Kaprin artrit encefalit (CAE) hos get

Förekomst

CAE finns i hela världen, med högst prevalens i länder med intensiv getmjölkproduktion. Inom projektet Lentifri gård genomfördes under 2023 och 2024 en prevalensstudie som visade att omkring 20 procent av de provtagna getbesättningarna hade viruset. Även fårbesättningar provtogs, men hos dem hittades inget virus.

I studien deltog besättningar som inte är anslutna till det frivilliga kontrollprogrammet för CAE.

Vid 2025 års slut var 289 getbesättningar, med 3 195 getter över ett års ålder, anslutna till CAE-programmet. Detta motsvarar ungefär 16 procent av Sveriges getter. Inga besättningar var positiva.

I Norge har man genomfört en framgångsrik saneringskampanj och de flesta besättningar är nu fria från CAE.

Symtom

Getter med CAE kan ha ett eller flera av dessa symtom.

• artrit hos vuxna getter

• neurologiska symtom, främst hos killingar

• lunginflammation hos vuxna getter

• hårda juver, med markant sänkt produktion

Dessutom förekommer subklinisk CAE och andra symtom som avmagring och "för tidigt åldrande" liksom sekundära sjukdomar till följd av ett försämrat immunförsvar. Mjölkbesättningar med CAE har ofta ett högre tankcelltal än fria besättningar.

Svensk lantrasget med andnöd orsakad av CAEV, filmat av djurägaren.

Differentialdiagnoser

Mykoplasmaorsakad artrit, traumatisk artrit, fång, ryggmärgsabscess, medfödda neurologiska defekter, listerios, rabies, lungmask och andra parasiter, underutfodring, lungformen av kasseös lymfadenit (böldsjuka), bakteriell mastit med mera.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

CAE-virus, ett lentivirus som tillhör retrovirusen. Samma virusfamilj som visna-maediviruset hos får och HIV-virus hos människa.

Infektionsport:

Inte helt klarlagd men sannolikt via förtäring av råmjölk och via noskontakt och inandning.

Spridning i djuret:

Virus sprids i hela kroppen med hjälp av monocyter. Periodisk virusreplikation i målorganen (leder, ryggmärg, hjärna, juver och lungor).

Smittvägar:

Främst via råmjölk och mjölk, men även mellan getter. Luftburen smitta anses numera vara av betydelse. Virus anses kunna spridas mellan får och get. 

Överlevnad:

En infekterad get är virusbärare hela livet.

Inkubationstid:

Lång (månader/år), men även killingar kan visa symtom.

Provtagning och diagnostik

Kliniska symtom.

Serologi.

Behandling och profylax

Eftersom det varken finns vaccin eller någon riktad behandling försöker man bekämpa sjukdomen genom att sanera drabbade besättningar. I många fall kan hela besättningen behöva slås ut vilket är det mest effektiva sättet att sanera. Annars kan man delsanera och då avlivas getter med antikroppar samt deras avkommor och sedan behövs en tätare provtagning för att snabbare upptäcka om nya djur serokonverterar. Detta är en osäkrare metod då det kan finnas smittade djur bland dem som är seronegativa. I Norge har man använt sig av en metod som kallas snappning där den nyfödda killingen tas direkt från geten vid killning och sedan föds upp i en separat smittfri byggnad. Råmjölken måste komma från friska getter, från kor eller pastöriseras. På så sätt kan en ny smittfri besättning byggas upp. Den gamla besättningen slaktas sedan ut. Köp bara in getter från CAE-fria besättningar!

Det är svårt att utan provtagning upptäcka eventuell spridning mellan besättningar med kliniskt friska, men smittförande livdjur. Påvisande av infektionen i ett tidigt skede är viktigt för att kunna bekämpa den och därmed förebygga smittspridning mellan besättningar.

CAE-programmet: se Gård & Djurhälsan:s webbplats