Salmonella hos gris

Förekomst

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen. Sverige har ett gott hälsoläge när det gäller salmonella hos gris. Sedan 1980 har antalet konstaterat salmonellainfekterade besättningar legat under fem per år med enstaka undantag. Till exempel, år 2003 infekterades 30 grisbesättningar i ett foderburet utbrott.

Smittämne och smittvägar

Det finns över 2600 olika typer av salmonella. Vissa av dessa typer är anpassade till specifika värddjur men många har ett brett värdspektrum, det vill säga de kan infektera ett stort antal olika djurarter. Grisar kan infekteras av många olika typer av salmonella, men är värddjur för Salmonella Choleraesuis, som är speciellt anpassad till gris och sällan påvisas hos andra djurarter. S. Choleraesuis hade inte förekommit i Sverige sedan slutet av 1970-talet, men år 2020 påvisades smittan på en grisgård i Skåne.

Sedan dess har S. Choleraesuis påvisats i ytterligare ett fåtal svenska grisbesättningar. I Europa är Salmonella Typhimurium och Salmonella Derby de vanligast förekommande salmonellatyperna på gris. I Sverige är det framför allt S. Typhimurium som påvisats vid salmonellasmitta på gris under senare år, med undantag för 2003 då Salmonella Cubana dominerade på grund av ett utbrott orsakat av kontaminerat foder från en foderfabrik.

Salmonella är en fekal-oral smitta, det vill säga den sprids genom att man får i sig bakterierna från något som förorenats med smittad avföring. Infekterade djur, även de som inte uppvisa några symtom, utsöndrar salmonellabakterier intermittent i träcken, ofta under lång tid. Hur utsöndringen av bakterier ser ut över tid beror dock på såväl typ av salmonella som infektionsdos och individens immunförsvar.

Förutom via direktkontakt med smittade individer eller deras avföring sker indirekt smittspridning, till exempel via förorenat foder eller vatten, eller via kontaminerade redskap eller miljö. Vid spridning mellan och inom besättningar kan också infekterade fåglar och gnagare ha betydelse. Salmonella kan överleva en längre tid i omgivningen och under rätt förhållanden även tillväxa i miljön.

Klinisk bild

I de flesta fall där salmonella påvisats hos svenska grisar under de senaste decennierna har inga rapporter om klinisk sjukdom hos grisarna förekommit. Flera salmonellatyper kan dock, om infektionsdosen är tillräckligt hög, ge upphov till sjukdom hos gris, vanligen tarminfektion med diarré. Diarrén är oftast vattentunn och gul och kan senare i sjukdomsförloppet innehålla blod.

Den för grisen specifika S. Choleraesuis kan ge en allvarligare sjukdomsbild då den har förmåga att inte bara kolonisera tarmen utan också ge upphov till systemisk sjukdom. Symtom uppkommer då vanligen inom två–sju dagar. Drabbade djur kan uppvisa diarré, hög feber, ovilja att äta, nedsatt allmäntillstånd, respiratoriska symtom, neurologiska symtom och blåröda missfärgningar i huden. Dödligheten bland drabbade grisar kan vara hög. Sjukdomen kan drabba grisar i alla åldrar men drabbar framför allt djur yngre än fyra månader. Symtomlösa smittbärare kan förekomma och bakterier kan utsöndras intermittent.

Sjukdomskontroll

I Sverige påbörjades kontrollen av salmonella i foder och hos djur i början av 50-talet. Salmonellakontroll i Sverige bygger på övervakning av djur, foder och animaliska livsmedel. Resultaten av denna salmonellaövervakning sammanfattas årligen i SVA:s rapportserie ”Smittläget i Sverige för djursjukdomar och zoonoser”. Målet med den svenska salmonellakontrollen är att animaliska livsmedel skall vara fria från salmonella. Om salmonella påvisas någonstans i livsmedelskedjan finns lagstiftning som styr hur smittan ska spåras och hanteras för att förhindra dess spridning.

Det svenska salmonellakontrollprogrammet avseende gris omfattar provtagning i besättningar och lymfknuteprov på slakterier samt klinisk övervakning och obduktioner. Svenska avelsbesättningar testas fortlöpande för att visa frihet från salmonella.

Vid misstanke om salmonella i en grisbesättning görs en utredning för att fastställa om smittan finns i besättningen. Orsaken till misstanken kan vara fynd av salmonella i prover som tagits i kontrollprogram, fynd av salmonella vid obduktion av döda djur från en besättning, fynd i foder eller smittspårning från konstaterade fall av salmonella hos människa.

Vid konstaterad infektion i en grisbesättning spärras besättningen för att hindra spridning till andra djur eller livsmedel. I praktiken innebär det att inga djur får flyttas till eller från besättningen samt att åtgärder för att hindra spridning av smittan via gödsel sätts in, eftersom djur och gödsel är de två huvudsakliga spridningsvägarna. Någon behandling av smittade grisar är inte aktuellt. Vidare görs smittspårning för att om möjligt fastställa smittkälla och eventuell smittspridning ut från besättningen. I en spärrad besättning genomförs bekämpning för att få bort infektionen. Spärren lyfts då två provtagningsomgångar som omfattar samtliga djur har genomförts utan att salmonella har kunnat påvisas vid odling samt rengöring och desinfektion av byggnader och aktuella markytor är genomförd.

För enskilda besättningar handlar förebyggande åtgärder om att undvika kontakt med potentiellt smittade djur, gödsel eller kontaminerat foder samt att upprätthålla goda smittskyddsrutiner inom besättningen.

Provtagning och diagnostik

Salmonella lyder under zoonoslagen, vilken reglerar hur misstanke om salmonella på gris skall hanteras, bland annat är misstanken anmälningspliktig. Om man misstänker salmonella i en grisbesättning måste man genast ta kontakt med veterinär.

För att konstatera att salmonella förekommer i en besättning krävs isolering av bakterien, det vill säga bakteriologisk odling. Vid odling kan alla typer av salmonella diagnostiseras och det anses ge liten risk för falskt positiva svar. Vanligen tas träckprov i misstänkta besättningar, men sådan provtagning bör endast ske efter samråd med SVA. I andra sammanhang, till exempel vid övervakning eller bekämpning av smittan, kan serologi eller PCR-diagnostik komma till användning.