan olika slakterier, på ett par slakterier var inga slaktgrupper positiva medan ungefär tre fjärdedelar av grupperna på ett annat slakteri var positiva. Det är i dagsläget inte känt vad skillnaden mellan de olika slakterierna beror på. Resultaten av hela EU-studien kommer att publiceras i en gemensam rapport längre fram.
Så gick gårdsstudien till
Stiftelsen Lantbruksforskning finansierar under 2025–2026 en kompletterande studie om MRSA bland grisar på svenska gårdar. Prover tas på gårdar som har suggor och smågrisar (men inte gårdar som enbart köper in grisar för uppfödning till slakt). Studien är anonym och hitintills har prov tagits från stallmiljön samt huden bakom örat på grisar på 91 gårdar. Själva provtagningen på gård skiljer sig från den på slakterierna, men båda metoderna bedöms ha en hög och likartad känslighet. Det är därför inte troligt att skillnaden i förekomst mellan de båda studierna beror på skillnader i provtagningen.