Piroplasmos hos häst

Förekomst

Hästar, mulor, åsnor och zebror kan drabbas av piroplasmos, som orsakas av två olika parasiter, Theileria equi och Babesia caballi. Normalt förekommer varken parasiterna eller de fästingarter som kan överföra smittan i Sverige, men antikroppar mot parasiterna har påvisats hos hästar som kommit till Sverige från andra länder.En eller flera importhästar rapporterades årligen med diagnosen i Sverige under perioden 2011 till 2025. Mellan 2022 och 2025 rapporterades totalt sex fall av Babesia och sju fall av Theileria till Jordbruksverket.

Sjukdomen förekommer i stora delar av världen inklusive i Europa. Man menar att den finns där rätt sorts fästingar finns (kompetenta vektorer), oftast i tropiska, subtropiska och vissa tempererade klimat. Det finns dock ingen bra statistik. Enligt WAHIS (WOAH) förekommer ekvin piroplasmos exempelvis i de europeiska länderna Frankrike, Portugal, Spanien, Schweiz och Storbritannien, men från en hel del andra länder där sjukdomen lär finnas saknas uppgifter i WAHIS.

I en metastudie av Nadal m.fl. 2021 angavs en uppskattad seroprevalens på 30 procent respektive 25 procent för T. equi och B. caballi bland hästar i Europa, medan prevalensen uppskattades till 8 respektive 2 procent.

Sjukdomen förekommer även i Ryssland och tidigare Sovjetstater i söder.

Överföring av piroplasmos mellan hästar med hjälp av fästingarten Dermatocenter reticulatus (brokig hundfästing) har påvisats så långt norrut som i Nederländerna. Fästingarten är etablerad även i Tyskland och Danmark och det förekommer att resande hundar bär med sig fästingen till Sverige. Med varmare klimat i framtiden finns risk att denna och andra fästingarter från sydligare trakter kan etablera sig i Sverige och överföra bland annat piroplasmossmitta mellan hästar. Under 2018 påträffades exempelvis flyttfågelsfästingar (Hyalomma marginatum) på svenska hästar, men inte heller den arten anses ännu etablerad i landet.

Symtom

Inkubationstiden är likartad för de två arterna, för T. equi 12–21 dagar och för B. caballi 10–30 dagar. Parasiterna angriper framför allt de röda blodkropparna (erytrocyter) vilket resulterar i olika grad av intravaskulär hemolytisk anemi och följande systemsjukdom. Hur allvarligt sjukdomsförloppet blir beror på mängden angripna och förstörda erytrocyter samt hur kroppens immunförsvar reagerar. Man talar om perakut, akut och kronisk form. Vid mildare förlopp är symtomen ofta ospecifika och piroplasmos kan därför förväxlas med andra sjukdomar.

Infektion med T. equi ger oftast ett allvarligare förlopp än infektion med B. caballi. Det beror på att fler erytrocyter, och även lymfocyter, infekteras. T. equi ger också livslångt bärarskap, medan infektion med B. caballi kan kvarstå i ett till fyra år.

Perakut form är mycket ovanlig och utvecklas mycket snabbt. Hästen hittas död eller döende.

Föl som smittats i livmodern kan aborteras (kastning), eller födas levande med svår anemi och ikterus.

Ett typiskt symtom för piroplasmos hos nötkreatur, rödfärgad urin (hemoglobinuri),  ses sällan hos hästar.

Differentialdiagnoser

De diffusa, milda symtomen kan tolkas som andra sjukdomar.

Differentialdiagnoser som nämns i litteraturen är:

• Surra, som orsakas av parasiten Trypanosoma evansi

• Infektiös anemi, som orsakas av ett retrovirus

• Dourine (beskällarsjuka), som orsakas av parasiten Trypanosoma equiperdum

• Afrikansk hästpest, som orsakas av ett orbivirus.

