Fältharesjuka

Förekomst

Sjukdomen förekommer hos både fälthare och skogshare liksom hos sydeuropeiska harar, men inte hos exempelvis kanin. Sjukdomen förekommer i södra Sverige, Danmark, Finland och övriga Europa. Fältharesjuka uppträder framför allt på hösten, under resten av året ses enstaka fall.

I Skandinavien är fältharesjukan rapporterad hos djur från de södra delarna av Sverige (upp till Norrlandsgränsen, Limes Norrlandicus), från Danmark och Finland. I harfarmer i södra Sverige och i Danmark har den orsakat stor förödelse, och i vissa farmer har nästan alla harar dött.

Symtom

I början på 1980-talet upptäckte man en ny sjukdomsbild bland de fältharar som kom in till SVA. Hararna hade en mycket allvarlig akut leverskada, akuta cirkulationsrubbningar med blödningar i lungor och luftstrupen, samt i vissa fall en blodig tarminflammation. Så gott som samtliga harar var i gott näringstillstånd. Inte sällan rapporterade insändaren att ett flertal harar dött inom ett begränsat område. I de fall man upptäckt haren medan den levde rapporterades om ett mycket hastigt sjukdomsförlopp. Samtidigt kom rapporter från Danmark och Tyskland där man också noterat samma sjukdomsbild.

Smittämne och smittvägar

Fältharesjuka orsakas av EBHS- virus, ett Lagovirus som tillhör familjen Caliciviridae). Viruset sprids genom direktkontakt, eller via smittat foder eller vatten.

Ett forskningsprojekt startades år 1984 på SVA för att utröna orsaken till sjukdomen. Man misstänkte först att den eventuellt var orsakad av någon typ av kemiskt ämne eller miljögift. 1989 kunde man visa att det rör sig om en virussjukdom, orsakad av ett Llagovirus. Sjukdomen kallas på engelska för European Brown Hare Syndrome (EBHS).

Kaningulsot som drabbar kaniner orsakas av ett närbesläktat, men inte identiskt Llagovirus, som ger upphov till likartad akut vävnadsdöd av leverceller. Harens calicivirus smittar inte till kanin.

Sjukdomsbild

Drabbade harar har framför allt sjukliga förändringar i levern. Levern är ofta något ansvälld. Den är skörare i konsistensen och ljusare till färgen på grund av akut och omfattande levercellsdöd och förfettning. I tarm, lungor och luftstrupe ses ofta blödningar. För att man skall få en säker diagnos måste vävnadsdelar undersökas i mikroskop eller undersökas virologiskt.