Sorkfeber

Puumalavirus orsakar sorkfeber (Nephropathia epidemica)

Orsak: Puumalavirus
Arter: Skogssork (Myodes glareolus)
Spridning: Via infekterat damm (sorkurin, sorkavföring) eller direkt kontakt med infekterad urin, saliv eller avföring från infekterade sorkar
Utbredning: I Sverige i mellersta Norrland till Mellansverige
Årstidsförekomst: Höst, vår

Puumalavirus förekommer i de centrala och norra delarna av Europa, i Sverige framför allt norr om Mälaren. Viruset utsöndras i saliv, urin och avföring från dess naturliga reservoar, skogssorken. Smittspridning till människor sker huvudsakligen via inandning av damm som förorenats med urin eller avföring från infekterade sorkar eller via direkt kontakt med saliv, urin eller avföring. Smittöverföringen kan ske exempelvis via hantering av ved, städning av förråd eller vistelse i byggnader som är förorenade med avföring från gnagare. Det är svårt att säga hur länge viruset överlever efter att det har utsöndrats från sorken, men det kan troligen vara smittsamt i minst två veckor. Sorkfeber smittar troligen inte från människa till människa.

De vanligaste symtomen hos människor som insjuknat i sorkfeber är feber, huvudvärk, muskelvärk och smärtor i buken och ryggen.

Puumalavirus är ett hantavirus och det finns olika varianter av dessa virus som kopplas till olika sorters gnagare beroende på geografiskt område.

Hos skogssork bedöms infektionen vara subklinisk. Hundar och katter drabbas inte av sorkfeber. Studier från andra länder, där andra typer av hantavirus förekommer, antyder att sällskapsdjur kan utsättas för smitta och bilda antikroppar. De bedöms dock inte utveckla sjukdom eller föra smittan vidare till människor.

Det hantavirus som orsakat ett uppmärksammat utbrott kopplat till ett kryssningsfartyg under våren 2026 kallas andesvirus och finns inte i Sverige.

Mer information om sorkfeber finns bland annat på Folkhälsomyndighetens webbplats.