Ingen av de nämnda differentialdiagnoserna förekommer i Sverige och de är alla anmälningspliktiga sjukdomar (SJVFS 2021:10, K12).

Smittämne (agens)

Theileria equi (Babesia, Nuttalia equi) och Babesia caballi är de två arter av fästingburna protozoer (ett slags encelliga parasiter) som kan orsaka piroplasmos hos hästdjur. Båda parasiterna infekterar röda blodkroppar (erytrocyter). T. equi infekterar dessutom lymfocyter, vilket är en typ av vita blodkroppar. Det övergripande namnet på sjukdomen, piroplasmos, härstammar från den tid då parasiterna gemensamt benämndes Piroplasma.

Smittvägar

Parasiterna kan överföras med ett 15-tal olika fästingarter av släktena Dermacentor, Rhipicephalus och Hyalomma. Dessa fästingar har inte kunnat etablera sig i Sverige. Vissa fynd finns ändå av sådana fästingar och de har troligen kommit hit med djur från andra länder. Överföring av piroplasmos till hästar med Dermatocenter reticulatus (brokig hundfästing) har påvisats så långt norrut som i Nederländerna.

Infekterade hästdjur kan bära på parasiten under långa perioder och därmed fungera som reservoar för smitta till fästingar. Vissa fästingarter kan också fungera som reservoar för B. caballi genom direkt överföring av smitta från fästinghona till äggen (transovarial smitta).

Hästar kan smittas via kontaminerade kanyler eller blodprodukter, men detta är ovanligt. Under svenska förhållanden utgör detta i dagsläget den enda reella smittvägen. Intrauterin överföring av Theileria equi från infekterat sto till foster kan också förekomma.

Patogenes

Fästingar får i sig protozoer från infekterade hästar när de suger blod från dem. Parasiten genomgår en sexuell förökning i fästingen och när de infekterade fästingarna nästa gång tar ett blodmål från en häst överför de parasiter.

T. equi infekterar först lymfocyter och en asexuell förökning sker i dessa, därefter infekteras erytrocyterna. B. caballi attackerar direkt erytrocyterna där deras asexuella förökning sker. Parasiten genomgår alltså olika utvecklingsstadier dels i fästingen, dels i hästen för att uppnå infektionsstadium.

Symtom som ses är en följd av att erytrocyterna förstörs och en blodbrist uppstår (hemolytisk anemi) och komplementaktivering samt inflammationsmediatorer triggas i gång. Vid svår piroplasmos ses hyperkoagulation, systemiskt inflammatoriskt svarssyndrom och svikt i flera organ.

Diagnos

Blodutstryk med direkt påvisande av parasiten eller serologi för påvisande av antikroppar mot parasiten kan användas.

I den akuta fasen kan organismen ses i blodutstryk, men ju mer subakut och kronisk fas desto färre organismer i blodet och därmed svårare att hitta. I kronisk fas hittas de sällan. Under ett feberskov i kronisk fas ökar emellertid chansen att påvisa parasiten i utstryk.

Vid misstanke om bärarskap används i regel serologi på grund av den låga känsligheten vid utstryk.  Serologiska tester är bland annat ELISA och immunofluroescens-test. Den senare kan särskilja mellan T. equi och B. caballi.  

På levande djur kan splenomegali (förstorad mjälte) ibland palperas vid rektalundersökning. Slemhinnorna kan vara anemiska och/eller ikteriska. Pneumoni kan förekomma.

Vid obduktion är levern vanligtvis förstorad och mörkt orangebrun. Mjälten är ofta förstorad. Njurarna kan vara bleka och strimmiga samt uppvisa punktformiga blödningar (petekier). Blödningar kan även förekomma i hjärtat, både subepikardiellt och subendokardiellt. I vissa fall ses även lungödem och pneumoni.

Provtagning

Blodprov, serumrör utan tillsats för serologi och EDTA-blod för utstryk (i akut skede).

