Mul- och klövsjuka

Mul- och klövsjuka är en mycket smittsam virussjukdom som orsakar feber, blåsor i munhåla och mellan klövarna. Sjukdomen orsakas av ett virus som förekommer i sju olika så kallade serotyper.

Mul- och klövsjuka är oerhört smittsamt. Smittämnet kan spridas via luft över flera kilometer. Infekterade djur utsöndrar virus med alla typer av sekret, från blåsor, saliv, mjölk och via gödsel. Infekterade djur utsöndrar virus redan innan symtom kan ses och även efter tillfrisknande. Icke mottagliga djur kan ha virus i svalget, på pälsen, under hovar och tassar och på så sätt transportera virus mekaniskt över långa sträckor.

Människan kan bära på virus i svalget samt på hår, kläder och skor. Även fordon, transportbilar och redskap kan indirekt sprida virus.

Smittan kan även spridas genom kött och köttprodukter, mjölk och mjölkprodukter som ges till grisar och andra mottagliga djur. Det är förbjudet att utfordra mottagliga djur med matavfall med animaliskt innehåll.

Klövbärande djur såsom nötkreatur, gris, får, get och buffel är känsliga för mul- och klövsjukevirus. Även ren, älg, rådjur och andra hjortdjur, kameldjur, elefanter och igelkottar kan drabbas.

Nötkreatur får feber och slutar äta och producera mjölk. Inom ett dygn från symtomens början utvecklas smärtande blåsor i munslemhinna, i klövrand och mellan klövarna samt ibland på spenarna, vilket gör att djuren saliverar rikligt, vägrar äta och blir halta.

Hos gris är symtomen lite otydligare, men består av feber, matvägran och hälta på grund av blåsbildning främst i klövregionen. Blåsor i munhålan och på trynet förekommer men är betydligt ovanligare än hos nötkreatur.

Får och getter får mycket diffusa symtom och vanligen är hälta det enda symtom som ses. Förändringar i klövrand och klövspalt kan ses men är mycket svåra att upptäcka på dessa djurslag. Blåsor kan också ses på tunga och tandplatta men detta är ovanligt.

Inkubationstiden kan variera från 1-14 dagar (vanligen 2-8).

Hos människa kan viruset överleva i svalg och näshåla i över 24 timmar. Viruset kan överleva i åtskilliga veckor i till exempel ströbädd, hö och gödsel. I mat (kött- och mjölkprodukter) kan viruset överleva länge. I fryst mat upp till flera år.

Viruset är känsligt för ett lågt pH-värde vilket gör att det inte överlever så länge i till exempel nedgrävda kadaver.

”Stamping out”, det vill säga avlivning av alla smittade och misstänkt smittade djur har hittills visat sig vara den snabbaste och effektivaste metoden att utrota smittan i länder där sjukdomen normalt inte förekommer. Bekämpningen innebär också noggrann smittspårning och införande av förflyttningsrestriktioner.

Vaccination mot mul- och klövsjuka ger ett relativt gott skydd mot klinisk sjukdom (djuren får alltså inga sjukdomssymtom). Däremot ger vaccination inget säkert skydd mot smittspridning, eftersom vaccinerade djur som utsätts för smitta ändå kan infekteras och bära på virus under lång tid. Vid vaccination bildas antikroppar hos djuret, vilket i sin tur är missvisande vid diagnostik som grundas på förekomst av antikroppar i serum. Särskilda laboratorieanalyser finns numera som kan särskilja antikroppar orsakade av vaccination från antikroppar orsakade av naturlig infektion. Dock finns ännu viss osäkerhet om tillförlitligheten för djur som infekteras efter vaccination.

Det finns sju olika typer av MK-virus, och inget vaccin fungerar mot alla typerna. Man måste alltså veta vilken virustyp som utgör den aktuella risken när man vaccinerar.

Vaccination kan fungera som ett hjälpmedel i bekämpningsfasen vid ett utbrott. Man vaccinerar då i ”kärnområdet” runt en smitthärd och lägger skyddszoner runtom, ungefär som en ”brandgata”. Alternativt så vaccinerar man alla djur inom en skyddszon, när man inte hinner avliva och destruera djuren tillräckligt snabbt för att få smittan under kontroll. Då vaccination används som en del i bekämpningen avlivas oftast vaccinerade djur när man väl fått bukt med smittspridningen. Om man inte avlivar krävs omfattande restriktioner och upprepade undersökningar med olika typer av diagnostiska tester innan ett område med vaccinerade djur kan betraktas som fritt från mul- och klövsjuka. Vaccinerade djur och produkter från sådana djur är belagda med handelsrestriktioner.

Människor infekteras inte av mul- och klövsjuka annat än i mycket sällsynta undantagsfall. Om så sker kan milda, influensaliknande symtom ses. Människan kan dock härbärgera viruset i svalget i över 24 timmar.

