Salmonella hos nötkreatur

Förekomst

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen. Sverige har ett gott hälsoläge när det gäller salmonella hos nötkreatur. Antalet svenska nötbesättningar där salmonella påvisas varierar från år till år. Under de senaste 20 åren har antalet konstaterat salmonellainfekterade nötbesättningar, med enstaka undantag, legat under 10 per år.

Den vanligast förekommande serotypen (typen av salmonella) i svenska besättningar är Salmonella Dublin. Denna serotyp konstateras hos strax under hälften av de nötbesättningar där salmonella påvisas. Näst vanligast förekommande är Salmonella Typhimurium. En liten andel (ca 20%) av besättningar är smittade med andra serotyper av salmonella.

Regelbundet återkommande tankmjölksövervakning visar att antikroppar mot salmonella finns i tankmjölken hos generellt cirka 4 procent av svenska mjölkbesättningar, men med stora lokala variationer från 0 procent till cirka 20 procent. S. Dublin är mer vanligt förekommande på Öland jämfört med andra regioner och S. Typhimurium är mer vanligt förekommande på Gotland.

Smittämne och smittvägar

Det finns över 2 600 olika typer av salmonella. Vissa av dessa typer är anpassade till specifika värddjur men de flesta har ett brett värddjursspektrum, det vill säga de kan infektera ett stort antal olika djurarter. Nötkreatur kan infekteras av många olika typer av salmonella och är värddjur för en serotyp, Salmonella Dublin.

Salmonella är en fekal-oral smitta vilket betyder att djur blir smittade genom att få i sig salmonellabakterier via munnen. Smittspridningen kan ske via direktkontakt med en smittad individ eller indirekt genom till exempel kontaminerade foder eller vatten, eller via kontaminerade redskap eller miljö. Infekterade djur, även de som inte uppvisa några symtom, utsöndrar salmonellabakterier intermittent i träcken, ofta under lång tid. Hur utsöndringen av bakterier ser ut över tid beror på faktorer så som serotyp, infektionsdos och individens immunförsvar. Salmonella kan överleva en längre tid i omgivningen och under rätt förhållanden även tillväxa i miljön.

Klinisk bild

Symtom vid salmonellainfektion hos nötkreatur varierar mycket och i många fall uppvisar infekterade djur inga symtom alls. Det beror bland annat på serotyp, infektionsdos och immunstatus hos djuren som blir infekterade. Symtom som kan ses är diarré, kastningar, feber, nedsatt allmäntillstånd, sänkt foderlust, lunginflammation, ledinflammation, blodförgiftning och död. 

Det kan vara svårt att uppfatta om sjukligheten i en besättning har ökat, det är därför värdefullt att gå igenom produktionsresultat samt olika nyckeltal som till exempel kalvdödlighet. Dessa siffror kan avspegla förändringar som annars kan vara svåra att uppfatta.

Vanliga serotyper hos nötkreatur 

SALMONELLA  DUBLIN

Salmonella Dublin är särskilt anpassad till nötkreatur. Infektionen orsakar ofta klinisk sjukdom och produktionsbortfall i nötkreatursbesättningar. Utländska studier har visat att S. Dublin infektion framför allt orsakar sjukdom och ökad dödlighet hos kalvar. Men samtliga symtom som beskrivits under rubriken klinisk bild kan förekomma. Danska studier har visat att S. Dublin orsakar sänkt mjölkproduktion, vilket resulterar i betydande inkomstbortfall för drabbade mjölkföretag. Introduktion av smittade djur till besättningar utan smitta är en viktig smittväg för S. Dublin, men även andra smittvägar är viktiga såsom indirekt spridning med gödsel via miljö, redskap eller personer.

SALMONELLA TYPHIMURIUM

Till skillnad från S. Dublin är S. Typhimurium inte anpassad till nötkreatur och den är en av de vanligast förekommande serotyperna även på andra djurslag. Nötkreatur infekterade med S. Typhimurium uppvisar inte alltid symtom. När symtom förekommer är det av den typ som beskrivits under klinisk bild. Smittspridning kan ske genom djurförflyttningar, fodersmitta samt sannolikt även via fåglar och gnagare samt genom indirekt spridning av gödsel via människor, redskap, fordon och miljö.

Diagnostik

Antikroppsundersökningar utgör ett värdefullt komplement till bakteriologiska undersökningar. Metoden används i dagsläget som komplement till bakteriologiska undersökningar vid smittspårning, vid inköp av djur, för att effektivisera övervakningen och för att effektivisera saneringsarbetet i en infekterad besättning.