Hakmask hos hund

Förekomst

I Sverige förekommer endast Uncinaria stenocephala. Arten är relativt vanlig hos vilda carnivorer, särskilt rödräv, och hundar och katter kan smittas via en kontaminerad miljö. Infektion kan också ske genom att hunden äter en så kallad paratenisk värd (ex. gnagare). Enligt en studie som genomfördes 2021 var prevalensen av hakmask hos svenska hundar 1,3 procent. I Sverige har vi dock inte påvisat hakmask hos katt. 

Internationellt förekommer även andra arter av hakmask hos hund, framför allt Ancylostoma caninum och A. braziliense, vilka är vanligare i varmare klimat och inte anses förekomma naturligt i Sverige.

Smittvägar och överlevnad

Efter upptag av infektiösa larver utvecklas parasiten till könsmogna maskar i hundens tarm, och de vuxna honmaskarna producerar ägg som utsöndras med avföringen och därigenom kontaminerar miljön. Det tar 2–3 veckor från det att hunden får i sig infektiösa larver till dess att ägg produceras av vuxna maskar. Äggen kan överleva i fuktig miljö upp till fyra månader. I torr miljö dör de snabbare. 

Symtom

Infekterade hundar kan uppvisa varierande grad av symtom, dels beroende på mängden parasiter dels beroende på värddjurets status. Grupphållna hundar och jakthundar tros vara mer utsatta för smitta. Oftast är det yngre djur som visar symtom exempelvis i form av diarré (eventuellt blodblandad), kräkningar, trötthet och avmagring. Larver kan även penetrera huden på tassarna, till exempel mellan tårna och orsaka inflammation med rodnad, svullnad och klåda.

Diagnostik

De vuxna maskarna är cirka 1 cm långa, trådsmala och röd-vita till färgen.
Diagnosen ställs vanligen med hjälp av träckprovsundersökning (flotation). Vid denna metod kan hakmaskägg påvisas i avföringen hos infekterade hundar. Undersökningen förutsätter dock att maskarna har utvecklats till könsmogna stadier och börjat producera ägg.

Hos unga valpar kan kliniska symtom orsakade av hakmaskinfektion förekomma innan äggutsöndring har kommit igång, vilket innebär att träckprov i ett tidigt skede kan ge ett falskt negativt resultat. Eftersom hakmaskäggen är mycket lika ägg från vissa tarmparasiter hos häst och idisslare är det mycket viktigt att hunden inte får i sig andra djurs avföring under 1–2 dygn före provtagning. Annars finns risk att analysresultatet blir missvisande.

Behandling och förebyggande åtgärder

Det finns flera läkemedel som är godkända för behandling av hakmask hos hund, däribland febantel, pyrantel, flubendazol, moxidektin och fenbendazol.
För att minska smittrycket är det dessutom viktigt att avföring avlägsnas regelbundet från hundgårdar och att miljön hålls ren och torr.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.