Hjortlusflugan hos vilda djur

Förekomst

Hjortlusflugan beskrevs första gången i Sverige 1758 av Carl von Linné, som även namngav densamma. Den finns i tempererade zoner i Sibirien, Europa och norra Kina. Namnet härrör från de grekiska orden lipo, som betyder överge, och ptero, som betyder vinge. Artnamnet cervi kommer från latinets cervus vilket betyder hjort.

Smittämne och smittvägar

Hjortlusflugan, även kallad älgflugan eller lusflugan, är en blodsugande parasit som föredrar hjortdjur såsom älg, rådjur, kron- och dovhjort. Hjortlusflugan har en mundel som är försedd med små vassa tänder i spetsen. På så sätt kan den skära hål i värddjurets hud, och dricka blod från såret. Flugan kan även landa på djur som nötkreatur, hästar och får. Där kan den ta enstaka blodmål, men lämnar sedan djuren som inte är deras naturliga värddjur.

Hjortlusflugan börjar svärma under september. Då söker de efter ett värddjur. När parasiterna landar på värddjuret, sliter de av sig sina vingar för att sedan aldrig mer flyga. De kommer att övervintra och tillbringa resten av sina liv på värddjuret. Larvstadierna utvecklas i bakkroppen på honan, där de förpuppas. Hon släpper puppan framåt sommaren, och dör. Pupporna ramlar ned på marken, för att sedan kläckas under sensommaren.

Sjukdomsbild

Hjortlusflugan kan förekomma i mycket stort antal hos en älg (tiotusentals flugor), och kan bidra till hårlöshet. Det är inte ovanligt att människor och hundar blir bitna av hjortlusflugor. Betten kan orsaka hudinflammationer av varierande grad. Detta sker ofta under skogspromenader på hösten. Jägare blir ofta bitna under jaktsäsongen när de haft kontakt med hjortdjur, eller bara vistats i skogen.