Pseudotuberkulos hos vilda djur

Förekomst

Pseudotuberkulos drabbar oftast harar, gnagare, hjortdjur och fåglar. I Skandinavien ses sjukdomen framför allt hos harar och gnagare, men många andra arter kan drabbas, inklusive människa. Pseudotuberkulos förekommer huvudsakligen i Skandinaviens och Sveriges södra delar. 

Sjukdomsfallen ses främst under årets kalla period, framför allt från oktober till maj. Antalet fall varierar kraftigt från år till år. Vissa år är sjukdomen mycket vanlig, och en av de vanligaste dödsorsakerna hos de harar som obduceras på SVA.

Sjukdomen är svårbehandlad. Den kan bita sig fast och bli ett allvarligt problem i djurparker och viltuppfödningar.

Smittämne och smittvägar

Pseudotuberkulos orsakas av bakterien Yersinia pseudotuberculosis. Hararna smittas vanligen genom infekterat foder eller vatten. En inflammation uppkommer först i tarmens slemhinna, och sedan sprider sig bakterierna vidare i kroppen. Vid dödsfall kan man finna infektionshärdar i lever, mjälte, lymfknutor och njurar. Sjukdomen får ofta ett kroniskt förlopp och huvuddelen av de harar som obducerats på SVA har varit i dålig kondition eller helt utmärglade.

Sjukdomsbild

Pseudotuberkulos, eller pseudo-tb, är en sjukdom som hos harar ofta leder till döden. Trots namnet har sjukdomen ingenting med tuberkulos att göra. Namnet syftar på de variga bölder, bölder som liknar de som ses vid klassisk tuberkulos, som uppkommer i inre organ.

Hos människa ger pseudotuberkulos upphov till diarréer, kräkningar och buksmärtor. Lyckligtvis är infektioner på människa relativt ovanliga.