Felin infektiös peritonit (FIP) och Felint coronavirus (FCoV)

Förekomst

Infektion med felint coronavirus (Feline coronavirus, FCoV) är vanligt förekommande hos katter, särskilt hos katter som lever i större grupper.  

Agens och smittvägar

Felin infektiös peritonit (FIP) orsakas av felint coronavirus (FCoV).  

Det finns två huvudvarianter av FCoV. Den variant som ses endemiskt och som katter infekteras med är den enteriska formen. Infektion med denna form orsakar som regel inga symtom. Mild, självläkande diarré kan dock förekomma, framförallt hos yngre katter. Smitta sker främst per os via avföringen. FCoV kan överleva i upp till sex veckor i dåligt rengjord miljö, men är känsligt för vanliga rengöringsmedel.   

De flesta katter blir fria från coronavirus inom några månader efter smittillfället, men de kan lätt återinfekteras. I en kattbesättning kan coronavirussmitta leva kvar år efter år utan att symtom på coronavirusorsakad sjukdom ses, genom att individerna återsmittas via faeces från både kroniska och tillfälliga virusutsöndrare. 

 Hos vissa individer sker en mutation av den enteriska formen av coronavirus till en FIP-framkallande virusform. Mutationen till den FIP-orsakande formen av felint coronavirus anses ske på nytt hos varje katt som insjuknar.   

Trots det är det en vanlig missuppfattning att endast katter med symtom på sjukdom är smittspridare av coronavirus i en kattgrupp, eller att katter med FIP sjukdom automatiskt är smittsamma med ett ”färdigmuterat” FIP-virus. Så är alltså inte fallet. En del (40–80 procent) av de katter som visar symtom till följd av FIP sprider enterisk form av coronavirus, men majoriteten av coronavirus-spridande katter visar inga symtom på coronavirusorsakad sjukdom.   

Ett flertal faktorer påverkar risken för utveckling av FIP:   

• Ålder. De flesta katter som utvecklar FIP är unga. Virusförökningen är kraftigare när unga katter primärinfekteras jämfört med hos vuxna katter. En kraftig virusförökning innebär en ökad risk för uppkomst av en FIP-orsakande mutation av coronavirus. 
• Smittryck, antal katter i besättningen. FIP ses mycket oftare hos katter från hushåll med många katter jämfört med ensamma utekatter som inte utsätts för samma smittryck och samma typ av stress. Andelen katter i en uppfödning som vid ett givet tillfälle utsöndrar virus i avföringen har visats vara associerad med incidensen FIP och den mest signifikanta riskfaktorn för FIP är prevalensen högfrekventa utsöndrare av felint coronavirus i uppfödningen. 
• Genetiska faktorer. Det är som regel inte möjligt att säkert veta hur stor roll genetiska faktorer spelar i varje enskilt fall och varje enskild grupp, då även en generell kvantifiering av genetiska faktorers betydelse är svår att visa. 

Zoonosaspekt 

Felint coronavirus är inte ett zoonotiskt agens. 

Patogenes och kliniska symtom

Icke muterat felint coronavirus, det vill säga enterisk form, replikeras främst i enterocyter. Infektionen är som regel asymtomatisk men kan ge upphov till mild självavläkande diarré, framför allt hos yngre katter. 

FIP-framkallande form av felint coronavirus, det vill säga muterat virus, replikeras i makrofager och ger upphov till sjukdom med dödlig utgång om den inte kan behandlas. FIP kan delas in i olika former. En torr form där pyogranulom innehållande makrofager och neutrofiler ses i olika organ, och en våt form där proteinrikt exsudat läcker ut i kroppshålor som en följd av immunomedierad vaskulit. Blandform, det vill säga att katten samtidigt uppvisar både torr och våt form av FIP är dock vanligt.  

Sjukdomsförloppet vid FIP hos katt varierar från några dagar till månader. Generellt ses ett mer långsamt, utdraget sjukdomsförlopp vid torr form, men kattens kliniska status behöver alltid tas i beaktande, till exempel vid neurologiska symtom.