Hos människan finns så kallad hand-, fot- och munsjuka som ger upphov till blåsbildningar i munnen, på händer och fötter. Denna sjukdom kallas ibland felaktigt för ”mul- och klövsjuka” men är alltså helt skild från mul- och klövsjuka hos djur.

Mul- och klövsjuka lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att ta in det smittade djuret och alla andra djur i samma flock samt stänga dörrar och fönster. Inga personfordon eller något djur får lämna anläggningen förrän en veterinär tagit över fallet.

Virus kan påvisas med olika tekniker i de blåsor som uppstår i slemhinnorna hos akut sjuka djur. Antikroppar mot smittämnet kan påvisas i blodet hos djur i senare sjukdomsskede. Dessa undersökningar måste utföras i säkerhetslaboratorium. I Sverige är SVA det enda laboratorium som får hantera prover från djur med misstänkt mul- och klövsjuka.

Ja det finns restriktioner.

I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2023:15) framgår vad som gäller innan man vid hemkomst har kontakt med mottagliga arter efter att man varit i kontakt med djur eller produkter som misstänks vara smittade eller kontaminerade med mul- och klövsjukevirus, eller om man varit i kontakt med djur och djurprodukter i områden eller länder där smittan förekommer endemiskt (det vill säga stadigvarande).

Frågan regleras av Jordbruksverket, men SVA får ofta frågor som anknyter till detta och nedan följer ett smittskyddsmässigt resonemang.

Mul- och klövsjukevirus kan spridas via skor, kläder och redskap som varit i kontakt med smittade djur eller kroppsutsöndringar från smittade djur, tex saliv och gödsel. Virus kan också finnas i produkter från smittade djur, tex kött och mjölk. Utsöndring av virus kan börja en kort tid innan djuren börjar visa tecken på sjukdom.

Det finns därmed en risk att som resenärer att få med sig virus från utlandet om man varit i kontakt med djur som är smittade eller kroppsutsöndringar från smittade djur, eller tagit med produkter som tillverkats från smittade djur. Om dessa virus därefter kommer i kontakt med klövbärande djur kan de smittas. Med enkla åtgärder kan man minimera risken för att detta ska hända.

Kontrollera vilka regler som gäller, ta inte med dig produkter (tex kött, jakttroféer) som inte är tillåtna att ta med sig från din utlandsresa. Om du missat och ändå fått med dig något, se till att de inte kommer i kontakt med klövbärande djur (tänk också på viltet, släng inget i naturen).

Om du varit i kontakt med klövbärande djur eller kroppsutsöndringar från dessa på ditt resmål. Se till att du efter hemkomst, innan du är i kontakt med klövbärande djur:

• Gör noga rent dig själv, de skor och kläder du burit, samt föremål som varit i kontakt med djuren eller deras kroppsutsöndringar. Du kan med fördel göra detta innan du lämnar resmålet.

• Låt det också gå tid efter hemkomst innan du är i kontakt med klövbärande djur (se vidare föreskrifter från Jordbruksverket).

Det finns skillnader mellan länder och det påverkar också risken. Mul- och klövsjuka förekommer endemiskt (stadigvarande) i stora delar av världen, däribland länder som är populära turistmål. Andra länder, inklusive EU, är normalt sett fria från sjukdomen och i dessa länder införs omedelbart bekämpningsåtgärder och handelsrestriktioner vid utbrott, inklusive tillbakadragande av produkter som skulle kunna ha kommit ut till försäljning innan utbrottet upptäcktes.

Därför finns det skillnader gällande vilka produkter du får ta med dig vid resa från olika länder. Risken skiljer sig också åt. En obehandlad produkt på en lokal marknad i ett land där mul- och klövsjuka stadigvarande förekommer innebär högre risk att få med sig virus. Risken att få med mul- och klövsjukevirus med en produkt som genomgått livsmedelskontroll och säljs i butik i ett land som normalt sett är fritt (tex EU) är däremot extremt låg.

Nej, sjuka djur kan inte botas. Om smittade djur inte avlivas tar det vanligen 2-3 veckor innan symtomen avklingar. Dock är det vanligt med sekundära bakterieinfektioner i de skadade slemhinnorna, vilket försvårar avläkning och ger besvärliga följdsymtom.

Ja, indirekt, om de får virus i pälsen eller om redskap, utrustning eller transportfordon kontamineras med virus. I möjligaste mån bör man undvika att föra ut saker som kan vara bemängda med virus från de smittade områdena. Transportfordon och utrustning ska noga rengöras och desinfekteras. Djur såsom hästar, hundar och katter bör tvättas av med vatten och schampo, samt noga rengöras i och på hovar/tassar.