BVD

Bakgrund

Bovin virusdiarré (BVD) är en viktig sjukdom i nötkreatursbesättningar över hela världen. Trots namnet, är det i själva verket reproduktionsproblem som är de vanligaste symptomen. Detta kan inkludera omlöpningar, kastningar, missbildningar och svag- eller dödfödda kalvar. I vissa fall kan kalvarna också drabbas av diarré och hosta. BVD kan medföra stora besättningsproblem och kostnader.

Förekomst

I Sverige har inga nyinfekterade besättningar upptäckts sedan 2011 och från och med 2014 anses Sverige vara fritt från BVD. Fortsatt övervakning av sjukdomen är dock nödvändig för att bibehålla frihetsstatusen. Sjukdomen är vanligt förekommande i Europa även om flera europeiska länder har pågående utrotningsprogram.

Kliniska symtom

De kliniska symptomen omfattar främst reproduktionsproblem som omlöpningar, kastningar, missbildningar samt svag- och dödfödda kalvar. Försämrad kalvhälsa med diarré och hosta kan också ses och ibland även feber och nedsatt allmäntillstånd. Dödligheten i BVD är låg.

Djur som är persistent infekterade (se nedan) kan utveckla så kallad mucosal disease med hög dödlighet. I akuta fall ses feber, dysenteriliknande diarré, förlorad aptit, uttorkning och erosioner i näsborrar och mun. Djuren dör oftast inom några få dagar. Det finns också en kronisk form med utdraget förlopp.

Differentialdiagnoser

BVD: Andra abortorsaker och virusinfektioner som kan orsaka diarré och hosta.

Mucosal disease: Elakartad katarralfeber, mul- och klövsjuka

Etiologi och patogenes

Infektionsagens: 

Bovint virusdiarrévirus som tillhör genus pestivirus inom familjen Flaviviridae. Det finns två genotyper typ 1 och 2 (typ 2 är ej påvisad i Sverige) och två biotyper (icke cytopatogena och cytopatogena) av BVD-virus. Det är den icke cytopatogena biotypen som sprids i populationen och kan orsaka persistent infektion. Hos persistent infekterade djur kan mutationer i virus ibland leda till att den cytopatogena biotypen utvecklas vilket leder till mucosal disease.

Infektionsport:

Främst via slemhinnor.

Inkubationstid:

Sex till tolv dagar.

Spridning i djuret:

Virus sprids till lymfoid vävnad där uppförökning sker. Om djuret är dräktigt sprids virus transplacentalt. Om en dräktig ko/kviga infekteras före dag 125 av dräktigheten, då kalven har ett eget utvecklat immunförsvar, föds persistent infekterade kalvar. Sådana kalvar bildar aldrig antikroppar utan fortsätter att utsöndra virus.

Smittvägar:

Persistent infekterade djur är den viktigaste smittkällan. Spridning sker via direktkontakt mellan nötkreatur vid inköp, transport, bete med mera. I vissa fall kan indirekt smittspridning ske via injektioner, semin, ströbäddar och luft.

Provtagning och diagnostik

Specifika BVD-antikroppar kan påvisas i mjölk (tankmjölk eller individprover) eller serum.

Förekomst av BVD-virus i blod- och vävnadsprov undersöks med hjälp av en immunoperoxidastest eller med PCR-teknik.

Behandling och profylax

Det finns ingen specifik behandling för BVD, och behandling är oftast inte nödvändig eftersom sjukdomen främst är kopplad till reproduktionsstörningar. I vissa fall kan dock understödjande behandling behövas. Djur som infekteras efter födelsen utvecklar antikroppar och får livslång immunitet efter att ha genomgått infektionen.

Om BVDV introduceras i en besättning som tidigare varit fri från sjukdomen, kan konsekvenserna bli allvarliga. Risken är särskilt stor när dräktiga djur köps in, och det är därför av stor vikt att inköpta djur kommer från en BVD-fri besättning. Sjukdomen kan också spridas via direktkontakt mellan nötkreatur på bete. Det är viktigt att identifiera och avlägsna djur som är persistent infekterade för att förhindra spridning av sjukdomen.

I Sverige inleddes ett kontrollprogram mot BVD 1993, som 2010 övergick till ett övervakningsprogram i de flesta delar av landet. Under perioden 2010–2013 fortsatte dock bekämpningsprogrammet i vissa områden. Sedan 2014 anses Sverige vara fritt från BVD och programmet har därför övergått till att enbart vara ett övervakningsprogram.

Om du misstänker Bovin virusdiarré

Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.