Symtombild vid torr form av FIP

Symtombilden är beroende av vilka organ som är skadade samt hur grava skadorna är i respektive organ. Avmagring eller dålig tillväxt samt feber ses ofta. Organ som ofta är involverade och symtom som kan ses till följd av detta inkluderar:

• Ögon. Retinala skador är vanligt förekommande, liksom uveit.  
• CNS.FIP är en vanlig orsak till neurologiska symtom hos katt. Exempel inkluderar ataxi, nystagmus, kramper, inkoordination, cerebellär ataxi, beteendeförändringar och symtom till följd av kranialnervsskador.
• Tarm. Tarminvolvering med förtjockad tarmvägg är vanligt förekommande. Skadorna är ofta framförallt lokaliserade till colon och ileum. 
• Mesenteriallymfknutor kan vara påvisbart förstorade vid bukpalpation eller undersökning med hjälp av röntgen eller ultraljud.
• Njurar utgör ett predilektionsställe för immunkomplexdeponering vid FIP.
• Leverpåverkan är också vanlig förekommande. 

Symtombild vid våt form av FIP

Vid våt form ses proteinrikt exsudat i olika kroppshålor. Ascites och/eller pleuralt vätskeutträde är vanligt, vätska ses även perikardiellt och i mer ovanliga lokalisationer som till exempel scrotum.  

Thorakal vätskeansamling kan leda till dyspné. Ascitesvätska kan också förekomma i mycket riklig mängd och leda till synbart ökat bukomfång. Vätska i perikard förekommer även utan att vätska kan påvisas i vare sig bröst- eller bukhåla. Symtom ses också till följd av organskador, se ovan. 

FIP-diagnostik

FIP hos katt ger upphov till en mycket varierande och ofta svårtolkad symtombild och sjukdomen kan utgöra en svår diagnostisk utmaning, särskilt i tidigt stadium. Hos levande katt kan FIP vara en sannolikhetsdiagnos. Fastställande av diagnos kan ofta göras vid en obduktion. 

Ett mycket viktigt observandum är att varken serologisk undersökning eller PCR-undersökning av faeces kan särskilja muterat, FIP-orsakande coronavirus från icke muterad, enterisk form av coronavirus. 

Sannolikhetsdiagnos kan ställas med hjälp av:  

• Symtombild.
• Anamnes. Närvaro av faktorer som ökar risken för utveckling av FIP kan öka en klinisk misstanke.
• Positiv serologisk undersökning avseende felint coronavirus visar att katten är eller har varit infekterad med enterisk form av coronavirus, vilket är en förutsättning för att FIP skall kunna utvecklas. I slutstadiet av en fullt utvecklad (våt) FIP kan dock i vissa fall mycket låga titrar föreligga och ett negativt undersökningsresultat kan erhållas. Numer är det allt vanligare att diagnos ställs utan att antikroppsundersökning utförs.
• Utökad undersökning, uteslutande av differentialdiagnoser. Blodprover kan uppvisa varierande förändringar beroende på bland annat vilka organ som drabbats. Analys vad avser förändringar i albumin-globublin-kvot samt en elektroforesundersökning kan utföras; resultaten är dock inte i sig diagnostiska, utan skall ses som hjälpmedel tillsammans med övrig information.
• Undersökning av exsudat. I de fall exsudat (som regel ascites och/eller thoraxvätska) finns tillgängligt kan detta aspireras för makroskopisk-, cytologisk- och en eventuell elektroforesundersökning, samt för eventuell undersökning med hjälp av PCR. Ett negativt PCR-undersökningsresultat utesluter inte FIP. Exsudatet är vanligen halmfärgat och en hög proteinhalt förväntas. Det bör vara sterilt (ingen bakterieväxt) om inte kontamination skett i samband med provtagningen.
• Biopsier för histologisk undersökning i kombination med påvisande av virus med hjälp av immunohistokemi och PCR-teknik är, ofta en god vägledning vid torr FIP, samt i förekommande fall obduktion.

Behandling

Riktad antiviralbehandling finns tillgänglig. Beslut om relevant understödjande behandling av katter med misstänkt eller starkt misstänkt FIP kräver en individuell bedömning för varje enskild katt, av kliniskt verksam veterinär med relevant kunskap. Många forskare har rapporterat goda resultat. Risken för återfall på lång sikt är ännu (2025) inte klarlagd.