Vid export av hästar till exempelvis USA kan det finnas krav på serologisk undersökning för piroplasmos. Hästägare bör kontrollera vilken/a test/tester importlandet kräver (gäller inte bara denna sjukdom) innan prov sänds till SVA. Kraven kan ändras med kort varsel eftersom förekomsten av infektionssjukdomar i olika regioner kan variera över tid. Uppge på remissen till vilket land exporten ska gå och bifoga en kopia av införsellandets krav. Har testen utförts med icke godkänd analys riskeras att hästen stoppas och inte får komma in i landet oavsett testresultat.

Behandling

I utländsk litteratur anges att man kan behandla mot B. caballi med olika antiparasitmedel, som imidocarb, diminazene diaceturate, phenamidine isethionate eller amicarbalide diisethionate. Medlen ska eliminera kliniska symtom av B. caballi. T. equi är mer resistent mot behandling, men till exempel Buparvaquone anges kunna ha viss effekt. Det anses emellertid osäkert om behandling eliminerar smittämnet.

Isolering

Förhindrande av fästingangrepp på både friska och smittbärande hästar gör att smittcykeln bryts. Sådana åtgärder är inte nödvändiga i Sverige så länge sjukdomen och de aktuella fästingarterna inte har etablerat sig i landet. Se mer under Profylax.

Stallrengöring och desinfektion

Ingen sanering av stall eller utrustning behövs.

Profylax (förebyggande behandling)

Profylax inriktas på att hålla smittspridande fästingar från hästarna i områden där smitta och fästingarter som kan fungera som vektorer finns. Fästingrepellerande medel och uteslutande av fuktiga biotoper i hagar kan minska risken för smitta. Blodsmitta, till exempel via blodkontaminerade sprutor eller kanyler, förebyggs genom god aseptisk teknik och genom att engångskanyler och sprutor inte återanvänds utan byts mellan djur.

Importregler som förhindrar att smittförande hästar kommer in i landet skulle kunna vara en förebyggande åtgärd. Det tillämpas dock inte i Sverige eftersom vektorer saknas, vilket gör risken för smittspridning minimal.

Inget vaccin finns.

Prognos

Prognosen varierar beroende på hur gravt förloppet är, allt från pessima till att hästen kan användas i arbete. Theileria equi orsakar oftast livslång infektion medan B caballi ibland försvinner utan behandling. I endemiska områden har dödligheten uppskattats till 5–10 procent av tidigare icke infekterade hästar som infekteras, beroende på smittdos, kondition med mera.

Zoonosaspekt

Theileria equi har eventuellt kopplats till enstaka infektioner hos människa. På Folkhälsomyndigheten webbplats finns framför allt information om människa och Babesia divergens, det vill säga den art som ger sjukdom hos nötkreatur.

Vad säger lagstiftningen?

En aktör (ansvarig för ett djur) ska enligt lag kontakta en veterinär för undersökning och eventuell provtagning om det förekommer ökad dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt mins-kad produktion som man inte vet vad den beror på. Se SJVFS 2021:10, Saknr K12, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen (pdf).

För travhästar gäller enligt Svensk Travsports regelverk (pdf): Vid misstänkt/konstaterad smittsam sjuk-dom ska tränare (eller annan ansvarig) omedelbart isolera hela stallet och kontakta det travsällskap som hen tillhör vilket övertar ansvaret för vidare åtgärder. Travsällskapet underrättar Svensk Travsports Häst-välfärdsavdelning om smittan.

För galopphästar gäller liknande regler enligt Skandinaviskt Smittskyddsreglemente (pdf).

Aktörer, veterinärer och labbpersonal har anmälningsskyldighet till Jordbruksverket enligt K12 när smittämnet eller antikroppar mot smittämne piroplasma ) påvisas. Det sköts oftast av det svenska påvisande laboratoriet. Om prover skickas för analys utomlands måste provtagande veterinär anmäla. Se Jordbruksverkets e-tjänst.