Parapoxvirus hos häst

Förekomst

Enstaka fall av parapoxvirus hos häst (ekvint parapoxvirus, EqPPV) har påvisats i Sverige 2025–2026 hos hästar med sårig hudinflammation på nedre delen av benen, så kallad mugg och rasp. I december 2021–mars 2022 rapporterades om ett stort utbrott bland travhästar i Finland, där hundratals hästar i ett fyrtiotal stall drabbades.

Förekomst av andra former av parapoxvirusinfektion har påvisats hos andra djurslag i Sverige, som nötkreatur (bovin papulär stomatitvirus, falska kokoppsvirus), alpacka, får (orfvirus), get och ren.

Symtom

Hästen får smärtsamma hudskador med blåsor, varfyllda blåsor (pustler) och krustor, och bensvullnad. Ett klart (seröst) eller varigt (purulent) sekret ses från blåsorna så småningom. Under ett utbrott i Finland som beskrivits var hudskadorna främst i karleden. Hästarna blir ofta halta av de smärtsamma såren och många får även sekundära bakteriella infektioner. De kliniska symtomen beskrivs som långvariga.

Smittämne

Parapoxvirus hos häst (ekvint parapoxvirus, EqPPV) är ett nyligen beskrivet parapoxvirus. Parapoxvirus är ett virussläkte som hör till virusfamiljen Poxviridae och består av fem tidigare erkända virusarter: bovin papulär stomatitvirus (BPSV), gråsälpoxvirus, orfvirus (ORFV), falska kokoppsvirus (PCPV) och kronhjortspoxvirus.

Smittvägar

Virus sprids via direktkontakt mellan sjuka hästar, men även indirekt, till exempel via kontaminerade föremål och händer. Då detta är ett nytt virus på häst är alla smittvägar inte är kartlagda i detalj. EqPPV anses vara väldigt smittsamt. Upp till en tredjedel av hästar i de drabbade stallen från det finska utbrottet blev sjuka.

Hur länge EqPPV kan överleva i miljön är än så länge okänt, men övriga virus från samma virusfamilj (t. ex. orf) verkar vara väldigt motståndskraftiga och under optimala förhållanden (kylig och torr miljö) uppskattas de kunna bevara sin infektionsduglighet under månader eller flera år. Vid värme och fukt förkortas virusets livslängd.

Patogenes

Parapoxvirus är ett epiteliotropiskt virus, alltså ett virus som förökar sig i epitelceller i huden och slemhinnan och ger upphov till smärtsamma lesioner (blåsor, pustler, krustor). Vanligtvis självläker lesionerna inom 4–6 veckor, men om de blir sekundärinfekterade med bakterier fördröjs läkningen.

Diagnos

SVA har en PCR-analys för parapoxvirus.

Differentialdiagnos

Differentialdiagnoser är andra orsaker till mugg och rasp, benskabb, skabb, bakterieinfektion, och andra hudåkommor med lokalisation kring nedre delen av benet.

Provtagning

Krustor i provrör, E-svabb/svabb från sår, blåsinnehåll

Behandling

Understödjande behandling. Det finns ingen behandling riktad mot själva viruset. Vanligtvis självläker lesionerna inom 4–6 veckor, men om de blir sekundärinfekterade med bakterier försenas läkningen och lokal eller systemisk antibiotikabehandling kan i vissa fall behövas.

Isolering

Infekterade djur bör kontaktisoleras tills såren är läkta.

Stallrengöring och desinfektion

Stallet städas noggrant och får torka ut ordentligt. Hästarnas utrustning rengörs noggrant för att inte återsmitta eller smitta nya djur.

Profylax

Då detta är en kontaktsmitta, bör infekterade hästar hållas isolerade från de friska. Det finns inte något vaccin mot EqPPV hos häst.

Prognos

Prognosen för tillfrisknande anses vara god.

Zoonosaspekt

Samtliga parapoxvirus anses kunna smitta människor, det vill säga de har en zoonotisk potential. Rapporter om zoonotisk potential finns för till exempel BPSV, ORFV och PCPV. Första gången hästdjur misstänktes vara en smittkälla för parapoxvirus var när virus påvisades hos två människor med hudlesioner i USA 2015. Patienterna hade haft nära kontakt med hästar och åsnor. I ett finskt utbrott rapporterades att en del människor som hade varit i kontakt med hästarna uppvisade hudlesioner. Dock blev det inte konfirmerat att hudlesionerna hos dessa människor orsakades av EqPPV.

Vad säger lagstiftningen?

Parapoxvirus på häst är inte listat som anmälningspliktig djursjukdom.