Kaninpest

Virus, förekomst och smitta 

Kaninpest (myxomatos) orsakas av myxomavirus som tillhör familjen poxviridae. Sjukdomen drabbar endast kaniner och i enstaka fall fältharar (Lepus europaeus), inga andra däggdjur och inte människor.  

Infektionen förekommer i stora delar av världen. I Sverige har sjukdomen rapporterats främst från södra Sverige men även i kolonier av vildkaniner i andra delar av landet, och förekommer året runt. Större utbrott kan ses vissa år, särskilt där kanintätheten är hög. Kaninpest är en anmälningspliktig sjukdom och på Jordbruksverkets webbplats presenteras statistik årsvis över antalet rapporterade fall per län.   

Kaniner blir smittade med viruset genom direktkontakt med smittade individer, indirekt kontakt med smittade föremål, smittad betesmark eller genom kontakt med insekter som bär på viruset. Vanligen insjuknar kaninerna inom 3–5 dagar efter att de infekterats, men det kan också ta längre tid, upp till 3 veckor. 

Förebygga smitta och sjukdom 

Vaccin finns. Kontakta; boka tid hos veterinär vid djurklinik, djursjukhus eller motsvarande för rådgivning om vaccination.  

Kontakta också veterinär som arbetar med kaniner vid djurklinik, djursjukhus eller motsvarande för rådgivning avseende smittskydd och användande av desinfektionsmedel. Generellt kan sägas att:

• För att undvika smittspridning mellan djur hemma och i en besättning isoleras sjuka djur. 

• Kaniner som överlever kaninpest kan fortsatt smitta andra kaniner i några veckor. 

• Tänk på att smitta sprids till och från enskilda kaniner och kaningrupper via händer, kläder, skor, mat- och vattenskålar och andra föremål.

• Jord och gräs kan också vara smittförande och burar ska inte placeras på plats där sjukdomsfall tidigare inträffat. 

• Myxomavirus är tåligt och överlever minst 4 månader i miljön.  

• Rengöring med till exempel såpa eller motsvarande rengöringsmedel och vatten tills all synlig smuts är borta är viktigt. Därefter appliceras eventuellt ett desinfektionsmedel på ytorna, beroende på vad ansvarig veterinär som har hand om kaninen vid djurklinik/djursjukhus eller motsvarande rekommenderar.  Glöm inte att vädra desinficerade utrymmen ordentligt innan kaniner placeras där så medlet inte irriterar kaninens andningsvägar.

• Textilier tvättas i 60–90°C.  

• Om möjligt används separata material inkluderande skyddskläder vid hantering av de sjuka kaninerna. 

• Kontakta veterinär som arbetar med kaniner vid djurklinik, djursjukhus eller motsvarande för rådgivning avseende smittskydd och eventuellt användande av desinfektionsmedel. 

Sjukdom och behandling

Döden kan inträffa snabbt, till exempel inom ett par dygn efter infektionstillfället. De flesta kaninerna överlever inte längre än högst en till två veckor efter att de har infekterats.  Eftersom prognosen är så dålig och även kaniner som till en början bli bättre av understödjande behandling snabbt kan bli svårt sjuka och utsättas för lidande rekommenderar ofta den veterinär som undersöker kaninen avlivning.

Insatser för att förbygga smitta till andra kaniner i hemmet eller kaningruppen är viktigt för att motverka lidande och död hos dessa se ovan.

Ögoninflammation kan vara ett tidigt och snabbt utvecklat sjukdomstecken med svullna ögon och ett segt, vitaktig sekret i ögonen. Kaninen får nedsatt allmäntillstånd, vill inte äta och kan få hög feber, 42°C inte är ovanligt. De som överlever den första sjukdomsfasen brukar få ödem (vätskeansamling under huden) runt ögonlock, läppar, nos, öron och könsorgan vilket gör att de blir svullna. Hela huvudet brukar se svullet ut och ödem (vätska vätskeansamling) i öronlapparna kan göra att vanligtvis upprättstående öron börjar hänga ner.  

Ett tjockt nossekret kan göra att kaninerna få svårt att andas och de andas med buken, gäspar och har utspända nosvingar. Eftersom kaniner bara andas genom nosen kan de kvävas och dö om de inte kan få ut sekretet. Kaninerna kan även få hosta och låta rossliga när de andas. De kan börja bukandas på grund av att en bakterieorsakad (sekundär) lunginfektion utvecklas. Sådan lunginfektion orsakas normalt av bakterier som även friska kaniner kan bära på som till exempel Pasteurella multocida.

Kaniner som överlever brukar få små knölar på nosen, öronen och framtassarna. Efter sex till åtta veckor brukar knölarna torka och falla av. 

Hanar som överlever kan bli infertila upp till ett år efter genomgången infektion. 

Vilda såväl som tama kaniner kan också dö av utmärgling eftersom de inte äter alternativt på grund av att de blir ett lätt byte för rovdjur. 

Diagnos 

• PCR-metod kan användas för att leta efter viruset i prover tagna från ögon, nos och/eller könsöppning.

• Obduktion: Om kaninen har dött i det akuta skedet av sjukdomen hittas inte så specifika fynd vid obduktion. En förstorad mjälte kan ses som är fattig på lymfocyter (vita blodkroppar). Om kaninerna har överlevt längre ses subkutant ödem (vätskeansamling under huden) och nodulära förändringar i huden. Ofta misstänks kaninpest baserat på att kaninerna har ett karakteristiskt svullet huvud och är svullna kring könsorganen. 

• En del laboratorier kan dessutom undersöka närvaro av antikroppar i blodprover. Om man funderar på sådan undersökning är det viktigt att veta kaninen, eller kaninernas vaccinationsstatus, det vill säga om de är vaccinerade eller ej.

Vaccination

Vaccin mot myxomatos hos kanin har tillverkats. Kontakta och boka tid hos veterinär vid djurklinik, djursjukhus eller motsvarande för rådgivning om vaccination.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din kanin. Om din kanin är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

Kaninpest är en anmälningspliktig sjukdom och på Jordbruksverkets webbplats presenteras statistik årsvis över antalet rapporterade fall per län.